Visst gör det lite ont inombords varje gång man måste erkänna förtjänster hos en ärkefiende, och ännu värre när det visar sig att man står på samma sida i en konflikt. Men enligt principen ”min fiendes fiende är min vän” alternativt ”även en blind höna kan hitta ett korn ibland” (eller som en väninna till min mor en gång av misstag formulerade det: även en blind kona kan hitta ett hörn), så vill jag lyfta en debattartikel av Järnkaminernas vice ordförande Dan Blomberg.
Blomberg lyfter en aspekt som vanligtvis lämnas obeaktad när den politisk korrekta mobben rusar åstad i sitt kollektiva fördömande av supporter- och läktarkultur, nämligen de vinster för samhället som elitfotbollen innebär, också rent ekonomiskt. De svenska elitklubbarna och deras evenemang drar in många miljoner skattekronor till svenska staten, ja till och med mer än vad de borde om man jämför med hur det ser ut internationellt. Därför borde också klubbarna omfattas av det skydd som andra verksamheter och medborgare i samhället gör, utan att debiteras extra för detta.
Fotbollssupportrar är en tacksam grupp att ge sig på för det politiska etablissemangets företrädare av alla färger, eftersom det inte finns någon som är beredd att på allvar ta strid för denna grupp. Senast var det ett gäng unga kristdemokrater som höjde rösten i Svenska dagbladet, och det är likadant inför varje säsong. De som aldrig går på matcherna ska tala om för dem som går hur det ligger till.
Självklart är bråk och stök i samband med idrottsevenemang ett problem som ska tas på största allvar. Men det kanske vore dags att lyssna på dem som har förstahandserfarenheter istället för att rusa åstad in i gränden av kollektiva bestraffningar och andra oframgångsrika lösningar. Jag har tidigare skrivit flera texter om polisens ofta usla insatser i samband med de så kallade högriskmatcherna (och för all del även i samband med andra matcher):
Vem skrämmer bort publiken egentligen?
Innan vi fördjupar oss alltför mycket i hur mycket resurser som ska läggas på polisbevakningen och vem som ska betala, kanske vi skulle utreda vad vi i själva verket får för pengarna. Det är ju häpnadsväckande att den svenska polisen har så mycket svårare att hantera situationerna kring matcherna än vad man har i exempelvis England, där problemen varit betydligt större.
En kommentar