Livet på landet

…är de facto angenärmare än det i staden. Jag är visserligen skeptisk till termer som livskvalitet (huvudsakligen därför att det används alltför ofta för att beteckna kommersiella oväsentligheter i marknadsföringen av olika produkter från "upplevelseindustrin") men ska man ändå använda dem så tror jag att livskvaliteten på landsbygden generellt sett är högre. Åtminstone fram till dess att en förfelad glesnygdspolitik berövat landsorten det sista av infrastruktur parallellt med att skenande bensinpriser gjort privatbilism på landsbygden omöjlig.

Det är en sann lisa för själen att slippa höra stadens ständiga buller, som även om man inte alltid uppfattar det ständigt ligger som en ljudkuliss till stadsbons göranden och låtanden, och istället bara höra fåglarnas uppsluppna sång och den ljuma sommarbriseen i björkarnas kronor. 

Hur skönt är det inte att få slippa stadens konstlade lukter och istället insupa de vilda blommornas tunga dofter, uppblandade med lukten av gräs, gödsel och varma djurkroppar.

Ja, jag vet, det blev ett sliskigt agraridealiserande inlägg, Barnen i Bullerbynvarning nästan. Men lite landsbygdsromantik känns som en nödvändighet nu när undertecknad skall slita i sitt anletes svett i storstadsdjungeln med dess bensinångor sommaren lång.

Nu ska jag ta mig ett kvällsdopp, därefter en hundpromenad (med en nio veckors valp i famnen) och slutligen ska jag se till hästarna en sväng innan sänggåendet. Så ska jag sova med öppet fönster utan trafikbuller och förtränga det faktum att det inte ens ser ut att bli någon segling för min del i sommar.