Då drabbas också jag

Vilken makalös start på slutspelsäventyret! och vilka makalösa mål, både skåningens snygga och hälsingegrabbens absurda! Skönare start hade man knappast kunnat önska sig, Wilhelmssons skada undantagen förstås.

Det är märkligt, inför varje stort mästerskap känner jag mig mest irriterad på grund av det ovälkomna uppehåll i allsvenskan som det medför. Denna irritation yttrar sig i ett påtagligt ointresse för alla tusentals "införprogram" med sina spekulationer och expertutlåtanden. Den yttrar sig också i ett kraftfullt avståndstagande från alla tomtar som, likgiltiga inför klubbfotbollens vardagliga verklighet och de genuina supportrarnas äkta engagemang, helt plötsligt börjar posera som fotbollsfans i nyinköpta landslagströjor med SvFF:s förhatliga logotyp på bröstet.

Dessa svenssonsupporters, vars uppfattning om klubbfotboll brukar vara att "allsvenskan är så dålig" eller "man vågar ju inte gå på matcherna för alla huliganer", dyker nu helt plötsligt upp på alla sportbarer och ockuperar stolar, eller så är de på plats i Östterrike med blågula jippoperuker och uppblåsbara jättehänder.

Hursomhelst så går jag och bär på denna irritation ända fram till Sveriges första match. Så snart det är avspark är den som bortblåst, då finns bara en sak och det är engagemanget för det svenska landslaget, den svenska nationens representanter på fotbollsplanen. Då blir jag en i mängden av alla dessa dårar som biter på naglarna, svärjer och förbannar, jublar och skriker. Då drabbas också jag av landslagsyran.

Engagemanget kan naturligtvis aldrig mäta sig med det för klubbfotbollen, men det är i alla fall äkta, och det är det nog även hos många av dem som simulerar supporterskap i samband med landskamperna. För en gångs skull står vi enade: supportrar och svenssons. Kom igen Sverige!

_________________________________________
SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Sportbladet, Sportbladet