FRA-lagen: mediesvek och blogghybris

Striden om FRA-lagen har gett stora delar av den politiska bloggosfären en massiv ego-boost. Man berömmer sig om att vara de enda som värnar yttrandefriheten i landet och de enda som tillämpar demokratin i ett land där riksdagsmännen börjat ignorera den folkliga opinionen. Samtidigt har etablerade media svikit sitt uppdrag genom att underlåta att rapportera om lagförslaget tidigare.

FRA-lagförslaget återremmitteras. Förhoppningsvis innebär det att vi för gott slipper det dystopiska övervakningssamhälle en sådan lag skulle medföra, troligtvis innebär det att förslaget dyker upp igen, förr eller senare, under denna regering eller nästa, i lätt maskerad form. Den gången är vi dock förhoppningsvis bättre förberedda och redo att föra debatten i god tid innan omröstningen.

Blogghybris

Visst är det sant att protesterna mot FRA-förslaget på många hemsidor bidragit till att öka uppmärksamheten både i etablerade media och bland politiker. Men är det inte lite anmärkningsvärt att frågan, som på vissa bloggar beskrivs som "den viktigaste i vår tid" tas upp till debatt bara fem dagar innan man ska rösta i riksdagen? Om nu dessa politiska bloggare verkligen vill leva upp till sin självpåtagna roll som friheternas väktare och maktens granskare borde de inte ha protesterat tidigare? De har haft ett helt år på sig.

Det är vanligt att man inom bloggosfären talar föraktfullt om "gammelmedia" och menar sig själv utgöra ett fräscht alternativ, ett alternativ som erbjuder nya vinklar, omedelbar och oförvrängd information. I ljuset av denna massiva självöverskattning är det intressant att notera att det så kallade "bloggupproret" mot FRA-lagen kom till stånd först efter att lagförslaget blivit uppmärksammat i etablerade media.

Det visar bloggosfärens totala beroende av de etablerade medierna. Bloggarna bidrar med synpunkter, kommentarer, analyser, men de kan inte ersätta journalisternas arbete – något som man ibland kan få intrycket att de själva tror. Hur stor är trovärdigheten hos en "folkrörelse" som uppstår ett par dagar dagar innan man ska rösta igenom det förslag man protesterar mot, ett förslag som förelegat i ett år?

Medias ansvar

Men "gammelmedia" ska naturligtvis också ha sig en släng av sleven. Det är oerhört illavarslande för en demokrati att de stora medierna så ensidigt väljer att fokusera sin rapportering på dagsaktuella frågor att de försummar att diskutera den här typen av frågor ända fram tills det är dags för riksdagen att fatta beslut. Då blir frågan plötsligt dagsaktuell och lyfts fram av de politiska journalisterna. Då är det för sent för att en stor och djupgående debatt debatt ska få tillfälle att ta form, en debatt som skulle kunna föras i hela samhället och på allvar påverka de folkvalda inför omröstningen.

Den här gången kom förvisso de folkvalda att påverkas, men enbart på grun d av den massiva opinion som uppstått på debatt- och ledarsidor. Skulle frågan ha uppmärksammats tidigare skulle förutsättningarna för en bred och saklig debatt i hela samhället ha varit mycket gynnsammare. Denna gång har debatten som bekant snarast fått karaktären av ett ramaskri i sista minuten. Trots att, som sagt, förslaget funnits där i ett helt år.

Visst är det bra att internet gett fler människor möjlighet att göra sina röster hörda, men striden om FRA-lagen visar med all önskvärd tydlighet vilket stort ansvar de etablerade media har för en fungerande samhällsdebatt.

______________________________________________________________________________________________

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet