Precis efter den våldsamma trafikolyckan jag var med om för något år sedan, innan ambulans hade hunnit till platsen och medan jag fortfarande låg svårt skadad på marken, stannade en taxi till på landsvägen vid olycksplatsen. När några av mina medpassagerare närmade sig taxin och bad om hjälp sa chauffören genom den nedvevade rutan, på bruten svenska, att "det är inte mitt problem" och körde därifrån.
Idag läser jag om Taxi kurir som agerat utifrån samma medmänskliga förhållningssätt gentemot en kille med svår epilepsi. Kanske borde det återinförda förarprovet för taxikortet kompletteras med ett prov i hyfs och medmänsklighet även? Det finns uppenbarligen en del avskrap som borde sållats bort när licenserna delades ut.
Vilka jävla svin!
Det är väl ändå skillnad på att vägra en svårt skadad hjälp efter en trafikolycka och att vägra någon som uppfattas som stupfull skjuts?
Jag kör en del taxi som extraknäck. Är folk för fulla för att ens stå så tar jag inte heller jag in dem i bilen, då stupfulla människor i stort sett undantagslöst är otrevliga, aggressiva och det finns risk för att de spyr.
Det är tråkigt att taxichauffören i det här fallet misstog en epileptisk kille som full, men kan man verkligen klandra någon för att inte se skillnaden?
Det är att dra det hela väl långt att ifrågasätta någons medmänsklighet om det hela handlade om att uppfatta en situation på ett felaktigt sätt, ett sätt som i sammanhanget dessutom inte alls på något sätt är långsökt.
Daniel: Vilket bolag kör du för? Bara så jag vet vart jag INTE ska ringa nästa gång jag vill ha taxi.
För att vara extremt tydlig:
– Jag skulle absolut stanna vid en trafikolycka eller om någon var i nöd för att se om jag kan hjälpa till.
– Däremot tänker jag inte klandra andra för misstag jag själv skulle kunna göra, dvs i detta fall att missta en person som just haft ett epileptiskt anfall för att vara stupfull. Jag skulle nog inte kunna se skillnaden. Hur många skulle kunna det, egentligen?
Daniel: Felet är ju att han inte ens bemödade sig om att ta reda på hur det verkligen förhöll sig. Den personlige assistenten befann sig ju dessutom på platsen och denne hade ju inte drabbats av ett epileptiskt anfall så om chauffören ifråga hade vevat ner rutan och kollat läget istället för att bara köra därifrån vid blotta anblicken hade saker och ting säkert klarnat.
Självklart borde han ha stannat och kollat läget och vi är överrens om att taxichauffören gjorde ett misstag där.
Min poäng är att misstaget är lätt att göra, både utifrån en taxichaufförs arbetssituation och synvinkel samt utifrån vad en vanlig människa vet om epilepsi. Ärligt talat, hur ofta är du/jag/den som läser detta så osäker på hur man uppfattar en situation att man faktiskt frågar om hur det egentligen ligger till?
Chauffören gjorde helt enkelt en missbedömning av situationen och ifrågasatte inte sin bedömning. Att detta leder till att hans och hela hans yrkesgrupps yrkeskodex och medmänsklighet ifrågasätts är för mig helt utan vettiga proportioner.
Det ingen pratar om är att taxichaufförer är en utsatt yrkesgrupp som för en minimilön har högt ställda förväntningar på sig och dagligen riskerar att bli utsatta för hot, våld och kränkningar. Har man kört ett tag så lär man sig att undvika sånt som verkar riskfyllt, för det är helt enkelt inte värt att utsätta sig för riskerna.
Hela artikeln i SvD är för mig en antinyhet. Det hela är bara ett beklagligt missförstånd, men inget allvarligt eller oförklarligt fel har begåtts. Däremot är det väldigt tråkigt att en särskilt utsatt person drabbades.
Dessutom hade felet lätt kunnat undvikas om assistenten hade förklarat läget när han ringde efter taxin.
Assistenten meddelade vid beställningen av taxi att läget var akut och ville ha en bil omgående. Felet som begicks av taxichauffören var att han inte brydde sig om att ta reda på hur det stod till med Mikael. Vad han skulle gjort och vilket varit ett mänskligt agerande var att åtminstone veva ner rutan o fråga hur det stod till. Assistenten fanns ju där så att han hade kunnat få svar. Det dåliga i denna historien är också att TAXICHAUFFÖREN OCH TAXIKURIR INTE ENS ORKAT MED ATT BE DE DRABBADE OM URSÄKT. DÅLIG STIL!!!! Detta var vid 17.30-tiden en måndagskväll, inte en fredag eller lördagskväll. Det verkar som om det finns mer förståelse att köra berusade personer då? Till syneve och sist blev en oskyldig människa dömd och kränkt till det grövsta av denna taxichaufför. Fy skäms!!
”När några av mina medpassagerare närmade sig taxin och bad om hjälp sa chauffören genom den nedvevade rutan, på bruten svenska, att ”det är inte mitt problem” och körde därifrån.”
-relevant att nämna förarens brutna svenska?
Oerhört relevant!
Jag undrar varför chauffören stannade överhuvudtaget, om han inte tänkte hjälpa till?!
Johan: Varför inte nämna det?
Ofattbart.
Hemskt… :/
hyfs o medkänsla borde väl vara medfött tycker man.