Häromdagen hamnade jag i samspråk med några så kallade piratpartister. Ni kanske känner igen typen: bleka och glåmiga med dålig hållning och överbetalda jobb inom IT-branchen men som trots detta (eller kanske just på grund av detta) anser sig ha rätt att stjäla frukterna av andras arbete och till och med har gått så långt att de gör politik av sitt parasittänkande.
Naturligtvis skulle även dessa exemplar ge sig på att försöka övertyga mig som upphovsman om hur mycket deras snyltande i själva verket gynnade mig. Argumentationen var den gamla vanliga. Eftersom, menade de, de stora skivbolagen utnyttjar artister och eftersom deras politik slår mot de stora skivbolagen menade de att piratpolitiken skulle gynna artisterna. Utifrån logiken "min fiendes fiende är min vän".
Nu är det ju inte riktigt så enkelt, fastslog jag. Det är sant att musikbranschen styrs av stora bolag och att artister ofta ingår för dem själva ofördelaktiga avtal med bolagen. Att utifrån detta dra slutsatsen att artistens/upphovsmannens situation skulle bli bättre av att man tog ifrån honom/henne den upphovsrätt som faktiskt är den enda garanten att han/hon får något tillbaka för sitt nedlagda arbete. I nuläget kan en artist ingå ett ofördelaktigt avtal som gör att skivbolaget tjänar mångdubbelt mer på försäljningen än vad artisten gör. Utan upphovsrätt skulle bolaget inte behöva ingå något avtal. De skulle kunna ge ut vilken musik de ville och själva kamma hem hela vinsten utan att upphovsmannen fick ett ruttet öre.
"Men vi vill ju inte avskaffa upphovsrätten", genmälde de glåmiga, "vi vill bara begränsa den till fem år. De flesta skivor säljer man inom fem år, därefter finns det ingen anledning till att inte släppa upphovsrätten fri."
Fem år! Det kanske stämmer in på artister av typen Britney Spears vars skivor säljer under en kort period av intensiv marknadsföring i anslutning till skivsläppet. För de flesta andra artister är skivorna en viktig inkomstkälla långt efter fem år efter släppet. Det gäller såväl större som mindre artister. Bruce Springsteen, Madonna och Ulf Lundell har nog tjänat en och annan dollar/krona på skivor de släppte för länge sedan. Eller ta en liten okänd artist som ger ut sina egna skivor. Om han eller hon skulle få ett större genombrott efter några år och sälja massor av skivor skulle det innebära ett ökat intresse också för de tidigare plattorna. Om Piratpartiet fick som de ville skulle då (om genombrottet skedde fem år efter den första skivutgivningen) vem somhelst med ekonomiska resurser ge ut artistens gamla skivor på nytt utan att ett öre skulle komma upphovsmannen till del. Är detta verkligen att värna upphovsmännens intressen?
Jag är medveten om att internet medför en förändrad situation vad gäller tillgänglighet och konsumtion av kultur av alla de slag. det innebär dock inte att man genom att döpa om stöld till informationsspridning kan komma undan det faktum att man snyltar på någon annans arbete. Jag har förståelse för dem som sitter och laddar ned gratis musik över nätet. För en relativt okänd artist som mig kan det rentav vara gynnsamt att musiken sprids även om det är gratis. I förlängningen är det dock förödande för verksamheten. Det är dyrt att spela in musik, oavsett om man hyr in sig i en studio eller om man investerar i egen utrustning. Det ligger många timmars arbete bakom varje inspelning, både i form av komponerande, repetitioner och inspelning. Allt detta menar piratpartiet att upphovsmän och musiker ska göra gratis.
"Men större delen av pengarna tjänar ju ändå artisterna på konserterna."
Det är sant för många artister, men innebär ändå inte ett försvar för att allt arbete kring inspelningarna borde göras gratis eller med förlust. Jag undrar om piratpartisterna skulle vilja gå till jobbet varannan dag utan lön för att arbetsgivaren menar att pengarna tjänar de ju in på de udda dagarna.
Hittills har jag mest talat i mitt och alla andra upphovsmäns intresse. Men det finns ju faktiskt större värden som står på spel än våre inkomstmöjligheter. Om det inte går att försörja sig som kompositör/poet/författare/filmare så kommer allt färre att ha tid och möjlighet att hålla på med det. Det finns idealister som kämpar på sin fritid samtidigt som de har andra jobb för att få matpå bordet. Skulle inte ens möjligheten till en försörjning inom deras egentliga verksamhetsområde finnas skulle nog en hel del av även dessa tappa sugen. Följden skulle bli en ännu längre driven kommersialisering av kulturen där endast de stora aktörerna skulle finnas kvar på marknaden, det vill säga de som skulle kunna göra pengar på försäljning eftersom de har möjlighet till massiva marknadsföringskampanjer. Alla andra skulle trängas ännu längre ut i periferin. Men eftersom Piratpartiet tycks basera hela sin argumentation på artister av Britney Spearstypen så skulle det antagligen inte betyda någon stuörre förlust för dem.
Ytterligare ett argument som brukar föras fram av de glåmiga är alla gratisprogram och gratistjänster som finns på internet. Reklamfinansierade givetvis. Piraterna menar att så borde även kulturarbetare kunna få in sina inkomster. Jag ställer mig dock mycket tveksam till huruvida någon skulle vilja lyssna på låtar som alltid föregicks av små reklamjinglar. Lagom kul att ha i Ipoden.
Det mest ironiska med de glåmiga är att många av dem kallar sig för liberaler. Jag erinrar mig passagen i Ayn Rands Atlas Shrugged där piraten (!) Ragnar Danneskiöld som agerar något slags inverterad Robin Hood deklarerar att han kommer att förgöra alla fabriker där någon försöker tillverka den metall vars patent staten stulit från upphovsmannen Howard Rearden.
"Han kommer inte att tillverka det någonstans. Inte heller de andra plundrande kräken som tror att direktiv ger dem har rätt till din hjärna. Vem som än försöker tillverka metallen kommer att få sina ugnar sprängda, sina skeppslaster förlista, sina fabriker satta i brand – så mycket kommer att drabba den som försöker göra det att man kommer att säga att det vilar en förbannelse över verksamheten, och att det snart inte finns en arbetare i landet som vill sätta sin fot hos en tillverkare av reardenmetall." – Ayn Rand, Atlas Shrugged.
Så mycket hatade Ayn Rand inskränkningar i upphovsrätten. Hon må rotera i sin grav om hon hörde de nutida piraternas argumentation. Som när en av de glåmiga sa i teve nyligen när reporten frågade om han inte tyckte att det var något problem att den verksamhet som bedrevs på siten Studentbay var kriminell:
"Det är lätt åtgärdat. Det är bara att ändra lagen."
Är inte överhuvudtaget den där typen av enfrågepartier ganska tveksamma?
Du kom med några bra argument. Scenariot med artisten som inte blir känd förrän efter fem år måste jag erkänna att jag inte ens tänkt på. Det är dock fortfarande inget hinder för att vi FORTSÄTTER diskutera hur upphovsrättslagen behöver förändras för att gynna både de som skapar kultur och de som avnjuter den. Notera här att båda sidorna är beroende av varandra. Kulturavnjutare har det ganska tråkigt utan kultur, och kulturskapare är värdelösa om inte kulturavnjutarna fortsätter avnjuta.
Att sedan – återigen – ta ner debatten på nivån ”alla som inte håller med mig är fula och dumma” är jävligt barnsligt, och gör att jag genast känner för att fullständigt skita i din åsikt som upphovsman. Jag är en öppen människa som inte har några problem med att ta åt sig argument både för och emot. Anledningen till att jag kallar mig piratpartist (förutom det faktum att jag är medlem i organisationen) är att jag håller med flest argument från just piratsidan.
Ge åtminstone piratpartisterna kred för att de vill diskutera saken. Partiet som helhet är lika öppet för förslag som jag är, det lovar jag. Att stampa med foten och säga ”Nej! Flera miljoner svenskar SKA gå tillbaka till den gamla industrimodellen, annars skriker jag!” kommer inte hjälpa varken kreatörer eller kunder. Fundera på hur vi kan modifiera upphovsrätt, förändra industrin och skapa medvetenhet på ett sätt som gynnar både artist som fan.
Jag hoppas att modellen med fildelning fungerar, och varför skulle den inte göra det? Titta på rörelsen kring fri mjukvara, som Linux och OpenOffice, där mycket av arbetet görs pro bono och betalningen består av erkännande från likasinnade. Man kan fortfarande tjäna pengar som enskild utvecklare, genom sponsring eller anställning, men större delen av mjukvara är privat utvecklad, på personers fritid, för att de tycker det är roligt.
Om någon kan leva på musik så är jag helt för det, men jag tycker inte att det ska ses som en självklarhet. Ekonomiskt intresse innebär oftast ekonomisk styrning, vilket knappast berikar musiklivet, utan snarare likriktar det. Om det nu skulle vara så att fildelning kommer ruinera musikbranchen och ta kol på all form av innovation och nytänkande, så kanske det är nödvändigt. Nödvändigt för att vi som gillar musik ska börja betala för oss (generalisering, jag köper faktiskt musik), men mest nödvändigt för att börja om på en mer rimlig nivå. Sanningen är att det lovades att CD-skivan skulle sjunka i pris genom åren, när den först kom, men utvecklingen har varit den motsatta.
För övrigt: Kopiering är inte det samma som stöld. Man kan tycka att det är lika illa i vissa fall, men att påstå att det är samma sak är bara dumt, och get ditt inlägg en amatörmässig klang.
Tack för mig.
Jag tycker inte att piratpartister ska ha cred för något överhuvudtaget.
De är samma skrot och korn som vilka tjuvar som helst. Det man måste förstå om piratpartister är att de helt enkelt inte är intresserade av att betala och göra rätt för sig. Att det skulle vara okej motiverar det med att det drabbar några diffusa ”rika gubbar” högt däruppe bland molnen som de hänvisar till.
Men det drabbar en jävla massa andra också. Jag misstänker (OBS misstänker, för jag har inte läst några andra av alstren på denna blogg) att jag inte delar blogginnehavarens åsikter i övrigt då jag är socialist, men i den här frågan håller jag med. Kanske inte med fokus på samma del av problemet med nedladdning, men jag håller med.
Illegal nedladdning drabbar en massa människor som har musik, film och annan kultur som sin utkomst och som verkligen inte är några ”diffusa gubbar bland molnen”. Jag tänker på musikerna (proletärerna i musikbranschen, inte stjärnorna och deras band), de som arbetar i musikaffärer, de som knegar på fabriker som tillverkar cd-skivor, tryckare m.m. De påverkas stenhårt av piratpartiet och Rickard Falkvinges (taget namn, någon?) dumsnåla tjuvmentalitet. Och det är itne okej.
Piratpartiet har, i likhet med sossarna eller moderaterna, en massa unga hangarounds som låter korkade så fort de öppnar munnen. Skillnaden är att när en 16-årig mufare säger nåt idiotiskt tas det inte automatiskt som intäkt för moderat politik…
Piratpartiet är något så ovanligt som ett intellektuellt politiskt parti, det enda som tar övervakningssamhällets demokratiinskränkningsfrågor på allvar, och ser parallellerna även med mjukvarupatent-hotet osv. Christian Engström i PP, med sin mjukvarupatentkompetens, är den viktigaste politikern vi har just nu.
Själv arbetar jag med just mjukvaruutveckling och har levt och försörjt min familj i över 10 år på utveckling för bl a Sony Ericsson. Men efter att EU lobbats sönder av underhållningsindustrin får jag numera varje månad brev från advokater och patentprofitbolag som påstår att jag använt något av deras tusentals patent. Jag måste gå igenom patent för patent, i listor de skickar ut maskinmässigt, och bestrida. Sen kommer det ett nytt brev med hundra nya patent jag påstås bryta mot… Och ibland visar det sig givetvis att de köpt upp ett eller annat patent på något standardmässigt som ingått i mina arbeten. Då är det bara att hosta upp 60 000 kr
Jag har försökt få gehör för hela min branschs (och innovatörsbranschen i stort) hos ”mina” politiker både i riksdag och EU men de saknar både kunskap och intresse. Piratpartiet och Engström är ensamma om att ta problematiken på genuint allvar.
Nicklas: de som arbetar i musikaffären, tryckare osv förlorar redan genom att man inte behöver dem. Varför köpa en cdskiva när jag kan köpa en aac/mp3 på itunes, och slipper ha massa skivor som kan gå sönder? Samma sak håller på att hända med film.
För övrigt: ”Det man måste förstå om piratpartister” – visar vad man måste förstå om dig, du uttalar dig storsvulstigt om saker du inte har den blekaste aning om. Det har gjorts undersökningar efter undersökningar och visat att de som fildelar är de som spenderar mest pengar på kultur. Du svamlar bara i nattmössan.
Och där kommer vi fram till Lars Anders: Svenskarna konumerar mer och mer kultur (som i betalar för mer och mer kultur) ”trots” den ökade fildelningen. Du har helt enkelt rojalfel i din grundläggande analys och svamlar sedan bara vidare.
Jag tycker att du ser väldigt blek och glåmig ut på din bild uppe till höger. Hållningen kan jag inte uttala mig om eftersom man bara ser ansiktet.
Vad i herrans namn är detta för blogg. Bloggare brukar oftast vara unga klarsynta människor med god utbildning med några få undantag. Här har vi ett praktexempel på ett undantag. Till o börja med borde du sätta dig på skolbänken igen. Lägg ner kvällstidningsläsandet försök göra analyser och baserat på fakta och lyssna noga på båda sidor innan du uttalar dig. Att döma av flera kommentarer jag hittade här verkar ni vara en liten ankdamm som heltsaknar verklighetsanknytning. Det är bara att beklaga. Pappa 55 år
Hej !
Kul att det debatteras. Hur som helst så vill jag tipsa om en intressant artikel om musik och Internet:
http://janisian.com/article-internet_debacle.html
Frågeställningen är intressant.
Hälsn. Urban
Sorry, glömde tipsa om The Swedish Model på:
http://www.theswedishmodel.org
Hälsn. Urban
Kalla mig gärna ung, tom hangaround.
Det är eran rätt, precis som det är Lars rätt att säga vad han vill, dock blir inget av det mera sant ju fler som säger det, även om jag önskar det vore fallet med att jag skulle vara ung. 😉
Lars, har du kollat fakta om någonting i ditt liv? Eller tror du att tomten fortfarande finns? För din föräldrar säger det. Hävda din rätt med rätt! Med gör det för fan rätt!
Tyvärr andas det här blogginlägget samma strutsmentalitet som syns på många andra ställen där det diskuteras upphovsrätt på internet.
En föreställning om att det finns ett val någonstans om hurvida fildelning ska finnas eller inte… En upplysning: Fildelning finns och har funnits på internet i minst tio år. (Och kulturlivet verkar må ganska bra trots det.)
Inom inte allt för länge kommer den tekniska utvecklingen att ge oss minnesmedia så att en mediespelare kan lagra 10 000 låtar och trådlös synkronisering med andra såna som finns i närheten, då behöver vi inte ens internet. Kontroll över detta är en befängd tanke.
Det som är intressant att diskutera är ju frågan om hur det ska fungera i framtiden. Uppenbart är ju att den industriella modellen med exemplarframställning har sett sin topp. Den byggde på den tekniska förutsättningen att det var svårt och dyrt att framställa exemplar. Det gäller inte längre. Datorn har gjort tekniken för detta till var mans egendom. Visst kan man som Lars Arne och en del kommentatorer önska sig tillbaka till en tid då detta inte var möjligt, och sticka huvudet i sanden, men jag tror inte att det är ett speciellt lyckat förhållningssätt.
Det ni artister borde fundera över är ju hur ni ska hantera detta tekniska faktum istället. Jag kan tänka mig en uppsjö av andra varianter för att ta betalt, men ingen verkar vara intresserad av att tänka i såna banor.
Hur kan ni vara så enkelspåriga att ni bara kan tänka er en enda form för att ta betalt för något som så uppenbart så många vill ha tillgång till?
Nej, skrik högt om ökad massövervakning och polisiära rättigheter för medieindustrins agenter istället, det är säkert bra för det kreativa klimatet…
Jag trodde i min enfald att kultur var något man gör, en handling, en kommunikationsform, ett sätt att förmedla en syn på livet eller samhället.
När jag läser debatten som förs lite överallt inser jag att det visst var fel, kultur är en vara som ska skapas av kulturproducenter och köpas, kopia för kopia, av kulturkonsumenter….
Jag är piratpartist och ställer upp för Piratstudenterna i årets val i Uppsala Studentkår. Jag är kanske inte den mest pålästa och engagerade, märk väl att kårval är en ganska intern angelägenhet för de flesta och jag är inte med för att bygga på en fortsatt politisk karriär. Men jag håller med dem. Jag skulle vilja uttrycka min personliga åsikt som kanske inte är politiskt gångbar men filosofiskt grundad –
Varför har vi musik? Vad tjänar den alls för syfte? Det är väl som all konst en symboliserad kulturyttring? Folk kommer alltid att hålla på med musik och göra det bra utan subventioner i någn form. Visst fasen kostar studiotid och instrument men det kostar pengar att ägna sig åt andra intressen med. Till exempel minigolf. Jag älskar minigolf. Sen när blev det en mänsklig rättighet att kunna försörja sig på musik? Kommer du bränna upp din gitarr och vägra sjunga om möjligheten att tjäna pengar på det försvinner? Eller skulle du av kärlek till konsten hålla på ändå?