I UNDERJORDEN
Jag hör den sorgesamma vindens sus,
en klocka klämtar taktfast i andante.
Jag vandrar ned i helvetet som Dante
men saknar ciceron, Vergilius.
Jag är en ensam, vilsen liten mus,
ett fruset barn som tappat bort sin vante.
Förr rådde djungelns lag, nu råder Jante,
som störtat allting skönt i smuts och grus.
Förr bar hon strålglans omkring anletsdragen
men denna lyskraft har hon numer mist.
Sen småsinthet och njugghet kom i dagen,
då vändes varje tillgång i en brist.
Förr glänste hon, nu stiftar Jante lagen.
Då lyste allt som nu är grått och trist.
Huvudet på spiken!
så tragiskt..
Lennart: Tackar och bockar!
matte&plastmatte: ja, visst är det!
Toppen!
(jag är i och för sig orolig att jante-begreppet fått inflationen på sig, dvs att man blir kallad för jante-lags-tråkmåns,
så fort man manar till besinning i en fråga, dvs till mindre skrikighet)
Dessvärre allt för sant 🙁
Svidande samhällskildring
ska läsa vidare
Nu kanske länken funkar!
Åsa: Välkommen hit!