Igår såg jag den intressanta intervjun med tyske arkitekturprofessorn Hans Kolhoff på Axess-TV. Kolhoff är skarpt kritisk till det rådande tändkandet inom västerländsk arkitektur och menar att vi förstör de Europeiska städerna. Bland annat menar Kolhoff att synen på arkitekten som en konstnärlig individualist skapar monumentalbyggnader som förstör städerna och bryter ned deras urbana karaktär.
Hans ståndpunkt är att städerna återigen måste betraktas som en helhet och attg byggnader ska placeras i sitt sammanhang. Därvid lag borde man ta intryck av de förmoderna tänkesätten inom arkitekturen. Kolhoff är dock mån att understryka att han inte är någon bakåtsträvare. Han menar att kunskapen om de förmoderna idealen bör användas som utgångspunkt för en framåtsyftande utveckling.
Stark kontrastverkan förelåg alltså när det första jag möttes av på morgonen var ännu ett utspel från Stockholms stadsbyggnads- och trafikborgarråd Mikael Söderlund (m) som nu gör allt för att hinna förverkliga sina av hybris frambragta jätteambitioner för vår huvudstad inom loppet av sin mandatperiod. Söderlund har blivit moderaten som gjort till sitt signum att intensifiera den skövlingens ideologi som socialdemokratiska kommunpolitiker under decennier tillämpat på de svenska stadskärnorna.
Söderlund, som på kort tid blivit namnkunnig genom sin sjukliga iver att förtäta huvudstaden till vilket pris som helst får sägas manifestera den raka motsatsen till Kolhoffs hållning. Söderlund är uppenbarligen okunnig i arkitekturhistorien (trots sprungen ur en arkitektfamilj) eftersom han bortser från den organiska utveckling som skett i våra städer fram till modernismens brott med historien i början av 1900-talet.
Söderlund tror att "mötet mellan gammalt och nytt" manifesteras i form av individualistiska monumentalbyggnader som gör allt för att sticka ut ur den omgivande stadsbilden snarare än förhöja och vidareutveckla den.
"Stockholm har aldrig varit något museum" slår Söderlund fast och menar att en stad som utvecklas organiskt skulle ha en museal karaktär. Det är väl snarast Söderlund som vill göra Stockholm till ett museum, om än ett museum för modern konst. Människofientliga modernistiska artefakter i jätteformat, framsprungna ur mötet mellan narcissistiska arkitektfirmor och stadsbyggnadsborgarråd med drömmar om odödlighet.
Precis som när det gäller miljön bör vi vara försiktiga med omdaningen av våra städer. Det vi bygger nu kommer generationer att få leva med. Söderlund med sina förtätningsplaner är tydligtvis okunnig om den katastrof som omdaningen av Norrmalm på 60- och 70-talen blivit. En steril, människofientlig miljö som man nu vill försöka rädda genom att göra de offentliga utrymmen som fortfrande finns till inglasad privatägd galleria.
För den som liksom jag känner mättnad och avsmak inför de modernistiska chefsideologernas härskarplaner vill jag tipsa om rörelsen New urbanism, en motrörelse i tiden mot människofientliga oorganiska stadsmiljöer.
Men folk måste väl ha nånstans att bo? Är det inte bostadsbristen som borde vara kärnfrågan. Allt flum om ”sprawl” eller luddig kritik av arkitektur hit och dit, visst. Men folk måste ju han nånstans att bo! Och gärna slippa 40 minuter resväg till jobbet varje morgon eftersom Stockholms småstadsaktiga innerkärna och närförorter är förbehållen de rika och lyckade som har hittepåjobb.
Kicki: Jag är inte kritisk till byggande, jag är kritisk till vad som bygs, hur det byggs och den argumentation som används för att motivera det. Du får gärna förklara på vilket sätt Clarion hotell vid Norra bantorget eller den nya konferensanläggningen vid Centralstationen bidrar till att lösa bostadsbristen?
Jag rekommenderar för övrigt New Urbanisms hemsida, där finns många tänkvärda synpunkter på dagens stdsplanering. Lyssna gärna till intervjun med Hans Kolhoff som jag tipsar om även.
Det är intressant att se hur vi kan tycka så olika om Söderlunds idéer och ändå i princip förespråka samma sak. Jag är själv anhängare av nyurbanismens idéer, alltså att återupprätta den täta kvartersstaden, se till att få igång folkliv och sluta bygga utspridda förortsområden. Just därför välkomnar jag Söderlunds utspel. Det är ju utmärkt att det äntligen byggs i den här staden igen, en stad som stått så stilla så länge, trots en skriande bostadsbrist.
Nej, Waterfront Stockholm eller Clarion Hotell löser inte bostadsbristen, däremot byggs det också bostäder i området som bekant. Och Waterfront Stockholm och Clarion Hotell ligger som bekant precis vid centralstationen på ett av de attraktivaste lägena i hela Stockholm. Det är ganska vettigt att bygga den typen av byggnader där. Besökare till vår stad kommer nu istället för det horribla posten-terminalhuset nu istället få se intressantare byggnader med LIV i sig när de stiger ut från cityterminalen.
Men i många andra områden byggs det ju för fullt, och mer blir det. Kungsholmen, Hjorthagen/Norra djurgårdsstaden, Hammarby sjöstad fortsätter att växa och så vidare.
Det som är viktigt här, och vad jag också kritiserar rådande stadsbyggnadsprinciper, inkl Söderlund själv, för, är monotonin i stadsbyggandet. Det är en matta av nyfunkis som rullas ut i nya områden. Det måste brytas och vi måste få en störra blandning av arkitekturella uttryck. Och vi måste sluta spränga kvarter! Att plötsligt göra hål i kvartersstrukturen för att ”släppa in ljus” är en dödsstöt för gatulivet.
Anders Gardebring: Jag välkomnar också en förtätning av innerstaden, förutsatt att den inte sker på bekostnad av exempelvis grönområden eller offentliga mötesplatser. Jag tycker till exempel att idén med att bygga bostadsvåningar ovanpå redan befintliga byggnader är briljant.
Min kritik riktar sig, liksom din, mot genomförandet. Nyfunkisen som dominerar bostadsbyggandet och de postmodernistiska monumentalbyggnaderna skapar varken dynamik eller trivsel.
”Du får gärna förklara på vilket sätt Clarion hotell vid Norra bantorget eller den nya konferensanläggningen vid Centralstationen bidrar till att lösa bostadsbristen?”
Det bidrar inte nödvändigtvis till att lösa bostadsbristen i Stockholm men väl andra saker. Vilket väl borde säga sig självt.
Nej Stockholm är eller ska inte vara Moderna museet. Men det ska väl heller inte enbart vara ett historiskt museum? Det är väl inget självändamål?
Ett trettiotal högre hus utspridda över en sådan stor yta är inte särdeles uppseendeväckande anser jag. Det kommer inte att förstöra Stockholms skyline, det kommer inte att göra staden kall och brutalistisk så som det är i de värsta områdena i City, och det kommer inte att gå till historien som något monumentalt misstag (så som rivningarna i innerstaden på 50-70-talet får beskrivas enligt u.t.)
Ingen stor grej egentligen. Spännande, säkert rätt praktiskt och på tiden.
Nej det går väl inte att bygga överallt men visst måste det till fler bostäder i huvudstaden. Och den tål nog en förtätning utan att det behöver bli en katastrof. Det finns ju en del ställen som varken är trevliga parker eller vackra bra gamla hus. Och där har man ju försökt att bygga, typ sjöstad (heter det väl).
Hej Lars tack för din kommentar!
Självklart ska skattepengar från övriga sektorer också gå till sjukvården, men iochmed att vi knappt använder försvaret inrikes så ser jag ingen anledning till att den skulle få så mycket pengar och att mycket resurser skulle läggas på försvaret.
Man har dragit ner på många regementen och iochmed det så tycker man att dom borde ha en långsiktig plan på att spara.
Och som jag skrev, det är bara ett fåtal JAS-plan som används för utlandstjänst och det är inte många alls som gör utlandstjänst men det kanske räcker för att ligga back 1.5 miljarder.
När stridspiloter inte får flyga mer kanske man ska tänka på att dra ner på utlandsstyrkorna?
Det är klart att det måste gå att lösa bostadsbristen utan den vulgarisering Söderlund försepråkar!