Jag tänkte nu ondgöra mig över en företeelse som stört mig i flera år, men som jag helt enkelt inte kommit mig för att ta bladet från munnen för. Eftersom modet i fråga tycks vara statt i viss tillbakagång kanske man kan tycka att ämnet blivit oangeläget. Jag menar att det ändå äger en viss relevans eftersom det aktuella oskicket fortfarande förekommer.
Det handlar om bruket av kläder med amerikanska idrottsklubbars logotyper. På ett flertal av våra större sport- och klädesbutiker säljs kepsar och andra persedlar med New York Yankeeslogan och några andra klubbars logotyper. På stan är de frekvent förekommande och inte minst på Ekonomikum där jag läser, trots att en viss tillbakagång i fånerierna har kunnat iakttagas. Länge har det visserligen varit vanligt med NHL-merchendise i Sverige, men denna försäljning har korresponderat med ett visst intresse för amerikansk ishockey, uppkommet genom de många svenskar som utövar idrotten på andra sidan haven. Men baseball?
För att förekomma det berömda undantag som påstås bekräfta alla regler vill jag inskjuta att visst, det finns förmodligen en försvinnande liten minoritet svenskar som låtit den amerikanska populärkulturen så tilld en milda grad genomsyra sin livsföring att de också utvecklat ett intresse för den amerikanska formen av brännboll och som sitter uppe om nätterna för att följa matcher på teve. Denna obskyra subkultur kan emellertid på intet sätt stå i proportion till talrika skara som myllrar på gatorna iförda brännbollsklubbarnas insignier.
Varför stör då detta mig så mycket? Det är ju en struntsak kan man tycka. Är det någon egentlig skillnad mellan att gå runt i en NY-keps eller att ha en halsduk från ett lag i Premier League? Det beror på, är mitt svar. Om bäraren av halsduken är lika likgiltig inför laget vars klubbemblem han bär som den genomsnittlige N-kepsbäraren är för sitt, då är det ingen skillnad. Detta torde dock vara sällsynt. Baseballkepsarna är betydligt vanligare på våra gator än premier leaguehalsdukarna, trots att intresset för engelsk fotboll är bra mycket större i Sverige än det för baseball.
"Det är en del av en klädstil", hörs någon invända. Nej, svarar jag då. En baseballkeps, alltså modellen baseballkeps, är förvisso en del i flera klädstilar. Ett klubbemblem kan inte vara det. Ett klubbemblem är symbolen för en idrottsförening, en idrottsförening med en historia och framförallt med supportrar för vilka lagets med- och motgångar verkligen betyder något. Klubbemblemets urvattning till blott en modeaccesoar genererar stora pengar åt den klubb som lyckats så väl med sin marknadsföring men sänker ytterligare trovärdigheten hos idrotten.
"Skulle inte du vilja att AIK sålde lika mycket souvernierer världen över som New York Yankees gör?" frågar då den krasse pragmatikern. Visst skulle jag tycka att det vore fantastiskt om AIK fick de inkomster som en sådan försäljning genererar. Det skulle ge klubben fantastiska möjligheter, både för satsningar på A-laget och på ungdomsverksamheten. man skulle rentav kunna bygga sig en egen arena. Detta vore naturligtvis fantastiskt, men att se det älskade klubbmärket, förmodligen det vackraste i världen, reducerat till ett klädmärke lika likgiltigt för bäraren som NIKE eller Adidasloggan, vore fruktansvärt.
Att överallt i världen möta människor med det egna klubbemblemet på sina kläder, människor som aldrig sett en match, inte känner till några spelare och som är helt likgiltiga för hur det går för laget vore inte värt det. Jag kanske tillhör en utdöende sort men jag tycker att framgångar skall uppnås genom idrottsliga meriter, inte genom försäljning av krimskrams. Dessutom tycker jag att klubbemblemet skall bäras av dem vars hjärta klappar för den aktuella klubben och inga andra.
Å andra sidan säljs ju PLO-schalarna numera i vanliga trendbutiker och bärs av människor som är fullständigt likgiltiga i Israel-palestinakonflikten. För att inte tala om att Che Guevara blivit kommersialismens storsäljare och att gamla punkikoner upplåtit sina logotyper åt mainstreamskulturens stora butikskedjor. Utslätning är bara förnamnet.
Nästa gång ni träffar någon i NY-keps tykcer jag att ni ska stanna upp och prata lite baseball med dem, hur ser den och den spelarens formkurva ut, vilka nyförvärv verkar lovande etc. De har ju faktiskt tagit ställning.
Mhm! Det där har jag stört mig på länge. Och idén att stanna och prata lite baseball är minst sagt frestande. Jag lär se till att läsa på lite först bara. 🙂
Själv kan jag reta mig på folk som går runt med t-shirts med texten ”USMC” utan att ha varit i närheten av en marinkårsbas.
Annars har väl Hells Angels den rätta inställningen: ser en HA-medlem någon bära en väst med föreningsloggan, utan att vara medlem, är det hans plikt att tvinga syndaren att ta av sig västen!
Eller folk som går runt med tröjor med olika universitetsloggor där de aldrig har gått…
Jag har också funderat över detta: när blev baseball en folksport i Sverige? (Brännbollen i skolan oräknat förstås)
Å andra sidan så har de väl inte så mycket till idrottskultur i staterna heller?
Men HOHO!? 😀 Jisses, att du orkar gnälla så om detta? Och framför allt; att du bara orkar köra samma styltigt pretentiösa skriftspråk hela tiden, det där med att hela tiden uttrycka minsta lilla "nä nu jävlar!" i långa harranger med många stora ord är så, så skitnödigt.
Allvarligt talat killen, få saker är värda att ta på riktigt allvar i den här världen – kläder hör INTE till en av de sakerna. Är något bekvämt, av bra kvalitet och inte orimligt dyrt så kan det bäras i många år. Ok?
Du borde verkligen spänna av lite.
Oh, förresten.. jag har haft min keps sedan tidigt 90-tal någon gång, då när det blev hiskeligt populärt bland kidsen (främst pojkar) att samla på dessa. Men ditt stampande med stora lilla foten här har gjort mig sugen på att gå ut och köpa en ny, den gamla faller snart i bitar. Jag ska nog göra det imorrn redan. Och om någon hejdar mig på gatan och vill fråga ut mig så tänker jag ärligt svara att jag gillar saker som görs för att hålla, men även tipsa om att den finns en blogg som drivs av en ilsken kille som tycker att alla ska gå klädda i extremt genomtänkta symboler eller inga alls.. och kanske även huvudbonader som går sönder efter en säsong?