I helgen är det Stockholm International Horse Show på Globen. Tre dagar av tävlingar, uppvisningar, show och mycket annat. Det är hästar av alla slag som står i centrum och kring dessa samlas en mångtusenhövdad tämligen heterogen skara. Där syns dressyr- och hoppningsfolket i barbourjackor och kepsar, där syns cowboys i chaps och hatt, där syns islandshästmänniskor i fleecetröjor, omvarandra.
Årets tema är islandshästar och många av programpunkterna kretsar således kring dessa sympatiska djur. Tyvärr missade jag matinéprogrammet där de flesta sådana inslag. Galapremiären på fredagskvällen var fullmatad med showinslag, även om hoppningstävlingen kanske blev i utdragnaste laget.
Något jag ofta slås av i samband med ridsport i allmänhet och i synnerhet större evenemang av det här slaget är den förflackande kommersialiseringen. Missförstå mig inte, jag är inte emot sponsringsverksamhet av princip, jag tycker bara att det borde kunna genomföras med lite mer stil och finess. Ridsporten håller på att bli lika whitetrashsunkig som ishockeyn tyvärr har blivit. Plastiga reklamskyltar överallt, bilar som exponeras på läktarna till taktfast dunkande technomusik. Varje enskilt inslag i programmet är döpt efter det företag som sponsrar det – Suzuki cup andas verkligen ridsport eller hur?
I år hade dessutom det klassiska humorinslaget maskeradhoppningen fått byta namn till HM Fancy Dress Show. Eländet blev inte bättre av att kändiskåtheten medfört att årets stilpanel bestod av bland andra Mark Levengood och han den där bloggaren som drev en hemsida om kroglivet kring ett torg i Stockholm och senare gjorde bort sig i Aftonbladet. Ni kan gissa hur mycket det tillförde.
Höjdpunkten i fredagens program var utan tvekan den franske dressören Jean Francois Pignon som genomförde en makalös uppvisning med sex stycken hästar av varierande storlek. Publiken var andlös när han fick dem alla att ligga blixt stilla på marken i formation. Jag kan inte erinra mig att jag sett något liknande tidigare. Överlag var det en trevlig tillställning med det är bedrövande att smaklösheten för varje år breder ut sig alltmer.
Jean Francois Pignon gästade Stockholm International Horse show 2007.
Jag håller med dig, det har blivit för mycket spektakel över de här stora hästshowerna och ljudnivån är bara too much.
Har sett J.F Pignon, han är fantastisk och hästarna litar fullständigt på honom.
Blackout: Välkommen tillbaka! Det var sannerligen inte igår. Men, vad har hänt med din blogg?
Förklaring kommer.
Se mail.
Ridsport kan vara trevligt att se på. Till exempel har ju hästarna där olika färger jämfört med i trav – för där är alla hästar bruna. Alla är väl släkt, antar jag.
Som TV-åskådare missade jag fullständigt att de hade döpt om grenar efter reklam, och det är jag tacksam för. Orkar man verkligen med mer reklam nu? På TV:n klipper de mitt i bra filmer in reklampauser på nästan 10 minuter så att man helt tappar handlingen, radioprogram som ”Hit music only” har mer eller mindre blivit ”Commersials only” eftersom det är mer reklam än musik. I mobilen plingar det dagligen till av SMS med erbjudanden från JAMBA och allt vad de heter som säljer musik och signaler ör dyra pengar och somman faktiskt kan hämta gratis på nätet. Måste de verkligen tränga sig in överallt? Snart blir man väl påtvingad reklamskyltar på sitt staket… När ska folket få nog av säljhysterin som bara ökar?
Men jag måste medge att även jag satt med hakan en bit ner och kollade på fransmannens oerhörda skicklighet och den totala tilliten mellan djur och människa. Alla reklamskyltar till trots 🙂