Det är med sorg i hjärtat jag tar del av nyheten att Thore Skogman gått ur tiden. Denne käckhetens apostel blev dessutom bara 76 år gammal.
När man nämner Thore Skogman får de flesta något roat och smått spefullt i blicken. Thore Skogman betraktas nämligen som kanske det töntigaste Sverige har frambringat. Med dagens mått mätt är det också helt sant. Thore Skogman var käck, mest hela tiden. Och det finns få saker som är töntigare i dagens "postironiska" (har ni hört hur dumt det låter?) samhälle än att vara käck, på riktigt.
En gång i världen kunde man bli tagen på allvar även om man inte såg uttråkad och blaserad ut. När Karlfeldts sista diktsamling Hösthorn kom ut 1928 höjdes den till skyarna av recensenterna och diktaren själv benämndes som en "dunderkarl". Helt utan ironi. Det skulle aldrig kunna ske idag, av flera orsaker, även om det karlavulna mansidealet består och odlas av författare som Ernst Brunner, Klas Östergren och Jan Guillou.
Thore Skogman tillhörde visserligen en annan generation än Karlfeldt men han började i alla fall verka innan ironin och underlivshumorn sopat mattan med käckheten på den offentliga arenan. Tänk vad vi skulle ha gått miste om!
Thore Skogman är den mest produktive svenske låtskrivaren i modern tid med över 1200 låtar registrerade hos STIM. Det får alla andra produktiva låtskrivare att blekna i jämförelse. Även om det rests invändningar på kvaliteten i Skogmans produktion är åtminstone kvantiteten överväldigande. Sen sticker det här och där upp ljusglimtar som blivit upphöjda till populärkulturell kanon. "Pop opp i topp" är en titel som de flesta svenskar känner till. "Dra ända in i Hälsningland", "Tre dar i buren", "Surströmmingspolkan" och "Plättlaggen" är andra hits. För att då inte tala om "Tio tusen röda rosor" som faktiskt för en gångs skull inte är en käck visa. Undertecknad minns annars med särskild värme "AIK-visan", inspelad med dragspelsackompanjemang någon gång under 70-talet. Även om de flesta av låtarna kanske inte håller så hög konstnärlig nivå så gör titlarna det onekligen, eller vad säger ni om en låttitel som "Jag fikar efter kaffe"?
Det känns som att det är mer än en folkkär låtskrivare och artist som har gått hädan nu när Thore Skogman insomnat på Gävle lasarett. kanske var han den siste representanten för den ärliga och uppriktiga käckheten, en käckhet befriad från pretentioner och skitnödiga poser. En oförställd glädje.
Förra året gav Uppsala stadsteater en trevlig föreställning med skådespelaren Nicholas Olsson berättade om sin långa och komplicerade relation till Thore Skogman. Hur han som åttaåring sett Skogman på teve och blivit frälst, men hur han alltifrån den tidiga ungdomen, då man är tvungen att visa sig häftig inför sina jämnåriga, varit tvungen att förneka denne sin idol. Ända tills han i vuxen ålder kände sig mogen och kliva fram och öppet erkänna sin beundran.
Förmodligen mainifesterar Olssons tidigare skamkänslor något som finns hos de flesta av oss – en inneboende önskan att få leva ut en äkta glädje, en oförställd käckhet som vi dagligen kämpar med att tränga undan. En önskan att få vara Thore Skogman.
En mycket fin nekrolog, även om Skogman kanske inte tillhör mina personliga favoriter.
1200 låtar var inte illa!
Peter: tack så mycket! Nej, jag kanske inte sitter och spisar Skogmanplattor dagligen och stundligen heller, men han hade obestridligen en storslagenhet på sitt eget sätt.
Moa: Nej, där ligger man i lä!
Så rätt du har.
Vi skulle antagligen må oändligt mycket bättre, både som individer och som samhälle, av att släppa fram vår Thore Skogman-sida.
Det var fint skrivet! Och liksom du har jag ibland funderat över några av våra ”stora” skalder från förr. Hade de haft en chans idag? Rimmade och med många gånger storvulna ord och tankar. Och så gick allt att förstå…
Heja Thore!
Jag har bara 1130 låtar kvar alltså… dags att vässa pennan!
Ja! Det var ta mig tusan bättre och roligare förr!
Thore Skogman hade ju en speciell relation till den bygd där jag bor. Han hade hus i Sillerud och hade anknytning till kommunen. Kände många människor här i kommunen. Han skulle ha varit här för en vecka sedan och deltagit i öppnandet av vårt nya hotell. Men var redan då sjuk alltså.
Jag har inte varit någon stor fan av hans musik och har inga hemliga laster att erkänna, men jag gillar Thore som person. Han hade en mycket klar integritet och stod upp för sina snällhetsideal. Du har rätt i att han var en motvikt mot den slentrianmässiga överlägsna attityd som är norm just nu. Men sånt här har alltid ändrat sig och jag tror att vi hinner se ett bakslag för det coola, blaserade. För det är inte roligt och som Du skriver så är det framför allt tråkigt som kommunikationsform.
Bra skrivet!
Jag tror att Thore Skogman var en ärlig och varm människa.
Hans stora produktivitet tror jag också beror att han var så spontan, i hans huvud bubblade ord och melodislingor hela tiden fram som blev örhängen och ingen kunde låta bli att gnola
på. Fröken Fräken från Fryken t.ex.
Jag kände honom inte personligt men hade en del vänner som gjorde det.
Fin skrivet! Vad beror det på att det som lyssnas på mycket, ses på mycket i TV, läses mycket i tidningarna förnekas i så hög grad? Är det för vår ständiga strävan att vara speciella?
Jag har förstått att Thore ALLTID var genrös och omtänksam. Han har ALLTID varit min STORA idol sedan i början på -60 talet. Jag kände inte honom heller privat, men har sett honom uppträda lite varstans i landet. Det är så tomt nu när man inte får höra honom live, även om han har varit väldigt sjuk den sista tiden, det vet jag. Jag har sparat alla tidningsartiklar sedan -60 talet om min idol. Så visst är det tomt nu när denna glada glädjespridare har lämnat oss. Hoppas du Thore har fått träffa din älskade hustru Britt igen.
MVH/
/Gunilla
Sov Gott Thore!
Glömde det.
Förlåt
Jag har även många av dina skivor och visböcker.
Skänker en stor tanke till din Dotter med familj!
/Gunilla