"Klimatskeptiker" dvs de som tror att klimathotet är obefintligt alterantivt grovt överrivet brukar ofta föra fram åsikten att den så kallade "klimatpropagandan" är en del i en vänstervriden världskonspiration som syftar till att sabotera för näringslivet. Al Gores politiska hemvist på vänsterkanten (med amerikanska mått mätt) tar man som intäkt för detta. Denna konspirationsteori är emellertid bara hållbar om man med näringslivet enbart åsyftar företag inom vissa branscher, företrädesvis energi- flyg- och bilindustrin.
Anpassningen till de nya villkor som medvetenheten om människans påverkan på jordens klimat medför innebär nämligen även ett uppsving för andra delar av näringslivet. FN-organisationen Unep meddelar i en rapport att den framväxande så kallade "cleantech-industrin" kommer att skapa miljontals nya jobb världen över. Redan om ett drygt decennium förutspår man att Tyskland kommer att ha fler jobb inom miljörelaterad industri än inom bilindustrin, meddelar Ny teknik. Huruvida man vill se den ökade miljömedvetenheten som ett hot eller en presumtiv stimulans för näringslivet beror således helt på vems ärenden man går.
Apropå miljömedvetenhet. Ett konsultföretag med det tveksamma verksamhetsområdet "framtidsforskning" har undersökt ungdomars miljömedvetenhet i 17 olika länder och kommit fram till den paradoxala slutsatsen att svenska ungdomar är mest oroliga för klimathotet men minst benägna att själva vidtaga några åtgärder.
Ska detta tolkas som att svenskarna har passiviserats av den massiva mediefokuseringen kring klimathotet? Har hotbilden blivit så påträngande att vi förlorat handlingsförmågan? I senaste numret av Sveriges Natur kunde man läsa en artikel om hur man botar sin klimatångest. Där citeras psykologen Maria Ojala från Örebro universitet som gjort en undersökning bland svenska ungdomar mellan 16 och 29 år och kommit fram till rakt motsatt resultat som konsultföretaget – hon menar nämligen att de mest oroliga också är de mest engagerade. Kanske menar hon att det rör sig om en liten grupp som är avsevärt oroligare än majoriteten och att det stora flertalet svenska ungdomar är mest bekväma av sig i hela Europa?
Man kan väl hoppas att att intresset kommer att vakna på allvar även här när man inser att det finns pengar att tjäna på miljöanpassningen. Tas klimathotet på allvar i tid behöver anpassningen inte vara ett hot mot näringslivet utan en vitamininjektion.
Det är klart att näringslivet kommer att anpassa sig, det gör det alltid. Men eftersom några av de nu starkaste och inflytelserikaste branscherna hotas är finns det också oerhört starka intressen som vill förhindra omställningen. Inte glädjer det GM och Ford att andra människor kommer att tjäna stora pengar på hållbar teknologi. De är dessutom för inkörda på sitt spår för att själva vilja tänka om i någon mer grundläggande mening. Hellre då lägga resurserna på att motverka omställningen.
Det är ironiskt att man å ena sidan menar att det ska dyka upp ny teknik som ska rädda oss från klimatförändringarna utan att behöva anpassa oss och å andra sidan att hela klimatproblematiken är en del av en konspiration mot näringslivet. Näringslivet borde väl gynnas av den nya tekniken och anpassningen till denna?
God Jul!
Läste en annan artikel i svensk dagspress om svenska ungdomars inställning i klimatfrågan. Slutsatsen var den samma; svenska ungdomar tycker att de gör för lite. Positivt att så många är medvetna, negativt att svenskarna tycker att de gör lite. Kan man tycka…
Men då jag pysslar med just vetenskap på arbetsplats (kanske även också som hobby) så tog jag då en närmare titt på utformningen av utfrågningen. Vissa problem dyker genast upp, allra främst att man frågat ungdomar hur mycket de gör. Det är alltså en fråga om svenskarnas subjektiva åsikter om hur mycket de gör och inte gör. Frågan var alltså inte det minsta objektiv i sin mätbarhet, och således uppkommer otaliga problem. T.ex. att en högre medvetenhet om en fråga allt som oftast gör att man ställer högre krav på sig själv. Om jag t.ex. är så dum att jag tror att klimatproblemet enbart handlar om utsläpp från kolkraftverk, och att jag då enbart köper ”grön” el så kan jag alltså med gott samvete säga att jag gör ”massvis” för miljön. En mer djupgående förståelse för klimatproblematik, t.ex. att alla transporter av livsmedel, befolkningsökningar och köttätande också påverkar klimatet blir man slutsats således annorlunda. Jag tror t.ex. att jag ligger över genomsnittet i såväl medvetenhet som agerande, men skulle ändå säga att jag gjorde alldelles för lite. Hur har då de medvetna svenskarna tagit ställning i frågan?
Vem vet. Inte jag i alla fall…
ha det gott
//Raffe