Ikväll har jag deltagit i kuratorskonventets sedvanliga och trevliga firande av Gustav II Adolf. Trots att det borde vara en självklarhet att universitetet och dess studenter högtidlighöll minnet av den enskilde person som haft störst betydelse för lärosätet är firandet inte okontroversiellt. Grupperingar inom studentkåren, främst de socialdemokratiska studenterna, menar att det är oetiskt att fira en gammal krigarkung. Häromåret gick debattvågorna stundtals höga på insändarsidorna i uppsala Studentkårs organ Ergo.
Deras argumentation bygger på guilt by association: Gustav II Adolf var kung och krigare, ergo: att hylla Gustav II Adolf är att hylla envälde och krig. Med den typen av anakronistiskt synsätt blir det svårt att överhuvudtaget fälla utlåtanden om personer i det förflutna. Trots detta har den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus som något slags motåtgärd valt att detta datum fira Tagedagen, alltså minnet av Tage Erlander…
Årets Gustav II Adolffirande inleddes som vanligt med fackeltåg från Carolina Rediviva till Gustav II Adolfobelisken i Odinslund där Allmänna sången bjöd på körsång. Därefter tågades till Norrlands nation för kaffe och Gustav Adolfbakelse intogs i samband med en spännade föreläsning.
Årets föreläsning skilde sig från tidigare års i och med att den inte direkt handlade om själva festföremålet. Ännu mer anmärkningsvärt kan tyckas att föreläsaren kritiskt analyserade hela fenomenet med hyllande av gamla hjältar utifrån ett idéhistoriskt perspektiv. Inte minst dissikerades det pågående Linnéjubileet.
Föreläsaren, Magnus Rodell från idé- och lärdomshistoriska institutionen vid Uppsala universitet vet vad han talar om. hans egen avhandling, Att gjuta en nation från 2002, handlade om nationsformerandet i sverige under 1800-talet, speglat i dåtidens statyinvigningar. en del statyer blev det också, inte minst porträtterande Gustav II Adolf, i det intressanta föredraget.
Rodell berättade om hur utnämnandet av historiska hjältar är en central del i skapandet av nationella identiteter, och att firande av historiska personer och händelser alltid tjänar syften i samtiden. Linnéjubileet hade motiverats med dess positiva effekter för svensk ekonomi, inte minst genom turistnäringen. Rodell fördömde inte firandet som sådant men menade att det är en historikers uppgift att problematisera dessa företeelser eftersom de har en betydande inverkan på hur vi uppfattar historien.
Uppslutningen på Norrlands nation var god och förhoppningsvis kommer problematiserande och engagerade föreläsningar som denna i kombination med det ökade historieintresset i samhället (som Rodell för övrigt också problematiserade) att innebära att denna trevliga tradition kommer att fortleva även framöver. Trots att vissa grupper, för sina egna politiska syften, försöker att skjuta den i sank.
Jag önskar jag hade varit där! Istället blev det TVÅ bakelser hemma hos föräldrarna!
Hör hör! Fint skrivet Lars, även jag har varit fascinerad av Laboremus motstånd mot, och Ergos debatt om, Gurra nummer 2. Kul är det, och speciellt kul att den gråe Tage Erlander valts som motpol. Jag var själv inte på firandet, men det har mest att göra med mitt medfödda motståndet mot att göra något överhuvudtaget. Appropå symboler och nationsbyggande tycker jag att du i juni nästa år ska försöka få tag i den akademiska tidskriften Third World Quarterly, där jag gör debut i en akademisk publikation med min (och en kollegas) analys av hur sport använts i Sydafrika för att bygga en ny identitet bland folket. Kanske inte spännande läsning, men väl intressant.