I det senaste numret av Sveriges Natur kan man läsa en skrämmande men intressant artikel av den brittiske författaren Mark Lynas som skrivit boken Sex grader – Vår framtid i en varmare värld. Med utgångspunkt från läsningen av tusentals vetenskapliga artiklar skapar Lynas en bild av vad en höjning av den globala medeltemperaturen kan komma att medföra. Grad för grad. Det är föga upplyftande läsning.
Att insikt och praktisk handling inte alltid går hand i hand är bekant sedan länge. Därför är det kanske inte lika förvånande som det är beklämmande att I-ländernas utsläpp av växthusgaser idag är större än någonsin, trots all uppståndelse kring klimatfrågan. Endast fyra EU-länder – Sverige, Storbritannien, Tyskland och Frankrike – ser nu ut att kunna klara målet att minska sina utsläpp enligt Kyotoavtalet, ett avtal som i sig långtifrån räcker för att hindra de klimatförändringar som står för dörren.
Åtgärder skall emellertid vidtas. EU-skärper nu klimatreglerna. Utsläppsrätter ska i framtiden auktioneras ut till högstbjudande i stället för att som nu delas ut gratis. Länderna ska inte kunna gynna det egna landets industri på andra länders bekostnad. Det är bra, men långtifrån tillräckligt. Det är idag åtgärder måste vidtas. Att bara EU agerar räcker inte heller. I USA har klimatfrågan äntligen dykt upp på agendan, åtminstone hos de demokratiska presidentkandidaterna, vilka kräver 100 % auktionering av utsläppsrätterna. Som emretsson.net påpekar tarvas dock globala åtgärder för att möta ett globalt problem.
Kritikerna finns givetvis där. Som professor Kjell Aleklett som menar att klimatretoriken från EU:s sida handlar om att möta problemet med minskad tillgång på fossila bränslen. En sund skepticism förvisso, men man frågar sig dock vad vi har att vinna på att inte ta klimathotet på allvar. Om det dessutom skulle sammanfalla med att en omställning från fossila bränslen skulle vara bra för de europeiska länderna även ur resurshänseende är väl det bara någonting positivt?
Slutligen bör bara nämnas kort om Carl Cederschiöld som på SvD:s Brännpunkt vill använda skattesubventioneringar för att stimulera övergången till miljövänligare bilar. Övergång till kollektiva färdmedel samt utsläppsauktionering kanske är vägar som leder mer direkt till de minskade utsläppsmålen.
Det bästa förstås vore att använda bättre teknologi som dock har varit förtryckt sedan den uppfanns. Då skulle man slippa detta ekonomiska spel med utsläppsrätter och denna sjuka skyldighet som medborgare ska ha nuförtiden. Skyldighet i avseendet att öppna upp sin plånbok osv.. Det är ju helt otroligt att vi som lurade medborgare måste gå med på att regeringar världen över sätter sig över vetenskapsmän och innovatörer för att kunna tjäna mer pengar på energi som är den gamla erans teknologi.
Vi har varit lurade och kommer att förbli lurade innan vi gör något själva om saken. EU kommer inte att hjälpa oss.
http://peswiki.com/index.php/Main_Page
http://www.aero2012.com/en/index.html
Det stora problemet med Aleketts beräkningar är att även om han har rätt om oljan (vilket är väldigt troligt)
så har vi kvar enorma mängder kol.
och det går alldeles utmärkt att skapa bensinsubstitut från kol till rimliga priser. (och dessa substitut är värre för miljön än bensin.)
Det innebär att vi utan problem kan uppnå IPCC’s scenarios. (sen att vi inte vill det är en annan sak)
Tomas Nygren: Visst är det skrämmande.
Christoffer: Korrekt iakttagelse. Aleklett vill bara dämpa sitt eget dåliga samvete.
Det känns onekligen som om Alekletts konspirationsteorier springer ur en önskan att två sina egna händer.
Inom tio år kommer vi att bevittna peak oil.
Inom 50 år har vi fortfarande inte bevittnat IPCC’s skräckscenarier.