En sjusovares försvarstal

När du går åstad till ditt dagliga värv
där i anletets svett du förtjänar din skärv
då snusar jag ännu bland bolster och dun
än i timmar i min paulun.
Vid middagstid står jag först upp som ett spett
och intar mitt morgonmål strax efter ett
med tidningar om vad i världen har skett
och med kaffe så rykande hett.

Jag rättar mig inte i lutherska led
och i gryningen är jag båd vresig och vred.
Men om jag får sova till långt in på dan
blir jag både Apollo och Pan!
Jag fördelar mitt dygn som en riktig vampyr,
tar vara på glöden som pyser och pyr
och arbetar gärna tills dagningen gryr,
medan nattliga timmarna flyr.

Jag vakar var natt medan piga och dräng
ligger och snarkar så sött i sin säng
och sparkar och vänder sig invid sin vägg,
men jag får inget OB-tillägg.
För jag pröjsar priset för att vara fri
från schemalagd arbetstid och slaveri,
från chefer som snokar och lägger sig i,
men det ligger ett pris däruti.

Det ligger i sladdriga tungornas tal
som ständigt hörs muttra om slapp omoral.
Den som inte arbetar åtta till fem
får dagligen utstå små pikar från dem
som försvarar sitt torftiga liv desperat
och tror att jag fått allt jag har på ett fat.
Men jag sliter hårt för min dagliga mat
och kan inte beskyllas för lat.

Om jag också verkar i stjärnornas sken
när månljuset faller på gatornas sten,
när muserna stiger från helikon ner
till mitt ensliga diktarkvarter
är det sant att jag sliter som stretande hund
med månen som sällskap så sällsam och rund.
Men när pennan syns stanna vid gryningens stund
är det skönt för en skald med en blund.