Hell dig kvinna, hell dig man
som älskar köttets lustar,
som gör vadhelst ni vill och kan
gå över lik för njutnings skull,
som aldrig vaknar ångerfull
men kåt och glad till en ny dag
av kättjefulla pustar,
lyss nu till ett litet slag
Donatien Alphonse François de Sade!
I äldre tid med sträng moral,
uti kung Ludvigs dagar,
var Frankrike en jämmerdal
och varje riktig libertin
som sökte njutning ren och fin
fick då betala ett högt pris
som bröt mot tidens lagar,
så även eran vän markis
Donatien Alphonse François de Sade.
Så utbröt en revolution
och allt slogs över ända.
Jag fick tillbaka hopp och tron
att människan skall vara fri.
Jag släpptes ut ur La Bastille:
nu var jag ingen smutsig gris,
nu kunde allting hända!
Dessvärre hette jag markis
Donatien Alphonse François de Sade.
Jag tror revolutionens män
var alla impotenta:
Snart var jag åter fienden
till hela Frankrikes nation
och hela den revolution
som sett mig som en visionär
– vad fanns annat att vänta?
Så fängslades av herr Robespierre
Donatien Alphonse François de Sade.
När nästa gång jag släpptes ut
var mitt verk stämplat galet,
så sagan får ett sorgligt slut:
Den småkukade Bonaparte
och jag vi fick en dålig start.
Så systematiskt bröt man ner
mig uppå hospitalet.
Men mer krävs för att tysta ner
Donatien Alphonse François de Sade!
Ty mina böcker lever kvar,
fast många blivit brända.
Jag skrev till frihetens försvar
mot alla dem som vill er väl
men trampar på er kropp och själ
som nåt slags sedlighetspolis.
Nej låt det aldrig hända!
Lev ut er lust liksom markis
Donatien Alphonse François de Sade!
Välskrivet om en tämligen motbjudande litterär klassiker!
Jag gillar den!!
Snyggt omkväde, påminner om en K G Ossiannilsson-drapa om Danton. Där blev ”Gabriel Dante Riquetti” den återkommande tropen, Dantons riktiga namn.
Och ett porträtt på de Sade! Han skulle annars vara känd för att sakna avbildning, men där ser man.