Dags att lägga ner Uppsala universitet?

"Lägg ner Uppsala universitet" skriver statsvetarproffessorn vid Göteborgs Universitet Bo Rothstein i en debattartikel i Dagens Nyheter häromdagen, med hänvisning till nye universitetskanslern, Anders Flodströms, uttalande om att Sverige egentligen bara bör ha fem universitet. Naturligtvis tycker jag inte att Uppsala universitet borde läggas ner och det tycker nog inte Rothstein heller. Däremot har han en hel del poänger i den svidande kritik som han riktar mot universitetets ledning.

Det är främst två konkreta sakfrågor som Rothstein tar fasta på i sin kritik, som i huvudsak handlar om universitetsledningens isnkänkningar i den så kallade lärofriheten, ett av universitetsväsendets viktigaste grundvalar.

Den första frågan rör två professorer vid matematiska institutionen som hamnat i kollitionskurs med universitetsledningen rörande vilken forskning som skulle bedrivas vid institutionen och fått avträda sina tjänster under besynnerliga omständigheter.

Den andra frågan handlar om den numera namnkunniga sociologiprofessorn Eva Lundgren som väckte stort uppseende efter sitt utspel i teve 2005 om att det pågick ett omfattande ritualmördande av barn i landet. Efter detta märkliga utspel beslöt universitetsledningen rätt och riktigt att granska Lundgrens forskning, varvid man uppdagade en hel del brister vad gäller redovisandet av resultaten. Med Rothsteins ord:

"Denna granskning resulterade i omfattande kritik och givetvis kunde man inte hitta belägg för påståendena om barnamorden. Eva Lundgren hade till exempel hävdat att hon i sin forskning hade belägg för att nästan hälften (47 procent) av alla kvinnor i Sverige utsätts för våld av sina manliga partners och att det inte är någon skillnad mellan de män som utövar våld mot sina kvinnliga partners och de som inte gör så. Granskningen visade att detta helt saknade grund.

Siffran för hur många kvinnor som utsätts för våld hade överdrivits mellan fem och tio gånger av Lundgren. Den visade också att hennes huvudtes, att det inte finns några skillnader mellan män som utövar våld och de som inte gör så, helt saknade stöd. Men det är faktiskt värre än så: Granskarnas analys av Lundgrens egna data visade att "slutsatsen borde vara den rakt motsatta. Risken är signifikant högre att vissa grupper av män utsätter sina makar för våld." Lundgrens egna data visade att risken att utsättas för våld är klart högre för kvinnor vars partner är arbetslös, inte är född i Sverige eller är drogmissbrukare, men detta hade hon inte redovisat."

Lundgrens forskning är alltså ohederlig i och med att hennes urval av redovisade resultat är svårt tendentiös, eller som en god vän till mig uttryckte det: "hon har tagit hermeneutiken till nya höjder".

Hur reagerade då universitetsledningen på denna skamfläck för vetenskapssamhället? Det rimliga hade varit att anmäla henne till vetenskapsrådet, men istället valde man att fria henne samt uttala sitt "fulla förtroende" för Lundgren och hennes forskning.

Jag tror att Rothstein gör en korrekt analys när han förmodar att anledningen till att Lundgren hanterats på detta sätt är att hennes teser "visat sig ha stort politiskt stöd och ofta använts av ledande politiker som argument."

Att universiteten ofta fungerat som plantskola åt den politiska korrekthetens extremitsiska avantgarde är för de flesta bekant sedan länge, men att ett universitets ledning är beredd att ta ohederlig forskning i försvar av ideologiska skäl är sannerligen ett hot mot "lärofriheten".

Jag hoppas emellertid inte att Flodström tar Rothsteins kritik alltför bokstavligt. Jag tror att Uppsala har mycket kvar att ge som universitetsstad, även om vissa brister i maskineriet kanske borde ses över.