Jag tar tre, fyra steg innan jag vänder.
Aristokrat var jag i min natur.
Av stål de muskler under pälsens ränder
som med ett enda lätt fällt en tjur.
En mängd sylvassa klor, dödliga tänder.
En härskare förnedrad i en bur.
I återstoden utav mina dagar
så råder inte längre djungelns lagar.
På andra sidan gallret står en apa
och glor på mig medan den äter glass.
Hur underbart det vore att få kapa
den apans huvud med min ena tass!
Nu får den ostörd stå och glo och lapa
sin glass i eftermiddagssolens gass.
Ja, om vi mötts i djungeln var det annat!
Jag hatar den här buren så förbannat!
Ni anar inte hur mycket jag hatar
att gå här och att aldrig va i fred!
Jag hatar skötarna och de som matar,
ni anar inte hur jag låg och led.
Jag svälter ju ihjäl ifall jag ratar,
det redan döda kött jag matas med.
En jägare ska själv jaga sin föda,
för mina klor ska bytesdjuren blöda.
Förr gick jag i den soliga Bengalen
där regnskogen omkring mig växte tät
och trädkronor var taket i tronsalen
där ingen trotsade mitt majestät.
Men så kom nationalparkspersonalen
och fångade mig nesligt i ett nät.
Så fick jag fara under skam och nesa.
Upp till den kalla norden gick min resa.
Nu får jag gå här bakom detta galler,
beskådas och begapas i min bur.
Varenda kväll när skymningsmörkret faller
så drömmer jag att jag bryter mig ur
– och sen på morgonen när jag anfaller
de nakna aporna, en blodröd skur
ska skölja ifrån uppsprättade magar
då jägaren blir åter den som jagar.
Men detta galler kan jag inte bryta,
nej inte ens jag är tillräckligt stark!
Ibland så roar jag mig med att ryta
så att det skallar över denna park.
För en sekund så får vi roller byta:
då darrar aporna för sin monark!
Men oftast går jag endast tyst och vankar,
begrundar mina dystra tigertankar.
Jag tar tre, fyra steg innan jag vänder.
En förstfödd son till vår drottning Natur.
Av stål de muskler under pälsens ränder
som med ett enda slag lätt fällt en tjur.
En mängd sylvassa klor, dödliga tänder.
En härskare förnedrad i en bur.
I återstoden utav mina dagar
så råder inte längre djungelns lagar.
Så vackert… så sorgligt…
Välformulerat och träffande som vanligt. Vi lever verkligen i den upp och nervända världen!
Det är bra orättvist ibland!
Jag säger som Ella; vackert och sorgligt…
Från o med nu så kommer jag ta över delar av denna blogg genom att dagligenn skriva min EGNA blogg här.
Jag är Ronnie från Skutskär som skall bli artist och redan gjort två låtar som jag delat ut i Stockholms tunnelbana på brända cd skivor!” Jag skall nå folket!! Jag har inte klippt mig på två år och jag skall fortsätta odla en sucessiell gayimage precis som The ark och Darin, vilket kommer vara rätt i tiden.
Tid förresten…..ja vad behöver man för att lyckas mer än tid,pengar , och media? Tid har jag då jag jobbar deltid på en McDonalds i Stockholm numera, pengar har jag inte därför väljer jag mina egna vägar!!, O media har jag min plattform här, från och med idag!
See you out there!! /Ronnie
Bra!
Vi människor är ynkligt oansvarigt äckliga.
Anar vem tigern är.
Ella: Tack så mycket!
Peter: Visst gör vi det!
Moa: Så sant som det är sagt.
art[e]fact: Tackar.
Ronnie: Lycka till.
Blackout: Det är vi verkligen.
Pallas: Känner du många tigrar?
Nja, inte personligen. Trodde att tigern kanske var någon slags metafor. Men visst kan man göra en bokstavlig tolkning också. När man släppt ifrån sig ett alster så kan det ju tolkas på både det ena och andra sättet. Kanske på ett helt annat sätt än det som skaparen tänkt sig. Så brukar det ju ofta bli med både bildkonst och litterära alster.