De nya folkrörelserna.

Var det i samband med att vi bytter regering som så gott som alla stora medier började vurma för den del av Stockholms uteliv som centreras kring Stureplan? Vurmen märks bland annat på den uppmärksamhet som ges åt det uteliv som omgärdar Swedish open i Båstad när samma människor flyttar dit för att festa.

Eller var det redan tidigare som tidningarna började göra skällsordet "brat" till något positivt. Särskilt Aftonbladet tycks gå i bräschen för upphöjandet av den så kallade "bratkulturen" till ideal. Det är lätt att föreställa sig reportens lysande ögon och salivdroppen i mungipan när han skriver hur mycket champagnen kostar som ynglingarna väntas spruta på varandra på Pepes bodega i Båstad i samband med Swedish Open. Suck.

Det känns som om en viss grupp journalister har samma ambivalenta inställning till bratsen som de har till fotbollshuliganer. De fördömer dem för att de förväntas göra det men skulle i själva verket helst vilja vara sådana själva. varför var det annars som en viss Fredrik Virtanen gick ut och lade många tusenlappar på en Stone Islandjacka precis samtidigt som huliganhypen var som starkast, i kölvattnet på filmerna Football factory och Hooligans. Att bidra till hypen genom att lägga sig till med huliganernas attribut lockar fler TILL huligankulturen än vad hundra kampanjer med rosa band någonsin kommer att förhindra.

Om man nu tycker att något är så coolt att man inte kan låta bli att skriva om fenomenet hela tiden kunde man väl åtminstone låta bli att låtsas att man fördömer det. Som tur är så har begreppen blommat över när de blir legio i journalisternas texter. Såväl ordet "huligan" som ordet "brat" har så gott som upphört att brukas av de berörda grupperna. På aftonbladet.se kommer vi nog att få dras med dem ett bra tag till.

I begreppsförvirringens tidevarv används de dessutom numer på en hel del vitt spretande typer av människor långt utanför de ursprungliga kategoriernas gränser. Såval casualstilen som bratstilen har, tack vare journalisterna, blivit lika folkliga som golf och kokainmissbruk är i dessa dagar.

11 kommentarer

  1. Ja, egentligen ska jag inte uttala mig för det var säkert 20 år sedan jag höll en kvällstidning i händerna men redan då var det väl så att jag märkte en förändring ifrån den mer rent objektiva rapporteringen till att man tycktes styra den åt olika håll för att kanske få människor att hänga på… Vad vet jag, men nog har journalistiken förändrats väsentligt…

  2. Moa: Det tycks så.
    Mia: De kanske slutgiltigt skulle ta och göra sig av med sin socialdemokratiska profil snart?
    maria: Det blir på nåt sätt ännu värre när journalisterna ifråga bara försöker haka på trender. Numera försöker de ju inte ens skapa dem. snacka om att sänka sin standard…
    Gnagare: Tack så mycket! Den här bloggen har funnits i drygt ett år.

  3. Minigolf menar du? För golf kan inte bli folkligt med tanke på summorna det kostar att vara medlem i en golfklubb. Såvida inte ”folket” numera enbart består av välbärgad medel- och överklassen.

  4. Kanske av den enkla anledningen att han behövde en ny jacka och att han tyckte den var snygg. Annars borde han väl även passat på att köpa några tandskydd, nåt från CP Company och en och annan Burberrykeps (ja, dom görs inte längre), när han var i Nitty Grittyfarten?
    Är det inte så enkelt att Stone Island likväl som Burberry är två märken i en stor gryta som huliganer har claimat? Att nån som inte går på tjack och är villig att slåss för sitt lag, är nån som heller inte har rätt att bära något av de märken dom har tjingpaxat.
    Tur ändå att det inte gått så långt så att de kräver att jag ska behöva stå upp för min mellanmjölk eller Ikeasäng.
    Huliganer är dock den nya folkrörelsen och det som tidigare liknade en stil liknar numer ett gäng julgranar järnrör i händerna.
    Det är trots allt bara en jävla jacka, en jacka som du kan ta bort märket på.

  5. Mycket kan man säkert anklaga regeringen
    för men knappast att vurma för bratskulturen. Åtminstone ser inte partiledarna ut att göra det, i alla fall inte vid hastigt påseende.
    Men jag håller med om att det måste vara en väldigt ytlig livsstil som delvis bygger på kändisskap. Att vara sedd och känd är superviktigt för de här människorna. Undrar om de skulle behöva en terapeutisk insats för att komma till insikt om sina skruvade behov. Det finns ju andra, billigare och mer långsiktigt meningsfulla sätt att bli sedd på.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.