Jag har, mer eller mindre frivilligt, tagit mig igenom samtliga Harry Potterfilmer. Jag skulle inte sträcka mig så långt som att säga att de var dåliga, som barnfilmer är de helt klart medelmåttiga. Jag funderade om jag överhuvudtaget skulle skriva ett inlägg om detta, eftersom man, oavsett om man stämmer in i hyllningskören eller om man anlägger ett kritiskt perspektiv bidrar till den enorma uppmärksamheten kring JK Rowlings kioskvältare.
"Åt den som har skall varda givet" står det i Bibeln och uppenbarligen stämmer det. Den som har den massiva marknadsföringskapacitet som Rowlings förläggare uppenbarligen har åtnjuter dessutom spaltmeter av gratismarknadsföring genom att så gott som samtliga etablerade medier faller till föga och lyfter fram böckerna/filmerna på ett sätt som inte ens den mest påkostade marknadsföring skulle kunna åstadkomma. Till slut har fenomenet blivit så utbett att bloggare som undertecknad som känner sig påfallande oberörd av böckerna/filmerna i sig tycker att det är ett angeläget ämne att skriva om.
Det finns ett utbrett hat mot Harry Potter och hans skapare, ett hat som känns både barnsligt och omotiverat. Däremot förstår jag den frustration som många känner, oavsett om det är inom fantasy- och science fictionkretsar eller bland folk i gemen, över att dessa oansenliga röner såna försäljningsmässiga framgångar. Det finns ju trots allt så oerhört mycket bättre litteratur än Harry Potter och "livet är för kort för att slösas bort på att läsa dåliga böcker" som litteraturkritikern Harold Bloom så träffande har formulerat det.
Jag tänker inte som så många frånkänna JK Rowling hennes talang. Hon är begåvad helt klart, däremot kan det vara intressant att försöka ringa in vari denna begåvning består. Hon är inte särskilt språkligt driven, hon är ingen mästare på att skapa karaktärer och absolut inte någon mästarinna på att skapa intriger. Hon är på intet sätt nyskapande. Vari består då den talang som (tillsammans med massiv marknadsföring tagit henne på ett segertåg över världens bokahndelsdiskar och biografsalonger?
Rowlings talang består i en oslagbar förmåga att använda sig av klichéer. Detta ska inte läsas som något negativt, att på ett övertygande sätt använda sig av välkända stereotyper är svårt, men Rowling lyckas. Hon använder sig av klichéer från ett vitt spektra av genrer och får oss att känna igenkänningens glädje utan att hela tiden känna att vi har läst böckerna förut. problemet med Rowlings böcker är att bakom klichéerna finns intet. Intrigerna rasar som korthus vid närmare påseende, bakgrundshistorierna känns som nödlösningar, karaktärsteckningarna är platta (möjligen med undantag av läraren Severus Snape) och sensmoralen snusförnuftigt intetsägande. Jag associerar till Rowlings fantasyförfattarkollega och landsman Terry Pratchett som också arbetar med att stapla klichéer på varandra. pratchett lyckas emellertid, på något bisarrt sätt med att få sin märkliga värld att hänga ihop (kanske eftersom den egentligen inte alls gör det) och framförallt lyckas han med klichéernas hjälp skapa stor humor.
Harry Potters framgångar är helt enkelt ett bevis på att det lättsmälta och lättillgängliga är ett framgångskoncept. Precis som att det är lättare att grabba tag i Per Gessles skiva "En händig man" på bensinstationen än att ge sig ut i det okända och leta efter ny spännande musik så är det enklare att köpa en Harry Potterbok, som det skrivs om i alla tidningar, än att försöka leta efter något som kanske skulle göra att man fick ut mer av de timmar som det trots allt tar att läsa boken/se filmerna.
Slutligen vill jag bara beklaga mig över ett tröttsamt fenomen som jag stött på i samband med Harry Potterhysterin. Potterfansen liknar på många sätt en religiös sekt, lite som alla de som gjort till sin livsuppgift att försvara skribenter som Linda Skugge i alla väder. Hursomhelst, dessa frälsta Potteranhängares främsta argument mot vilken kritik det vara månde som riktas mot böckerna/filmerna är: "Läs böckerna så förstår ni!" När man sedan gjort slag i saken och läst en bok heter det "Määh, den första boken är inte riktigt lika bra som de andra, läs resten så förståår du!"
Jag har läst en bok och sett fem filmer och är mindre övertygad om Potters och Rowlings storhet nu än när jag började, det får räcka.
Tja, hysterin är lite fånig och rätt obegriplig, det ska erkännas. Jag råkar gilla HP, både böckerna och filmerna, men jag tycker nog att det hela är lite uppförstorat. Nu är jag heller ingen litteraturexpert, så jag får väl köpa vad mer kunniga än jag säger om torftigt språk, etc. Men jag tar både böckerna och filmerna för vad de är och gillar dem.
Pratchett leker med klichéer på ett mycket medvetet sätt, vänder dem ut och in och upp och ned och ser dem från andra hållet. Det kallas postmodernism och är uppskattat i många kretsar. Att jämföra Rowling med Pratchett är som att jämföra Barbara Cartland med Jane Austen. Jag läser båda (Rowling och Pratchett) med stor förtjusning men två helt olika sorters förtjusning. Rowling på samma sätt som jag som barn läste Belgarion, Sagan om Isfolket och annat skräp för att slå ihjäl lite tid, medan Pratchett som i sin hejvilda lek med naturlagar och strukturer lyckas hålla ihop sin värld och säga mängder om vår ger mig en mycket mer tillfredsställande upplevelse. Jag får en känsla av att du inte läst så mycket Pratchett, och specifikt inte någonting nyare än de första fem, sex böckerna. Kan det vara så?
Fanatiska anhängare av något hypat är alltid likadana. Jag har vid ett par tillfällen råkat yppa att jag tycker att Pulp Fiction är en rätt kass film. Ibland har jag trott att jag ska få stryk för det. Men de arga anhängarna har aldrig någon förklaring till varför filmen är så bra (annat än dialogen, vilken jag finner meningslös) och det klart bästa argumentet är ”om du inte förstår är det ingen idé att förklara”. Ridå.
Rowling har framförallt visat sig vara en skicklig affärskvinna. Böckerna ska tas för vad de är: eskapism på ett ganska lätt vis. De flesta fantasyböcker är klichéfylld och språkligt torftig verklighetsflykt. Harry Potter-böckerna är väl dessutom främst avsedda för ungdomar. Det jag läste när jag var tolv var väl inte direkt Joyce eller Pamuk.
Jag håller med dig gällande icke-språklig kvalitet (vad nu det Egentligen är) och klichéer, hon gör ju allt lite större än vad det skulle behöva vara. Men jag gillar ändå de senare böckerna och speciellt the ministry of mysteries’ kontrollsystem som man kan likna lite med dagens anti-terror kontroller. Spennend!
(Förlåt förresten att jag inte såg din kommentar om Östbjörka/ Bingsjö förrän nu, man kan nog säga att jag haft lite sommarlov gällande bloggandet :). Och vad kul att du är vissångare!)
/Marit
http://www.marithellstrand.blogspot.com (f.d. Rättviks-sommar)
Jag förstår att marknadsföring kan ha betydelse om man vill sälja till exempel öl eller tvättmedel. Men den sista boken i en serie av sju? Kanske kan marknadsföring få människor att bli nyfikna och köpa den första boken. Men en till? Och sedan ytterligare fem? Vad som skulle vara intressant att veta i det här sammanhanget är hur många av de som läst den första boken, också följer serien till dess slut.
En liten kommentar till bloggtexten ovan: Det vore mer korrekt att skriva ”JAG TYCKER det finns så oerhört mycket bättre litteratur än Harry Potter” än ”Det finns ju trots allt så oerhört mycket bättre litteratur än Harry potter” -litteratur är ingen objektiv naturvetenskap, utan värdet ligger hos betraktaren. Sen kan det naturligtvis vara en rolig hobby att försöka systematisera skillnader mellan författare. Bara man är försiktig så att något uppenbart subjektivt inte framstår som något objektivt. Själv tycker jag uppenbarligen om Harry Potter.
Monica: Jag har ingenting emot att folk läser böckerna och gillar dem, jag vänder mig bara emot att man försöker göra dem till något som de inte är.
wee1: Du tycks komlett ha missförstått mig. Om du läser min argumentation en gång till så kanske du inser att min jämförelse mellan Rowling och Pratchett
gick ut på att Pratchett lyckas med vad Rowling inte gör, nämligen att göra något av sitt bruk av klichéerna – ”vänder dem ut och in och upp och ned och ser dem från andra hållet”, som du formulerar det. För övrigt har jag läst rätt mycket Pratchett i mina dagar och jag upskattar det storligen.
Joshua_Tree: Jag känner precis igen din beskrivning av Pulp fictionfansen. Tycker personligen som du att filmen är rätt överskattad.
Mattias: Det pinsamma är dock att vuxna människor försöker framhäva böckerna som stor litteratur, kasnke för att de är lite generade av att de gått på marknadsföringen och läser barnböcker?
Marit: naturligtvis kan man tala om kvalitet när det handlar om språkanvändning. Hoppas att du hade trevligt på spelmansstämmorna!
Björn: Du kanske har missat att bloggar är ett forum för att föra fram just personliga, subjektiva uppfattningar.
Att hemfalla till någon slags ultrarelativism där det inte finns kvalitetsskillnader mellan olika författare är väl vad man måste ta sin tillflykt till om man vill försöka rädda en dussinförfattare som Rowling….
Att den massiva marknadsföringen fortfarande bidrar till att sälja den senaste boken i en serie som marknadsförts mer än de flesta är väl inte så konstigt? Sen har de senare böckerna naturligtvis haft hjälp av de föregåendes försäljningsframgångar och enorma mediahype.
Jag har läst hp böckerna på svenska, särskilt för mina barn men oxå på egen hand, mina syskon säger att nä, läs dem inte på svenska läs de engelska…
Jag ska göra det när jag inte längre behöver hålla på med högläsning…
Som vanligt är filmerna rent ut sagt (som mina tonårspojkar säger) urkassa gentemot böckerna, det är inte ett ovanligt fenomen…
Böckerna är, ja, lättlästa, men även de kan vara bra om man jämför med många litteraturpristagare som jag läst och bara tänker att: Hur f-n kan detta vinna något pris…
Jag skriver mycket själv, romaner, noveller och poesi… Jag läser allt mellan himmel och jord…
Hp böckerna är fascinerande på grund av sitt sätt att förena vuxna med barn… Man kan läsa hp för relativt små barn och ändå ha någon form av behållning som vuxen….
Det skulle jag säga är det starka hos hp…
Jo, en blogg är ju ett utmärkt forum för att föra fram personliga åsikter. Om man även vill inkludera vedertagna sanningar/fakta i sin blogg blir det därför viktigt att i sitt språk tydligt skilja åsikter från sanningar. I brist på sådan särskiljning tolkar jag ditt påstående om att Rowling är en dussinförfattare, som en högst personlig åsikt.
Visst finns det kvalitetsskillnader mellan författare. Om en bok är ”bra” eller ”dålig” ser jag däremot som en personlig åsikt, efter att man mer eller mindre medvetet analyserat fler, specificerade kvaliteter. -Som Du gör på ett intressant och mycket läsvärt sätt!
Om det har funnits någon massiv marknadsföring för Harry Potter böckerna, så har jag missat den. Jag har varken sett något på TV eller annat än små annonser i dagstidningarna + annonser i skyltfönster hos bokhandlarna. Men marknadsföringen är kanske förtäckt. Filmerna (som jag inte är så förtjust i) och uppmärksamheten i media kom först efter att de första böckerna blivit otroligt populära genom mun-mot-mun metoden. Själv tror jag att uppmärksamheten i media till största delen beror på att Rowling har lyckats få så många barn att frivilligt läsa tjocka böcker, i en tid då bokläsandet är på väg ner (sägs det), snarare än att Harry Potter böckerna skulle vara särdeles bra.
Björn: Det vore nästan elakt att försöka ta dig ur din naivt rosaskimrande föreställningsvärld där marknadsföring enbart utgörs av sådant som är direkt synligt för den tänkte konsumenten, till exempel i form av tidningsannonser och reklamfilmer. Marknadsföring kan emellertid ske på vad som i din värld tydligen betecknas som ”förtäckt” vis, d.v.s. i riktade kampanjer mot medieföretag av olika slag. eller tror du att det är böckernas högstående litterära kvaliteter som gjort att alla massmedier skriver så mycket om just dessa böcker? Med det sättet att resonera måste du mena att alla böcker som det inte skrivs lika mycket om i tidningarna är av sämre kvalitet…
Maria: Det finns dock djupsinnigare författare som lyckats med det före Rowling, CS Lewis, Tove Jansson och Maria Gripe är i mitt tycke exempel på barnboksförfattare barnboksförfattare som har minst lika mycket att erbjuda vuxna läsare som den tänkta målgruppen.
Vad ska ungdomarna annars läsa? På 1960-talet tyckte bibliotekarie att Blytons Vi fem-böcker inte var ”bra” litteratur, trodde i min enfaldighet att dyliga vuxenåsikter var förlegade 2007.
Lars Anders: Fast mina grabbar har inte uppskattat de, du nämner, som jag faktiskt uppskattar, hur gör man då??? Om jag gillar vissa författare men grabbarna tycker att de inte är så fängslande, spännande eller bra eller vad det nu är de tycker… Då tar man deras smak eller hur!?
Hannele: Det är väl ingen som påstår att Blytons böcker är bra litteratur 2007 heller…
Maria: Naturligtvis ska man läsa det man gillar. vad jag vänder mig emot i mitt resonemang ovan är 1. hur Harry Potterböckerna hypas i media och 2. hur folk försöker att göra dem till något som de i själva verket inte är.
Suck.. Det märks att du missade en del roligt 😉
Det intressanta med din bloggpost är att dina åsikter angående Harry Potter avslöjar din syn på dig själv och på andra människor. Det verkar som om du (som är del av en uvald elit?) VET vad som är kvalitativ litteratur, medan den stora dumma massan
har missat det. Vad du envist försöker förneka (utan argument) är att smak är
till syvende och sist en fråga om subjektivt tyckande och gillande. Du kan försöka smutsa ner detta faktum genom att kalla det för ”hyperrelativism” och försöka lägga upp kriterier för vad som är kvalitetslitteratur. Problemet är bara att dina kvalitetskriterier (vilka de nu är) är godtyckliga och subjektiva.
Jag har läst alla böckerna och tycker filmerna är en medelmåtta, du får aldrig fram en bra film ur en tjock bok! det är omöjligt!
Ulf Åkesson:
Naturligtvis handlar smak om ”subjektivt tyckande och gillande”, men bara till en viss del. Jag är av den absoluta övertygelsen att man kan förfina och förbättra sin smak genom att skaffa sig större och vidare referensramar; att den som har fler erfarenheter och större bildning och kunskap har förmåga att uppskatta fler och subtilare nyanser än den som saknar erfarenhet, bildning och kunskap.
För övrigt anser jag att Rowling har lånat väl mycket från Ursula K. LeGuin’s böcker ”Trollkarlen från Övärlden”. Fast LeGuin skriver bättre.
Puh-leez, Lars, nu får det räcka. Du kan inte å ena sidan svänga dig med att prisa författare och språkliga grepp, men å andra sidan sedan hävda att läsa EN bok ur en serie skulle räcka. Speciellt inte om du sedan säger ”Men, jag har faktiskt sett fiiiiilmerna, och de var inte roliga ;'(”. Som litteraturälskare vet man att filmer aldrig blir lika bra som böckerna, eftersom filmen (trots sin visuella storhet) är begränsad i sin tidsrymd.
Kommer du ihåg när vi brukade skriva till varandra på helgon för en herrans massa år sedan? Kommer du ihåg hur du sa till mig att du föredrog att läsa boken ”A clockwork orange” för att ”analysera” Alex DL:s karaktär? En karaktär vars djup är lika djup som en pöl efter ett hastigt regn. Nog för att han är dynamisk, men att analysera hans karaktär är något man gör för att man tycker att han är ”häftig”. Det här är precis samma sak! En ytlig och godtycklig analys av något som har en djupare rymd än du vill se.
Jag skriver till dig för att jag uppfattade dig som rätt intelligent och spännande då. En person som, trots sin lite illa dolda arrogans, verkade ha sitt s.k. shit together. Men, jag börjar bli mer och mer tveksam. JK Rowling är en klichéförfattare på vissa plan, men jag skulle inte säga att det är det enda hon har. Faktum är att hon kan liknas vid många författare som också sysslar med fantasy (i litteraturvetenskaplig bemärkelse). Men, det kan inte du veta, eller hur? Nej, det kan du inte för du har inte bemödat dig att verkligen göra efterforskningar och LÄSA alla böcker. Du nöjde dig med den första, för om du skulle läsa mer så kanske du skulle ändra uppfattning, och det passar ju inte riktigt din nya image, eller hur?
Och hela det här med bildning och kunskap: jajjemen, man kan förfina sin smak. Men, denna förfining ska aldrig ske på bekostnad av fantasi och intresse. Du talar gärna om att vidga vyer, men inte tusan har du vidgat ens en av sidorna på din ram.
Hur som, JK Rowling har fått barnen att läsa igen. Läsning är grunden till bildning. Problemet är att jag misstänker att du inte vill ha fler ”bildade”. Iaf inte sådana som tycker annorlunda än du.
Tack och adjö.
Stefan: Jag kan inte annat än att hålla med.
S: Jag har ingen aning om vem du är eller vad du hänvisar till för diskussion. kan dock konstatera att jag alltid har föredragit Kubricks filmatisering av ”A clockwork orange” framför boken. Det oaktat är det hårresande att ens jämföra Anthony Burgess med J.K. Rowling.
Att man måste läsa alla en författares böcker för att få uttala sig är en extrem ståndpunkt. Däremot gör jag inga anspråk på att vara en JK Rowlingexpert, eftersom jag, som du mycket riktigt påpekar, inte bemödat mig om att göra några ”djupare efterforskningar”.
Att jag tar upp både filmerna och böckerna i samma inlägg beror på att de flesta Potterfans som jag stött på har prisat bägge delarna, plus att de är en del i samma mediehype.
Det kommer alltid finnas nån bok eller film som är MEST populär hos folk, och just den populäraste inom något är alltid MAINSTREAM och det är aldrig särskilt djuplodande eller intelligent …
De djupare författarna eller filmskaparna med mer intelligent handling eller stil kommer aldrig erövra den stora massans gunst.
Alla har rätt till sin åsikt, men kanske inte rätt att trycka ner någons verk för att de inte passar ens egen smak till fullo ?
Det finns ju författare som skrivit serier som är mycket längre än sju böcker, och det är väl inget konstigt med det … om man inte gillar Harry Potter behöver man inte läsa den … jag har t.ex. inte läst Koranen , men jag klagar heller inte på den för att miljontals läst den …
Lars-Anders: Vem bestämmer vad som är ”bra” litteratur eller inte? Vilken åsikt som är den rätta? Du?
Du ger ett intryck av att anse att din egen åsikt är den enda ”rätta” åsikten.
Det låter som om du anser att den litteratur som du själv läser är den som intelligenta, bildade människor läser. De andra är bara en stackars dum, obildad massa.
Det är det intryck jag får när jag läser det du skriver.
Jag ber om ursäkt, men efter vad du skriver så verkar du väldigt inskränkt och trångsynt!
Jag tänker inte svänga mig med fina ord, eller låtsas att jag är mer bevandrad i ämnet än jag är, men faktum kvarstår; Böckerna om Harry Potter har, som någon redan nämnt, fått barn och ungdomar att börja läsa igen!
Dessutom har de, vad jag vet, aldrig utgetts för att vara i klass med nobelpristagarnas böcker (som oftast är så gott som oläsliga!). De är fantasyböcker för barn och ungdomar varken mer eller mindre. Och den rollen fyller de med bravur!
Helena: Det borde vara självklart för var och en att det finns bättre och sämre litteratur och att detta inte enbart är en subjektiv bedömningsfråga. Vad som är bättre och sämre litteratur brukar säkrast utkristalliseras över tid (vad vissa menar med kanon) men ofta kan man även i samtiden urskilja trovärdiga kandidater. Rowlings tillhör med största säkerhet inte dessa.
Kulturrelativister av din egen sort som tycks mena att allt är lika bra har naturligtvis svårt att acceptera detta. Att du tycker det är svårt att läsa nobelpristagares böcker (hur många har du läst?) är inte ett argument mot dem.
Jag förkastar inte heller den ”lägre” litteraturen. jag konsumerar en hel del sådant själv med stor behållning. Jag tror att såväl populärkultur som högre kultur har viktiga funktioner att fylla. Men det gäller att hålla isär begreppen, annars är vi illa ute. Vad Potterfansern ofta gör är att de försöker påskina att Rowling skulle kunna mäta sig med den högre litteraturen. Detta vänder jag mig emot. För övrigt stavar jag inte med bindestreck.
Lars Anders: Jag har aldrig påstått att det faktum att jag – oftast – inte gillar nobelpristagarnas böcker är ett argument mot dem. Vad jag menar är att alla människor är olika och har olika smak och åsikter! Vem bestämmer vilken åsikt som är den ”rätta”?
Det kan ju faktiskt vara så att en bok, som i ditt tycke riktigt dålig och ger dig något alls, av någon annan anses vara mycket bra litteratur och kanske har en helt annan betydelse än den har för dig. Eller hur?
Det innebär ju inte att denna person, genom att uttrycka sin åsikt,
försöker göra den boken till något den inte är! Nej, det innebär att denna person uttrycker sin åsikt och berättar vad boken är för just den personen!
Det är det som är det fina med att bo i vårt land! Man får uttrycka sin åsikt! Du får självklart också uttrycka din! Vad jag vänder mig emot är ditt sätt att ”klappa folk på huvudet”. Din åsikt är säkert den rätta för dig, men det betyder inte det är den enda rätta!
Helena: Vad jag vänder mig emot är din kulturrelativistiska ståndpunkt i kombination med för många utropstecken.
Lars Anders; Ja, jag förstod att dina argument så småningom skulle ta slut, och att du då skulle ta till ganska så småaktiga ”angrepp”. Om mina utropstecken stör dig så är det ju tråkigt, och då ber jag självklart om ursäkt! 🙂
Men….icke desto mindre har du nu visat att dina argument är slut och med det nöjer jag mig och tackar för mig.
Önskar dig ett långt och lyckligt liv. Och förhoppningsvis lär du dig med tiden att inte vara så trångsynt, att vidga dina vyer, att bli lite mer tolerant och inte ta dig själv och dina åsikter på så stort allvar.
Helena: Du är för lustig, först kommer du med en rad personliga påhopp (försöker till och med påskina att jag skulle vara emot yttrandefriheten) och sedan anklagar du mig för att inte vilja argumentera. Jag hoppas att också du en gång kommer att inse värdet av litteratur av annan sort än JK Rowling. Livet blir så mycket rikare då.
If a cats tail is straight up and fully bristled: The cat is showing aggression (toward another cat).
If you are starter and cannot check domain names then you are really a Domainbie