Jag frågar mig ibland varför miljöaktivister så ofta ska dra in nakenhet och/eller sex som teman i sina protestaktioner. Det norska exemplet Fuck för forest var väl förhoppningsvis klimax, men det tycks hursomhelst inte finnas någon hejd på i hur många olika sammanhang just nakenhet kan användas för att värna om planeten.
I år arrangerades för fjärde året i rad World naked bike ride, vas syfte enligt utsago ska vara att uppmärksamma cykelns miljövänlighet. På norre halvklotet cyklar man i juni och på det södra gör man det i mars. Inte en enda nakencyklist slöt upp i Sverige, men i London cyklade hela 700 stycken i bara mässingen.
Jag har ingenting emot nakenhet eller sex (jag menar heller inte att det nödvändigtvis måste vara något sexuellt över just World naked bike ride), men jag undrar om inte denna nakenhetsvurm som så ofta kommer till uttryck inom miljörörelsen snarast kan verka kontraproduktivt.
Det känns som att den är en rest av något slags hippiementalitet som är ett arv från 60- och 70-talets miljörörelse och som nog kan verka avskräckande på många utomstående som kanske annars skulle kunnat tänka sig att engagera sig i sakfrågorna.
Missförstå mig inte, jag förespråkar ingen prydhet eller nymoralism. Jag ifrågasätter bara huruvida nakenhet är det mest effektiva sättet att uppmärksamam "cykelns miljövänlighet" i dagens samhälle där nakna och halvnakna kroppar visas på så gott som varje reklampelare och tidningsuppslag.
Jag tror snarare att det är den gamla mediadevisen ”sex sells”
som är applicerad.
Notera att dessa stuntsen drar inte så många personer (speciellt inte i jämförelse med andra protester) men media skriver garanterat om dem.
Jag har cyklat större delen av dagen stan runt. Påklädd. Men visst har nakendemonstrationer fortfarande en effekt, konstigt nog.
Jag cyklar fullt påklädd varje dag i Stockholm. Men inte verkar folk bli mindre upprörda för det, det är ju skottpeng på oss cyklister vare sig man cyklar lagligt eller ej.
En PR-kampanj vore verkligen på sin plats. En påklädd sådan…