Så har sommarvärmen på allvar deragit in och på gott och ont kopplat ett järngrepp om vårt land. Nybakade studenter solar sig längs Fyrisån medan förvärvsarbetande prisar luftkondiutioneringens välsignelser alltmedan de desperat försöker förtränga det strålande vädret utanför arbetsplatsen och hoppas att vädret ska hålla i sig till deras egen semester i slutet av juli.
Själv går jag runt och försmäktar i värmen och ser fram emot sommarens segling. Havsvindar och bräckta stänk har en tendens att göra den gassande solen betydligt behagligare än bländande husfasader i stan.
Det är något visst med Stockholms skärgård. Tyvärr hamnar denna unika naturmiljö ofta i kläm mellan olika särintressen. I en debattartikel efterlyser journalisten Anders Tiger idag ett helhetsgrepp om Stockholmsregionen med syfte att rädda skärgården. Han tar upp en hel del problemställningar som jag själv har funderat över under vistelser i skärgården och han föreslår en rad radikala åtgärder:
* Bygg ut hamnarna i Norrtälje och Nynäshamn. Låt dessa försörja Stockholmsregionen med gods- och persontransporter. Där har skärgården tagit slut i norr respektive söder och fartygen behöver inte kryssa mellan så många kobbar och skär för att angöra hamn.
* Bygg ut förbindelsen Norrtälje?Stockholm?Nynäshamn med dubbelspårig järnväg för gods- och persontransporter. Planera denna utbyggnad så att lämpliga områden där-emellan efter hand tillåts expandera.
* Bra pendeltåg Norrtälje?Stockholm gör dessutom Finlandsresan snabbare än när man åker båt hela vägen, och man når direkt Stockholms övriga kommunikationer.
* Väg 73 till Nynäshamn behöver uppgraderas. Till Norrtälje håller vägen redan god standard. Planera redan från början in hur hanteringen av oljeförsörjningen till regionen ska ske, inklusive flygbränslet.
* Låt den omfattande färjetrafiken enbart få angöra Norrtälje och Nynäshamn. Det finns skäl att tro att färjetrafiken till Stockholm fortsätter att öka, inte minst från Baltikum.
* Låt exempelvis Skärgårdsstiftelsen ta över och förvalta alla försvarets fastigheter i Stockholms skärgård i det uttalade syftet att göra skärgården tillgänglig för alla (en del områden är redan överlämnade till Skärgårdsstiftelsen).
* Gör en plan för hur skärgården ska användas, som inkluderar friluftslivets intressen och skydd av natur och djurliv.
* Acceptera några konferenshotell i skärgården, det är avsevärt mycket bättre än konferenser på Finlandsfärjorna. Även det är ett sätt att göra skärgården tillgänglig.
Det är omvälvande men tänkvärda förslag som Tiger kommer med. Huruvida det skulle vara praktiskt genomförbart att omlokalisera hela den tunga fartygstrafiken på Norrtälje och Nynäshamn vet jag inte, men tanken är tilltalande. Framförallt tycker jag att det är viktigt att försvarets stora områden i skärgården tas om hand av till exempel Skärgårdsstiftelsen som förstår att förvalata dem och göra dem tillgängliga för alla. Det vore hursomhelst önskvärt att de berörda kommunerna samlades till en gemensam politisk plan för hur skärgården kan göras tillgänglig och levande även för kommande generationer.
Det behövs ett ”EAGEL” ovanförperspektiv för att sätta skärgården, kust och inland i näringsdrift. Det är ett stort behov av infrastrukturförädling där flera komponenter samordnas med/mellan varandra. Som det nu är så snuttas det för mycket och samordnas för lite för att skapa levande konkurrenskraft för en glesbygd nära storstad.
Region Roslagen består av flera intressanta kommuner i norduppland med naturtillgångar ”Grön turism” och en fantastisk historia som kan förmedlas till såväl nationella som internationella besökare. En utvecklad PULS från Stockholm som beskrivs i bloggen kan skapa nya möjligheter. Näringslivet, kommuner, finansiella medel -startskott osv samlas just nu till ett startskottsmöte den 12 juni i Norrtälje för att föra en dialog om samverkan med/tillsammans med samtliga Roslagskommuner. Viktigt för att bli starka och trycka på.
Larry Åberg Företagarna Roslagen
Larry Åberg: Viktigt att göra gemensam sak.