Utanför fönstret till sovrummet hänger
det rosor – som gåvor från Gud.
Det är mot himlen som rosorna klänger.
En strävan, en kamp, utan ljud.
Och nog gör det ont sen när törnena tränger
sig genom en liljevit hud.
För flickan som ligger där vaken på sängen
har sträckt ut en skälvande hand
mot fönstret och rosornas doftande klängen
som satt hennes sinnen i brand.
En speleman sjunger en visa på ängen
om rosor som plockas ibland
En fjäril är vackrast på håll när den blänker
i solen med regnbågens glans.
En flicka är vackrast när hon inte tänker
på annat än sommar och dans.
En pojke är vackrast när kärestan dränker
de rusiga ögon i hans.
Sjung om sylvassa törnen som rispar och sårar
den hand som vill gripa dem fatt.
Rosor är längtan för skalder och dårar
och älskande som anar att
gryningens dagg på dess kronblad är tårar
från älvor i sommarens natt.
En njutning är ljuvast när den är förbjuden
och älskogens äpple är rött
som rosorna som rispade sammetshuden
när hednisk eld brann i dess kött.
En spelman kan ersätta den ende Guden
tills midsommarnatten har dött.
Underbart vackert.
"En njutning är ljuvast när den är förbjuden" 🙂