Den märkliga, men ack så utbredda, föreställningen om att näringslivets aktörer så gott som helt saknar moraliskt ansvar har gjort att den gigantiska kinesiska marknaden under de senaste åren översvämmats av västerländska kunder och investerare. På kort tid har diktaturen Kina tagit över en stor del av världens livsmedelsproduktion. En stor del av den producerade maten exporteras till Väst, det vill säga till Europa och USA. Inte minst rör det sig om livsmedelstillsatser. Till exempel framställs 80 % av världens C-vitamin i Kina.
Visst är det besynnerligt att det ofta är samma personer som förespråkar avregleringar och nedläggningar av alla instanser som skulle kunna verka hämmande på denna amoraliska hållning från näringslivets sida som också tycker att att företagen inte behöver känna något ansvar. Personer som dessutom påstår sig befinna sig längst ut på andra sidan av den politiska skalan i förhållande till Kinas statsbärande ideologi.
Hursomhelst börjar nu västs okritiska tillägnande av den kinesiska produktionens fördelar (läs: låga priser) att slå tillbaka. Kina är inte bara en djupt odemokratisk statsbildning som kränker de egna medborgarnas fri- och rättigheter, Kina är även en sannskyldig avgrund vad miljö- och hälsofrågor anbelangar.
Eftersom detta är allmänt känt undrar man varför någon blir förvånad när det nu uppdagas att en stor del av de livsmedel som importeras är otjänliga som föda. Under årets första fem månader tog svenska myndigheter emot 138 larm om otjänlig Kinamat, jämfört med 88 samma period förra året, och 50 och 60 under 2004 respektive 2005.
På listan märks totalförbjudna varianter av färgämnen, antibiotika, bekämpningsmedel och konserveringsmedel. Till det kommer kött och fisk som importerats olagligt, smuts och illalukt samt mat med höga halter av tungmetaller, mögelgifter och dioxiner.
Extra skrämmande blir alltsammans eftersom kontrollerna av livsmedel vid EU:s yttre gränser är ytterst begränsade. Mörkertalet är stort och förmodligen når en stor mängd av livsmedelsverket stämplade livsmedel fram till konsumenterna även här i Sverige.
Den som inte drar sig för att genom sin konsumtion sanktionera de politiska förhållandena i kommunistdiktaturen Kina kanske kan få sig en tankeställare när konsekvenserna riskerar att dyka upp på den egna tallriken. Livsmedelstillsatserna är svåra att komma undan, till och med för den som handlar i exklusiva butiker.
Det borde räcka med vilka levnadsförhållanden som råder där för att avstå att handla produkter därifrån så långt som det är möjligt… Å andra sidan så har de ekonomiska resurserna mellan olika grupper i Sverige så stora skillnader att det går att förstå att en ensamförälder med två till tre barn, kanske sjukskriven eller arbetslös är tvungen att oavsett vetskap/kunskap handla de alternativ som är ekonomiskt möjliga/fördelaktiga för dem… Allt har sina sidor och sällan är det svart eller vitt, det är dock bra att belysa och diskutera så att andra aspekter oxå kommer fram.
Lars Anders:
Hur tänker du när du inleder med
”Den märkliga, men ack så utbredda, föreställningen om att näringslivets aktörer så gott som helt saknar moraliskt ansvar har gjort att den gigantiska kinesiska marknaden under de senaste åren översvämmats av västerländska kunder och investerare.”
Är det inte just näringslivet i Kina i förening med det i väst som förser oss med de här farligheterna nu?
Kan man inte prata om så enkla gamla saker som girighet, luras, maktgalenskap, bristande respekt för andra människor osv?
Maria: Eftersom det till stor del rör sig om olika tillsatser i sammansatta livsmedel så är det inte möjligt att som konsument avgöra vad det är man köper eller inte. Ansvaret ligger hos importörerna.
LeoB: Det är ju precis det som jag talar om!
Lars Anders: Eh, jo, men man kan läsa ”saknar moraliskt ansvar” på två sätt.