Igår kväll såg jag av någon anledning om katastroffilmen Day after tomorrow från 2004. Jag fascineras av de sperktakulära specialeffekterna snarare än dess kvasivetenskapliga budskap om klimatförändringarnas mer än drastiska konsekvenser. Filmen fick inget större genomslag när dne kom, inte som exempelvis tidigare katastroffilmer som "Independence day".
Man undrar om inte produktionsteamet grämer sig något över att de inte lyckades tima in den bättre med den enorma mediauppmärksamhet som skulle komma att råda kring klimatförändringarna bara några år senare. Å andra sidan är det intressant att notera att klimatfrågan anses som så pass stor och trovärdig redan 2004 att Holywood var beredda att satsa kulor på att göra en katastroffilm om ämnet. Filmen är väl inte något dramaturgiskt mästerverk precis, men de dramatiska specialeffekterna gör den enda såvärd.
Hursomhelst så finns det i "Day after tomorrow" en särdeles apocalyptisk scen där enorma tromber ödelkägger Los Angeles. Döm om min förvåning när jag bara ett dygn senare läser i pressen att virvelstormar härjat västmanländska Virsbo. Domedagen måste sannerligen vara nära.
Hela filmen är ju en kärleks- och snyftsaga i äkta Hollywood-manér. Ett faktum som totalt förtar det budskap den annars skulle kunnat avge.
pontus: Jag håller med dig fullständigt. Men jag står fast vid att dne kryllar av balla specialeffekter.