En inventering av livet.

Lagom till firandet av Carl von Linnés trehundraårsminne skrider man till verket för att fullfölja hans livsuppgift. På initiativ av en Harvardprofessor har en storslagen internationell satsning inletts som syftar till att dokumentera allt liv som finns på jorden.

300 år efter Linnés födelse återupptas den svenske botanikerns och zoologens monumentala strävan att dokumentera hela världens djur och växtarter. Med hjälp av modern teknologi, internationellt samarbete och tre seklers ackumulerad kunskap om naturen skall forskare sammanställa ett komplett uppslagsverk över allt liv på jorden – The Encyklopedia of Life. Man beräknar att projektet, om det ens går att slutföra, kommer att ta flera decennier i anspråk.

Ambitionerna är stora. Varenda namngiven livsform som finns på jorden – samtliga djur, växter, svampar och bakterier – ska få en egen sida på nätet med beskrivningar av dess utseende, livscykel och ekologi. I möjligaste mån ska informationen åtföljas av bilder, grafik och videosekvenser.

Tre sekler efter Linné.

Att vi i år firar 300-årsminnet av Carl von Linné lär inte ha undgått någon, allra minst i Uppsala. Högtidlighållandet av den store vetenskapsmannens minne har medfört ett uppsving för intresset kring det mesta som på något vis kan knytas till 1700-talsprofilen från Småland.

I bokhandlarnas skyltfönster paraderar en oöverskådlig mängd böcker om Linnés person, liv och verk. Där finns också böcker som på ett eller annat sätt kan knytas till hans verksamheter. Böcker om blommor och trädgårdsodling går åt som smör i solsken. Samhälleliga institutioner har hakat på trenden. Nationalmuseum i Stockholm ståtar under våren med utställningen "Blomsterspråk" där man visar upp blomstermåleri från Linnés 1700-tal fram till våra dagar.

Linnés verksamheter var många och hans arbetsförmåga herkulisk. Mest känd är han nog för sin beskrivning av växternas sexualsystem. En annan, inte mindre betydelsefull uppgift, var att han åtog sig att kartlägga jordens alla kända växt- och djurarter. De kända, och för all del även en hel del okända – Linnés lärjungar reste med på expeditioner jorden runt och sände till sin läromästare i Uppsala naturalier från avlägsna kontinenter som Sydamerika och Australien.

Trots att Linnés sammanställning var storslagen på sin tid och resultaten av en enorm arbetsinsats, ter sig slutprodukten ganska futtig med dagens mått mätt. Linnés förteckning över kända djur- och växtarter omfattar endast några få tusen arter.

Idag känner vi till 1,8 miljoner arter, varav en stor del är insekter. Varje år tillkommer dessutom flera tusen arter och det är omöjligt att säkert fastslå någon övre gräns för det faktiska antalet. Forskare siar om att det kan röra sig om mellan 5 och 50 miljoner unika arter.

Det finns de som menar att projektet kommer att bli omöjligt att genomföra. Sven Kullander, fiskexpert på Riksmuseet i Stockholm och drivande bakom Fishbase, var med när projektet drogs i gång i Washington:

-De kommer att klara ryggradsdjuren och de blommande växterna, men sedan blir det svårt. Det är bara att jämföra med Nationalnyckeln, kartläggningen av alla arter i Sverige. Den beräknas vara klar först om 20 år, trots att vi har så få arter här i landet. Hur ska man då klara alla ryggradslösa djur i tropikerna?

Ett amerikanskt initiativ.

Initiativtagaren till detta projekt i Linnés anda heter Edward O Wilson och är verksam vid Harvard University. Wilsons eget bidrag till projektet har varit att kartlägga alla jordens myror. Det kan låta som en oöverstiglig uppgift, men i sammanhanget är den rätt blygsam. Det finns "bara" omkring 20.000 kända myrarter i världen.

Wilson är, som man kan vänta av någon som vigt sitt liv åt att studera arternas utbredning och mångfald, oroad inför framtiden. "Vilka är vi" frågar han sig, "att förstöra Skapelsen, produkten av hundratals årmiljoners evolution?" Han menar att det kommer att ta minst tio miljoner år för evolutionen att ersätta de arter som mänskligheten bara genom fortsatt befolkningsökning och ohämmad exploatering kommer att utrota under de närmaste två decennierna.

Vetenskapsmännen bakom Encyclopedia of Life kämpar alltså inte bara mot ett oöverskådligt arbetsmaterial och en trängande brist på ekonomiska resurser, de kämpar också mot klockan. En stor del av de arter som idag läggs in med beskrivningar i det digitala uppslagsverket kommer med stor sannolikhet inte att finnas kvar om ett par årtionden. Aldrig hade väl den småländske prästsonen som skulle komma att bli känd som tidernas största botaniker kunnat föreställa sig den apokalyptiska problematik som hans sentida efterföljare skulle bli tvungna att hantera.