Bland vissa människor jag träffat är det brukligt att avfärda allt som någon beklagar sig över, oavsett dignitet med att påstå att det rör sig om "dagens I-landsproblem", underförstått då att problem i ett I-land inte skulle kunna vara riktigt problematiska. ett sant problem i dagens I-länder är emellertid att invånarna blir allt fetare.
Så feta har europeerna blivit att makthavarna börjat uppmärksamma problematiken. Något måste göras, menar EU-kommissionen som i dag presenterade en rad förslag till åtgärder. Man uppmanar till exempel matindustrin att ta sitt ansvar i fetmabekämpningen. Har inga resultat nåtts inom tre år hotar lagstiftning.
I EU är över hälften av befolkningen, 200 miljoner, feta eller överviktiga. Samtidigt ökar övervikten bland barn kraftigt, med 400.000 om året. Jag har oerhört svårt att förstå de föräldrar som låter sina barn svälla upp till dessa ohälsosamma proportioner. Men det är klart, vi lever i ett tidevarv när föräldrar gärna köper färdiga barnkalas på McDonalds istället för att ordna arrangemangen själva.
Det säljs fler kokböcker än någonsin i Sverige, samtidigt som vi svenskar tillbringar allt mindre tid i köket och snabbmatskedjorna ständigt ökar sin omständigt. Någonting är helt uppåt väggarna och detta är verkligen ett av dagens stora I-landsproblem!
Så sant så! När jag gick i lågstadiet var det ovanligt med överviktiga barn – det fanns en i min klass – tror jag. Idag ser det lite annorlunda ut i klassrummen. Trist men sant.
Att vara hungrig fast det var två timmar kvar till middagstid upplevde jag som normalt i barndomen. Kanske uppfattas det annorlunda idag? – Hungerkänslan är något farligt, ett sjukdomstillstånd som måste åtgärdas med rejäla mellanmål?