Igår skrev jag om uteliggarnas allt svårare situation sedan ligor av professionella tiggare från andra länder, främst Östeuropa, gjort entré på våra svenska gator och torg. Idag rapporterar Svenska Dagbladet om hur den svenska allmänheten börjat bli luttrad till följd av det tilltagande tiggeriet och att allt färre är benägna att skänka pengar åt dem som ber om allmosor.
Hur ska man egentligen förhålla sig? Det är inte en lätt fråga. Å ena sidan finns det människor vars överlevnad från dag till dag är beroende av de småpengar de lyckas få till skänks, å andra sidan finns risken aqtt pengarna man ger går till missbruk, eller ner i fickorna på tillresta personer som bedriver tiggeriet som affärsverksamhet.
Parallellt med denna utveckling kan vi i Dagens Nyheter läsa om hur ett antal hemlösa förvisas från sin fristad vid Flatenbadet, sedan ett projekt för hemlösa i socialtjänstens regi nu löpit ut. Det är tuffa tider, för en del.
In the closed-down market
Kicking up the paper,
with his worn out shoes?
In his eyes you see no pride
And held loosely at his side
Yesterday's paper telling yesterday's news
So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
I'll show you something to make you change your mind
–
Ralph McTell, Streets of London
jag frågar mig aldrig varför ngn tigger, de tigger för att de behöver pengar. har jag så ger jag. det är bättre att ge än att ta. den som ger mest är rikast när dagen är slut. så är det, har det alltid varit, kommer alltid att vara.
hstn: eller så tigger de för att de ser något lönsamt i verksamheten. Hade de varit nödställda hade de inte haft råd att resa fram och tillbaka.
Kul att se en av mina absoluta favvolåtar alla kategorier på Din blogg med texten till en av verserna. Vi sjöng den väldigt mycket när jag var på Europeiska Skoldagens ungdomsforum i Dublin 1972. Har fortfarande skivan, både på LP o cd.