Jag har ända sedan de dykt upp vänt mig emot de stora livsmedelsladorna belägna långt utanför stadskärnorna, ICA Maxi och Coop Forum och allt vad de heter. Detta av flera anledningar. Dels minskar de tillgängligheten till matvarubutikerna. Jag har sett flera exempel, från flera olika städer, där ganska centralt belägna stadselar med en majoritet av boende utan egen bil, drabbats av butiksnedläggningar till följd av att en sådan köplada slagit upp en bit utanför staden.
Har man inte en egen bil är det oerhört opraktiskt att ta sig iväg och handla på ICA Maxi. Köpladorna ligger ofta en bra bit utanför staden och ofta långt från bostadsområden. Det är ganska klena kollektiva förbindelser. Hade de kollektiva förbindelserna varit bättre hade det förvisso inte spelat någon större roll eftersom det är oerhört opraktiskt att frakta tunga matkassar från storhandlingen på bussen. Jämför med att knalla iväg till en matbutik på gångavstånd. Visserligen kan man ta taxi till butiken men det är såväl dyrt som opraktiskt.
Inte nog med att vi som kunder berövas närheten till våra butiker. Det drabbar också lokala handlare. Mindre företagare för lägga ned verksamheten på grund av större entreprenörers framfart. Är det en utveckling som bör gynnas i ett land som säger sig värna om sina småföretagare?
Slutligen kommer miljöaspekten. Livsmedelssektorn står för mer än en fjärdedel av växthusgasutsläppen i det svenska samhället. Transporterna av råvaror och mat utgör en kännbar del. Allra värst är den sista lilla snutten, menar forskaren Ulf Sonesson på Institutet för livsmedel och bioteknik, det vill säga från butikshyllan och hem till ditt kylskåp.
– Undersökningar har visat att köpcenter drar med sig mer biltrafik. På ett ställe i Skåne ökade det med över tio procent i hela kommunen sedan ett nytt köpcenter öppnat. Mat är en av de varor vi köper oftast, därav namnet dagligvaruhandel, konstaterar Ulf Sonesson.
Stormarknadernas utbredning är ytterligare ett exempel på ett utbrett hyckleri hos såväl de stora dagligvarukedjorna som deras konsumenter.
Och antagligen gäller detta inte bara maten utan större delen av externhandlen. Vissa saker är väl svåra att ha i central bebyggelse såsom brädgårdar och plantskolor men kläder, elektronik, verktyg osv. borde faktiskt ligga som internhandel. Fast det återstår förstås då att människorna också bor internt. Hjälper föga om man bor perifert. Och här kommer förtätningen in. Inget sprawl till vårt samhälle, men väl till bloggkulturen?
Samtidigt finns det ingen poäng i att förhindra att folk bosätter sig vart de behagar. Fast det verkar mycket som folk bosätter sig mest där det finns bostäder att bosätta sig i, alltså får samhället planera det bra för dem.