Sällan har så viktiga frågor slarvats bort på ett så oseriöst och slarvigt sätt som när de två självutnämna journalistgiganterna Lars Adaktusson och Janne Josefsson möttes i Gomorron Sverige i morse för att diskutera den granskande journalistiken. Utgångspunkten var Adaktussons utfall i Svenska Dagbladet mot den grävande journalistiken . Vid första genomläsningen tyckte jag att Adaktusson hade en del poänger i sin kritik av Janne Josefsson och dennes metoder, men snart uppenbaras att det hela bygger på en ohederlig argumentation. Adaktussons bärande argument går ut på att det är fel att hänga ut människor i media till vilket pris som helst, vilket egentligen inte har att göra med diskussionen om den grävande journalistiken.
När sedan de två herrarna uppenbaras i teverutan för att resonera kring dessa angelägna frågor utbryter en pajkastning av Guds nåde. Råsoparna som slungas fram och tillbaka är snarast av personlig karaktär. Adaktusson kastar ur sig vagt grundade eller rent felaktiga påståenden om Josefssons verksamhet och Josefsson svarar med att svartmåla Adaktusson som en maktens hantlangare. Själva höjdpunkten nås när det visar sig att ingen av de två herrarna ser den andres program, trots att de har väldigt starka uppfattningar om innehållet i dessa.
Själva frågeställningarna, både den om den granskande journalistikens metoder och trovärdighet och den om mediernas ansvar för konsekvenserna av att hänfa ut människor, tappas bort någonstans på vägen. På sin höjd används de som tillhyggen i ett ställningskrig som drar skam över samtliga medverkande. Från debatten i Gomorron Sverige idag gick såväl Janne Josefsson som Lars Adaktusson ut som förlorare.
Jag har missat debatten om grävande journalistik alternativt debatten om uthängande i pressen eftersom jag somlat runt i huvudstaden några dagar. Men Ditt inlägg var väldigt intresseväckande så nu får jag uppdatera mig snabbt. Detta låter spännande!
Jag har liten tilltro till Josefsson eftersom jag har fått uppfattningen att när Uppdrag Granskning får nos på ett uppslag så verkar dom köra hela racet, även om det skulle visa sig att det inte var så upprörande i slutändan.
Fallet Louise verkade inte ha den vinklingen, men jag kan tänka mig att det fanns någon förklaring någonstans som undahålls/klipps bort som skulle gjort att det skulle verkat mindre sensationellt.
Det typiska inslaget som var rent trams var ett program om Toyota som inte vill byta in en bil, inte ens Josefsson kunde få det till något skandal liknande.
Tänk att det som kunde blivit ett intelligent samtal om en viktig fråga så fullständigt kunde spåra ur och sjunka så lågt. Det var inte ett samtal värdigt två erfarna journalister. Men som altid – det behövs två ”to tango”. Det ville inte Josefsson. Som vanligt så ”rev och slet” han i ”sitt offer”. Var aggresiv. Varför då? Tror han inte att det går att finna sanningen på något annat sätt? I så fall är det tragiskt.
Tyvärr är ger formatet och förväntningarna formatet skapat det hä resultatet. Håller med om att substansen gick förlorad.
Adaktusson tar varje tillfälle att kritisera sin gamla arbetsgivare SVT numera. Senast var det Fichtelius och Persson-doumentären, nu Josefsson och Uppdrag Granskning. Precis efter avhoppet från SVT till TV8 var han ute och mediaäskade public service-pengar åt sig själv.
Adaktusson förvränger sanningen i sin retorik på ett anmärkningsvärt sätt. När han citerar Josefsson så vänder han citatens innebörd till sin motsats. Josefsson menade att man som journalist alltid blir något av en domare, vare sig man vill eller inte och att det bör mana till ansvar och försiktighet. Adaktusson vill få det till att Josefsson ser sig som självutnämnd enväldig och upplyst domare med rätt att döma vem han vill – Adaktusson kan knappast vara så dum att han verkligen missförstår innebörden i det Josefsson har sagt.
Att Josefsson ibland kan vara plump och okänlig är nog sant. Att grävande journalistik med dold kamera och liknande metoder bör diskuteras likaså. Uthängning i media som den Lars Danielsson utsattes för efter tsunamiaffären måste också diskuteras men där stod som debatten visase Josefsson och Adaktusson inte så långt från varandra
Adaktusson verkar mest vara ute för att återetablera sig och skapa ny tyngd kring sin person efter att ha lämnat tunga SVT för lilla och mer anonyma TV8. Jag tycker inte han gör det så bra, han är påfallande ologisk i sin tyckarroll, betydligt bättre som samhällsbevakande journalist.
Jag har haft det föga nöjet att träffa och ”svinga en bägare” med Janne personligen några gånger då en nära vän till mig är ”släkt” (på långt avstånd) med honom.
Janne är nog en av de minst själkritiska människor jag träffat. Jag försökte kritisera honom för ett repotage han gjorde för ett par år sedan vilket han svarade; ”Vad vet DU om sådant? Har du någon som helst utbildning inom journalistik som gör att du kan kritisera mig?
Tack för kaffet!
”Fallet Louise verkade inte ha den vinklingen, men jag kan tänka mig att det fanns någon förklaring någonstans som undahålls/klipps bort som skulle gjort att det skulle verkat mindre sensationellt”
Va? Kan man tänka sig något som helst giltigt skäl till att låta en liten flicka leva åratal i värsta eleände och djupaste misär?
Förklaring kan vara inkompetens, lättja eller feghet. Ingen av dem utrsäkta handläggningen. Hela byket måste avgå bums!
Nu har jag uppdaterat mig och skrivit ett inlägg om detta på min blogg.
Janne Josefsson är vedervärdig. Han specialiserar sig på fall där socialarbetare har gjort fel och jag misstänker att han gör det för han vet att de inte kan försvara sig. De är helt bundna av sin tystnadsplikt, kan bara tiga och ta emot den ena smockan efter den andra. Det går bra att sparka på dem även efter det att de är offentligen avrättade. Josefssons påståenden kan aldrig ens bemötas och förlorar därför starkt i trovärdighet. Det finns alltid två sidor av en sanning och säkert är det så i det här fallet också. Men vi får bara veta den ena sidan.
Jag vill på intet sätt försvara socialförvaltningens agerande för om den vet jag intet. Det är möjligt att de har gjort precis så fel som JJ framställer det i programmet.
Men hur man än vrider och vänder på saken så fattas i alla fall Socialförvaltningens
egen version av vad som hänt. Och då är det vanskligt att som JJ gör gå ut och agera polis, åklagare och domare i en och samma person. Det han gör här är inte trovärdigt. Jag minns ett annat fall där han släppte lös ett helt lands vrede över en socialnämnd som sedan i efterhand visade sig ha fattat ett väldigt klokt beslut om ett omhändertagande.
Håller med Britta Svensson i Expressenkrönikan: granska Josefsson!
Inga M: Tvyärr blir man lätt besviken när man ser själva debatten…
Martin Hallén: Jag tycker nog att bägge var lika goda kålsupare.
Erik Sellström: Nog bör de bägge herrarna också få ta sin del av ansvaret för att debatten urartade?
Mats Dagerlind: Jag håller med, han var betydligt trovärdigare när han förväntades hålla sig neutral
Masen: Haha, den typen av argument känner man igen. Oändligt tröttsamt, men föga förvånande från Josefsson.
Inga M: Jag håller med dig angående Josefsson, därmed inte sagt att jag tar Adaktussons parti.