Före detta ROKS-ordföranden Ireen von Wachefeldt, som blev namnkunnig för den större allmänheten 2005 genom att i en SVT-dokumentär slå fast att "män är djur", tvår nu sina händer i en intervju i Svenska Dagbladet.
Efter det famösa uttalandet kastades von Wachenfeldts värld över ända. Mediedrevet satte igång och den ruvande lynchmobben ute i stugorna vaknade till liv. Hotbrev och hotfulla telefonsamtal blev vardagsmat. Detta är naturligtvis fruktansvärt. Ingen som lever i en demokrati ska behöva utstå något sådant. Inte ens en brottsling ska behöva göra det, han eller hon skall utstå rättslig prövning, det är just det vi har rättsstaten till. Än mindre ska någon behöva lida förföljelse, vare sig från media eller lynchmobben, för att de uttalat en åsikt, om det så skett i Sveriges Television.
Hur motbjudande åsikter man än står för bör man ha rätt att uttrycka dem. Jag tror att det är fel väg att gå när man kringskär yttrandefriheten med lagar mot åsikter som kan uppfattas som kränkande, allra helst som de tycks helt godtyckliga. Uttalar man sig nedsättande om en etnisk gruppering eller mot till exempel homosexuella löper man risk att åtalas för hets mot folkgrupp (trots att homosexualitet mig veterligen förekommer inom alla folkgrupper…). Uttalar man sig nedsättande om kvinnor finns lagar mot diskriminering. Uttalar man sig pejurativt om män är det ok.
Jag tycker förvisso inte att man ska kunna dömas för nedsättande uttalanden om män, lika lite som jag tycker att man ska kunna dömas för nedsättande uttalanden om skåningar, homosexuella, kurder, svenskar, tyskar, bisexuella, hundägare, sotare, spårvagnskonduktörer, bagare, Gävlebor, nyckelharpsspelmän, innebandyproffs, pizzabagare etc. etc. Segregering och fördomar kan man inte lagstifta bort, det är att börja i fel ände.
Som sagt, det var fruktansvärt fel att förfölja Ireen von Wachefeldt och trampa på hennes och hennes familjs integritet. Däremot kvarstår faktum att hennes uttalande var urbota dumt och att det skulla ha varit skäl till åtal om det berört någon annan gruppering än just män. von Wachenfeldts efterhandskonstruerade motivering till uttalandet gör inte saken mycket bättre:
?Det är inte mitt utryck, men kvinnor som blivit utsatta för mäns våld kan tycka att män beter sig som djur.
Ponera att man bytte ut ordet "män" mot exempelvis någon etnisk gruppering. Hade hetsjakten börjat på nytt månntro?
Jag tycker det var fel av Wachefeldt att uttala sig på det sättet om män som grupp. Däremot så förstår jag om man får den uppfattningen om man jobbar med utsatta kvinnor och ständigt får se hur dessa män beter sig mot kvinnorna. En sak som är intressant är att många s.k ”herrtidningar” också påstår att män är djuriska, men då är det plötsligt okej. Då är det t.o.m. lite coolt. Men så fort en kvinna, som dessutom är feminist, uttalar det blir det folkstorm.
Jag tror helt enkelt att man vill finna ursäkter att hata feminister ännu mer än vad man redan gör. Bedrövligt. Men någonting är de rädda för eftersom de blir så upprörda.
Huvudinlägget är bra skrivet tycker jag. Och poängen med att i nästan alla andra fall skulle motsvarande uttalande generera ett åtal är också tänkvärt. Sen kommenteras då inlägget med att nån jeppe hittar en tidningsrubrik som skriver att män är djuriska och det skulle vederlägga all annan skit som skrivs. Jag skulle lätt kunna hitta otaliga tidningsrubriker som påstår att ”kvinnor är djuriska”, är det då en sanning! Jag blir så matt, begåvningsnivån är inte hög…
Här i Sverige låtsas man att det bara är män som utför våld, och våldet är då alltid fysiskt. Tydligen ligger man efter USA i detta hänseende, då man i USA förstått att psykiskt våld kan vara minst lika skadligt, då detta våld kan medföra skador för resten av livet.
Man har sen konstaterat (i USA alltså) att män använder fysiskt våld mer än kvinnor, medans psykiskt våld används mer av kvinnorna.
Enligt amerikansk statistik finner man också att kvinnor använder fysiskt våld lika mycket som männen då det gäller våld mot sina egna barn. Detta skulla man förstås aldrig våga skriva i svensk media. Kanske det är på tiden svensk media kommer ut med den dystra sanningen, så kanske männen kan få lite upprättelse efter blivit häxjakten på männen här i Sverige.
Man kan undra vad det beror på att i Sverige tycks det vara tabu att prata om kvinnors våld. Den finns ju, men svensk media vågar tydligen inte rörra vid det ämnet på samma sätt som man inte vågar kritisera vissa religioner medans man öser kritik på t.ex. kristendomen och kristna.
Man undrar om svensk media sitter bakom låsta dörrar och gör upp sinsemellan vad som ska förföljas och vad som är tabu. Någonting stämmer inte med den svenska fria pressen och media.
Håller med dig, det enda säkra man kan veta med yttrandefrihet är att man kommer få höra någonting man själv inte håller med om eller tom finner stötande, men betyder det att man skall instifta en lista över vilka åsikter och livsåskådningar som är statligt godkända att yppa? Ingalunda säger jag.
”Om frihet betyder någonting alls, då betyder det rätten att säga till människor vad de inte vill höra.”
– George Orwell
Robin Enhorn: Apropå citatet. Orwell har skrivit många bra saker, men det där vill jag inte hålla med om. Det innebär i princip att man ska få säga vad som helst till någon, trots att personen i fråga tar illa upp och mår dåligt. Mobbning är ju ett exempel på det. En mobbad person vill inte höra att den är ful eler äcklig men med Orwells citat så får man rätt till det. Helt fel.
”Frihet under ansvar!”
🙂
Wallmark: Det var väl ett helt underbart uttalande av Orwell?!?! Problemet är att det är alldeles för få människor i Sverige som förstått det! Att inkludera ”rätten” till att mobba någon i det citatet är nog att vara lite väl vid i sin tolkning. Jag tror inte det är det Orwell pratar om…
Lovisa: Jag tror inte heller att Orwell menade så med citatet. Jag ville bara dra det till sin spets för att visa hur citat kan uppfattas som väldigt tokiga i olika sammanhang – detta var ett sånt tillfälle.
För mig är frihet snarare att slippa välja. 🙂