Hon har tvåhundra hästar, min skönhet så blank
som jag nyligen köpt och för rediga pengar.
Tänk att jag som för blott något år sen var pank
nu tar ut såna dyrbara svängar!
Nedsjunken i sätet, så skinnklätt och skönt,
lutad tillbaka jag fingrar på ratten.
Panelerna blinkar mot mig rött och grönt
när jag sporrar min hingst genom natten.
Invid mig står granar i strängt majestät
och vägen är tömd ifrån bilar
där den ringlar fram genom barrskogen tät
där blott jag och Black Beauty nu ilar.
Jag vyssas till ro av cylindrarnas sus
och av AC:ns smått sövande sånger
som knappt förmår dränka den granskogens brus
här längs vägen jag kört många gånger.
Bredvid mig passerar nu tallar revy
– dessa resar så lika till formen.
I kronorna rasar en rasslande by
som bebådar den nalkande stormen.
Där ute hörs vinden, här inne är lugnt
och jag sjunker helt sakta mot ratten.
Som spädbarnet somnar, helt hjälplöst och tungt
styr jag lugnt mot den eviga natten.
Låter som om du diktar om ”Black Pearl”…min nya bil. =D Såååå fin….och Sååååå fint du diktar! =D
Trolda – Med black Pearl.
Ack, du fick mig att för ett ögonblick associera till THE Black Beauty. Galihopp min galne greve, galihov min galne vän, ingen av oss två skall vika åt sidan…dam, dam ,dam 🙂
Underbart!
Trolda: Köt försiktigt.
Blackout: Haha, och du fick mig att plocka fram en gammal Alf Hambevinyl!
turma: Tackar!
Vackert!
Förvisso vackert men även förrädiskt. Lika förrädiskt som fartblindheten och den sövande tystnaden i en modern bil. Lysande beskrivning av den stora faran – att somna vid ratten.
En liten tant: förvisso förrädiskt.