Förutom att besegra rikemanslaget från Östermalm och Sillstryparna från Sveriges baksida är det få saker som är skönare i fotbollssammanhang än att slå det grönvita pajasgänget från Söders höjder. Särskilt skönt kändes det efter fjolårets två förnedrande derbymatcher mot Hammarby, särskilt den på risiga Söderstadion.
Visst känns det som att Gnaget inte riktigt hittat formen för säsongen. Men trots att spelet inte var helt övertygande från AIK:s sida spelade man helt klart bättre än bajen och segern var välförtjänt.
De första tio minuterna var förvisso Hammarbys, men efter Daniel Mendes segermål i tolfte minuten tog AIK över föreställningen. Mendes säkrade segern, men det var helt klart Wilton Figueiredo som var matchens store kämpe. När han i andra halvlek byttes ut mot Bernt Helsker fick han stående ovationer från den gulsvarta majoriteten av de 30.318 åskådarna.
Nämnas bör också mittbackarna Niklas Sandberg och Nicklas Carlsson som större delen av matchen stod för storartade prestationer.
Man kan dock fråga sig vad domaren Martin Ingvarsson tänkte på när han långt efter den annonserade tilläggstiden blåste frispark åt bajen för något som ingen såg och dessutom precis framför AIK:s mål. Många var vi som höll andan dessa ödesdigra sekunder. Som tur är slarvade bajen bort också denna möjlighet.
Överhuvudtaget rådde god derbystämning trots att de nya "hårda tagen" på läktaren lade visst smolk i glädjebägaren. Tifogruppen protesterade genom indraget tifosi mot den behandling de i samband med premiärmatchen från batongbeväpnade ordningsvakter. Jag ser dock hellre ett halsdukshav som det på norra igår, än ett misslyckat tifo som det bajarna i sedvanlig ordning styrde upp på södra.
Ordningen är återställd.