Cirkeln är sluten för prins Valiant.

Så kommer då äntligen de fyra sista albumen i Harold Fosters episka serieberättelse om den ridderlige sagoprinsen Valiant ut på svenska. Det var 1991 som Carlsen comics, numera Bonnier Carlsen, började med sin utgivning av alla Fosters Valiantsidor i svensk översättning. Nu, 40 album senare, är man alltså framme vid slutet.

Svenska Dagbladet rapporterar om utgivningen och framställer serien som något mossigt och museiaktigt, vars enda intresse består i det höga nostalgivärdet hos medelålders män som läste serien som barn. Jag vill hävda att prins Valiant är en fantastisk äventyrsserie som håller än idag. 

Visst kan man anklaga den för historiska felaktigheter på så gott som varannan sida, men inte värre än vilken annan fantasyserie som helst. För det är fantasy det rör sig om, om än i historisk tappning. Med tanke på detta är det kanske inte så konstigt att också Jan Guillou, vår tids riddarromantiker och förmedlare av fiction med historisk anstrykning, är en varm anhängare av serien. 

Visst kan man också anklaga serien för att visa upp en rad ålderdomliga värderingar. En snabb överblick över många moderna serier skulle dock ge vid handen att Fosters riddarserier från 40-talet inte är mer könsrollstereotypa än en hel del serier av idag. Valiant är definitivt inte mer våldsromantiserande än herr Guillous övermänniskoberättelser om Ponti, Hamilton och Magnusson, snarast mer nyanserad.

Jag hoppas att Prins Valiant kommer att överleva den politiska korrektheten och anakronistiska fördömanden för att kunna glädja även kommande generationer med sina storslagna äventyr!