Den psykosociala ohälsan är den största hälsorisken för små barn idag menar representanter för barnhälsovården. Idag kan vi läsa om hur den psykiska ohälsan bland barn ökar. Det handlar främst om de riktigt små barnen i gruppen 0-5 år. Det är i Barnombudsmannens årsrapport som resultaten presenteras av en enkät ställd till landets alla barnhälsovårdsöverläkare och samordnande barnsjuksköterskor.
Vad man konstaterar är att allt fler föräldrar känner sig vilsna i sitt föräldraskap och att allt fler söker hjälp för sina svårigheter att relatera till barnen. Vad det är som gör att föräldrar inte längre kan relatera till sina barn, eller till varandra sedan de blivit föräldrar tycks inte framgå. Som så ofta i samhället idag går man på symptomen och intresserar sig inte ens för orsakssammanhangen. Margareta Blennow, barn- och hälsovårdsöverläkare i Stockholms läns landsting tycker rentav inte atst det är negativt att fler söker hjälp.
Problemet handlar istället om och att barnsköterskorna inom barnhälsovården fått tyngre arbetsbörda, med fler arbetsuppgifter och ett större antal barn, vilket påverkar möjligheten att ta hand om dem som söker, menar Blennow.
Kan inte en stor del av grundproblematiken handla om att föräldraskapet inte tas på samma allvar idag som det gjorde förr? Min upplevelse är att många unga idag betraktar föräldraskapet som en bisyssla, något som man kan ägna sig åt parallellt med att man upprätthåller en tidigare livsstil som inkluderar såväl karriär som resor och uteliv.
Det ställs höga krav på unga människor idag. Man förväntas ha arbetslivserfarenhet innan man kommer ut på arbetsmarknaden. Man förväntas att ha en högskoleexamen och ha hunnit rest jorden runt, helst innan man yllt 25. Någon gång innan 30 ska man dessutom ha skaffat barn. Riskerar inte barnen då att bli ytterligare en assecoar, ett tillbehöör som man relaterar till lika starkt som till Chihuahuan man har på armen?
En annan faktor torde vara att unga idag ofta skaffar barn utan att ha ett stabilt förhållande. I Storbritannien driver Conservative Party en kampanj för att återupprätta äktenskapet bland unga. "We support marriage, and will back it through the tax system. Some people say it's wrong to single out marriage in this way. I don't care." Så sa partiledaren David Cameron på en konferens i Cardiff. Han underströk också att han inte menade att ensamstående förädrar gjorde ett dåligt jobb:
"They do the hardest job in the world. It's simply saying that kids do best when mum and dad are both there for them. And we should not ignore one compelling fact: nearly one in two cohabiting parents split up before their child's fifth birthday compared to one in twelve married parents."
Huruvida lösningen är den rätta vet jag inte, men det är uppenbart att vi inte är det enda landet i väst som har att hantera dessa allvarliga frågor.
Att försämra barnens anknytning till sina föräldrar är ju själva målet med den Engels-Marxianska socialismen som är rådande i den daghemsstalinism som vi har i landet. Alltså är rapportern just som det skall vara ….
The society are runned by men and women in dark costumes who cant see the wood because of all the trees and the children suffer along the way.
They talked and talked and talked and the world slowly fell apart every time.
Det är en infantil tid vi lever i, barn ska vara föräldrar till barn. Det funkar dåligt.
Krister Pettersson: Är England också ett ”daghemsstalinistiskt” land?
Sideshow Surfer: Så sant.
Blackout: Mycket dåligt…
Tack LarsAnders för att du tar upp det här. Det är så himla viktigt att se litet längre än till symtomen. Dina åsikter kring orsakerna till svårighteterna är intressanta. Själv vet jag inte vad jag tror – men kanske att hela det postmoderna samhället bidrar till en vilsenhet över huvudtaget. Sanningar ifrågasätts hela tiden, ny information, nya fakta, ingen Gud som en självklar auktoritet mm mm Kort sagt människan är utlämnad till sig självm och barnen är dem vi ser det på tydligast – för de är de mest utlämnade. En kort fundering