Idag lägger regeringen på skolminister Jan Björklunds initiativ fram en proposition om att lärare ska ha rätt att beslagta föremål från elever, till exempel mobiltelefoner, under lektionstid. Detta är ett steg i rätt riktning. Såväl erfarenheterna från min egen skoltid som vittnesmålen från vänner och bekanta som arbetar eller praktiserar i läraryrket ger vid handen att krafttag är av nöden vad gäller den bristande disciplinen i klassrummen.
Att låta lärarna stå med bakbundna händer inför oregerliga elever gynnar varken eleverna eller samhället i det långa loppet. Det är ett fullständigt missriktat frihetstänkande som ligger till grund för den hippiementalitet som gör gällande att elever ska få bete sig hursomhelst till exempel prata i mobiltelefon under pågående lektion, utan att läraren ska ha rätt att ingripa.
Naturligtvis är inte disciplinära åtgärder av det här slaget någon slutgiltig lösning på ordningsproblemen i skolan, men de är ett led i återupprättande av lärarrollens auktoritet, en auktoritet som undergrävts alltsedan slutet på 1960-talet.
Edit: Mer utförliga rapporter om propositionen har kommit som meddelar att lagen som ska träda i kraft den 1 juli år, också ger kommuner möjligheter att splittra bråkiga gäng genom att flytta elever till en annan skola. Björklund pekar på att flera skolor tvingats stänga på grund av bråkiga gäng.
Björklund vill även skärpa kontrollen och tillståndsgivningen för religiösa friskolor. Bra Björklund!
Ordning och reda ska det va!
Robban: Det är ju faktiskt en ren arbetsmiljöfråga. Säg vilken annan arbetsplats som skulle acceptera sånt beteende som dagligen möter i skolan?
Ja, jag håller fullständigt med dig! Jag har ingen som helst förståelse för den här kompisgrejen som lärare och andra verkar ha anammat i förhållandet till sina elever. Visst, ska man kunna tala med sina lärare på en jämn nivå om ditten och datten och så, läraren från filmen ”Hets” är kanske inget att eftersträva. Men samtidigt har jag haft NOLL respekt genom mina skolår för de lärare som försökt gått till ytterlighet vad gäller kompisrelationen, de framstår ju bara som fjantiga och obenägna att ta tag i saker när det väl behövs. De bästa lärare jag har haft är de som är krävande, uppmuntrande, rättvisa, trevliga och vänliga men som mycket väl kan ryta och knäcka pekpinnar om situationen kräver det. Och det finns sannerligen situationer som kräver det. Mitt intryck är dock att detta gäller framför allt sena 80-talister samt 90-talister.
Nu får det vara slut med kompislärare och diffusa grupparbeten. Ordning och reda skall det vara på torpet. Och inga mobiltelefoner.
Ordning på torpet skall det vara. Bort med kompislärare och diffusa grupparbeten med fritt disponerad tid. Och inga biltelefoner i klassrummet. Absolut inga biltelefoner!
Lovisa: Jag delar helt dina erfarenheter och åsikter i frågan. Kompislärarna tog man ju aldrig på allvar, egentligen. Och värre verkar det bli när nya generationer lärare kastas ut i arbetslivet från den allt mer sönderflummade lärarutbildningen.
Blackout: Verkligen!