Tvåflodslandet

Kriget i Irak har lett till en av de största flyktingkatastroferna i modern tid. Striderna och mördandet som alltjämt pågår fyra år efter den amerikanska invasionen har tvingat miljoner människor att lämna sina hem. Tevebilderna från det härjade Irak har gjort att vi lätt glömmer bort att vad som raseras är resterna aven av mänsklighetens äldsta högkulturer. I takt med att det irakiska folket slås sönder och skingras raseras också deras unika kulturarv, som också är en del av mänsklighetens gemensamma arv.

Svenska Dagbladet har idag en intervju med Donny George, chef för Iraks nationalmuseum, en av de många irakier som måst lämna sitt land. Iraks nationalmuseum dokumenterar årtusenden av kultur i tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris. Där stod civilisationens vagga för många tusen år sedan, på platser där sumererna uppfann plogen, hjulet, skriftspråket och lagen – kunskaper som alla senare högkulturer fört vidare.

Nu plundras Iraks nationalmuseum på sina ovärderliga skatter. Den amerikanska ockupationsmakten vidtog inga åtgärder för att skydda museet och dess samlingar. Nu skingras lämningarna för vinden. Donny George kan inte begripa hur USA-trupperna bara skyddade olje­ministeriet i Bagdad, när stridsvagnarna rullade in i Iraks huvudstad den 9 april och mobben, efter Saddams fall, plundrade offentliga byggnader.

"Så är det vid stora samhällsomvälvningar", sade invasionens arkitekt Donald Rumsfeld raljerande. Den dåvarande försvarsministern bagatelliserade plundringarna som ett uttryck för irakiernas nyvunna frihet.

Från nationalmuseet försvann på ett par dagar 15000 föremål. Under årens lopp har 4000 återfunnits, ofta av tullen på flygplatser runt om i världen. Somliga kulturskatter har vanliga irakier lämnat tillbaka. Ändå är det oskattbara värden som har gått förlorade, inte bara för Irak utan för oss alla. I efterhand har det amerikanska utrikesdepartementet hjälpt till med att restaurera museet för att på så sätt släta över den ignorans som Pentagon visade.

Nu vädjar George till omvärlden att behålla återfunnet stöldgods från Irak fram tills dess att de kan återföras till ett land där människor och kulturskatter kan vara säkra. Nationalmuseet i Bagdad är igenbommat tills vidare. I framför allt södra Irak fortsätter plundringen av kulturarvet. Detta samtidigt som de akademiska expertis som skulle vara lämplig att vårda lämningarna systematiskt drivs ut ur landet av religiösa fraktioner.

Måtte oroligheterna i Irak snart få en ände så att såväl den humanitära katastrofen som den styvmoderliga behandlingen av högkulturernas lämningar kan slutgiltigt upphöra. Detta innan den siste intellektuelle drivits ut ur Irak och det sista arkeologiska fyndet fallit i privata samlares händer eller förstörts.