Sorgligt slutade den sagan.

TRÄSKMARKEN

I en träskmark vandrar barden;

farlig stig, blott dårar tar den.

Mörka tuvor, svarta vatten,

sumpgas, irrbloss uti natten

villar barden på hans stig;

Skuttar, hoppar, snabb och vig

från en tuva till en tuva.

Ugglors skepnader som ruva

han i mörka mossen anar

när han sig i mörkret banar,

mellan tuvorna som svikta

för hans kroppstyngd när han sikta

sina steg med vaksam möda

mellan gyttjepölar röda.

Om han trampar snett i valsen

smutsig gyttja upp till halsen

får vår bard, hans klagorop

hörs av ingen, varje grop

av gyttja synes bottenlös.

Varje grästuva är lös

där han över mossen flykta.

Mister barden blott sin lykta

hittar han nog aldrig vägen

och hans vandring blir en sägen

som man skrämmer barnen med:

"Gå ni ej till mossen ned

där finns gyttjegropar som

inte har nå'n botten. Om,

trots att jag er det förbjuder

ni går dit så hör, där ljuder

vilsne bardens ve och klagan.

Sorgligt slutade den sagan."