Erik Fichtelius påstår sig vara överraskad över omfattningen och spännvidden av reaktionerna efter Ordförande Persson. Vad hade han väntat sig? Det rör sig om ett kontroversiellt dokument, ett kontroversiellt projekt kring en kontroversiell Persson. Man undrar nu om detta blir en språngbräda för Erik Fichtelius i hans journalistiska gärning eller om det rentav kan innebära slutet för den. En fråga som reszts handlar ju om Fichtelius trovärdighet som politisk kommentator sedan han fortsatt att bedriva denna verksamhet parallellt med detta hemliga uppdrag för SVT. Å andra sidan, med tanke på mediernas och allmänhetens korta minne idag lär väl hela uppståndelsen vara glömd om ett halvår…
Jag har sett alla fyra programmen, med stor behållning. Fichtelius gör ett stort fint arbete. Persson fick visa alla sidor, och det är vi normala, intelligenta tittare som sedan bedömer hur Persson är. Vi behöver inte dessa uppföljningar som dels politiseras, dels bedöms av mulvadsjournalister för att skapa ytterligare rubriker och lösnummerförsälning. Några människor med vidare perspektiv än dagsländejournaisterna har sett programmen på längre sikt och fått uttala sig om deras värde som tidsdokument, som förmänskligande av en betydande statsman. Jag fick veta så mycket om Sverige och världen t ex, genom denne ambassadör för vår demokrati och Europaengagemang. Många kortsiktiga bedömare har sagt att vi saknade politiken i programmen. Inte alls. Fichteliús har med fin hand och känslighet fått in precis den mängd politik som behövdes i praktiskt taget varje sekvens. Vi behöver absolut inte skrivas politiken på näsan. Att en del journalister säger att programmen är en katastrof för Persson har ingen relevans. Att våga visa sig som människa i en värld där varje uttalande antingen är föutbestämt för medias räkning, eller riskerar att avsiktligt misstolkas är starkt. Fichtelius hade dessutom med Perssons kommentar till bråket efter Tsunamin: ”Det är ovärdigt att politisera en så stor katastrof som hela svenska folket ställde upp inför-…” Jag kan förstå om Göran Perssons lust för politik fick en svår knäck efter detta ”ovärdiga”. Många i vår folkhem delar nog min uppfattning. I ett par år har vi suckat, ”inte nu igen”, när vi sett hur man försöker skaffa sig politiska poäng genom att maniskt ta upp oväsentligheter igen och igen.
Katastrofen kan inte göras ogjord, och hela landet har en gång sörjt. genuint och starkt. Men detta lämnade en dålig eftersmak.
Så, Fichtelius bör få utmärkelse för detta och Persson förståelse och berättigad upprättelse. Vi har haft det bra i Perssons folkhem.
Leif J Olsson inte tidigare socialdemokrat, men nu tänker jag banne mig bli det.
Jag har sett alla fyra avsnitten. Vad ska man tro av allt som Persson säger. Många ”vittnen” har framträtt och motsäger Persson på väsentliga punkter. Många uttalanden verkar vara påhittade efteråt med mötet i Nordkorea som höjdpunkt. Nej, alltför mycket luktar skryt och mindervärdeskomplex. Efterbörden till tsunamin ser ut att vara ett försök att dölja något. Om det visar sig vara helt oskyldigt handlande när listor med inpasseringar, telefonsamtal förstördes så kan det inte hjälpas att det visar på en häpnads-väckande oförmåga att hantera situationen. Tsunamin var en naturkatastrof, efterbörden var man made, av (s).
När kommer Estonia som var ett stort bakslag för humanism i Sverige – (läs Obserrer i Svt) upp till ytan i denna debatt ?