En beklämmande avigsida med det annars glädjande faktumet att människans påverkan på klimatet har fått så mycket uppmärksamhet är att kärnkraftsförespråkarna fått vind i seglen. Det är förvisso kortsiktigt att lösa ett överhängande miljöproblem genom att skapa nya långsiktiga dito vars egentliga konsekvenser är omöjliga att överblicka.
Det verkar som att många människor i Sverige idag (Sverige är Europas mest kärnkraftsvänliga land) lever i en föreställningsvärld där de ekonomiska konjunkturer och det säkerhetspolitiska läge som nu råder alltid kommer att vara konstant. Hur kan de annars så vidlyftigt utlova den så kallade slutförvaringens definitiva säkerhet till kommande generationer? Paradoxalt har nu Kristdemokraterna svängt i frågan, partiet som med sin familjeprofil verkligen borde värna det uppväxande släktet.
Kolera går ganska lätt att både förebygga och bota.
Men vissa vill ju förneka de framsteg människan gjort. Det gäller inom område Kärnkraft också.
KÄRNKRAFT (fission)
Icke löst fråga
Denna strålning kan vara farlig för människor, djur och växter; då att ämnet är radiotoxiskt. Ämnen som sönderfaller långsamt kan vara radiotoxiska under mycket lång tid, varför använt bränsle från kärnkraftverk bör hållas åtskilt från det biologiska kretsloppet tills farligheten blivit lägre än den för naturligt uran, vilket tar ett par hundra tusen år om man förlitar sig på naturligt sönderfall. Kärnavfallsfrågan är icke löst..
Den metod som använts bl a i Sellafield för att göra kärnbränslet användbart igen är den miljöfarliga upparbetningen. Den produkt man erhåller i dag genom upparbetning kallas MOX-bränsle (Mixed Oxide) och har en avsevärt högre plutoniumhalt än vanligt kärnbränsle.
Ett geologiskt förvar är därför oundvikligt, men den nödvändiga förvaringstiden minskar kraftigt. Antar man att tröskelnivån för när avfallet skall anses vara ofarligt är lika med radiotoxiciteten för naturligt uran, kan förvaringstiden för kärnavfall minskas frän 200 000 år till cirka 2000 år.
I och med att transuranerna transmuteras genom klyvning kommer man också att få en ökad mängd cesium och strontium. Dessa ämnen är mycket svåra att transmutera och måste lagras tills de sönderfallit, vilket tar 400 år.
Hur påverkar strålning levande organismer? Det är ett område som i dag är betydligt mer försummat än själva kärnteknikforskningen.
Jag skulle vilja påstå att kärnteknikfrågan snarare är på väg mot en mänsklig och ekologisk katastrof i många länder om inte utvecklingen stoppas.
Nytt energikoncept på cmef.eu
Fihet: Än värre är de som förnekar de misstag som mänskligheten begått, och fortfarande begår.
Leif Arnold: Jag kan inte annat än att hålla med! Det är kusligt hur det blundas för detta!