Al Gore besökte under gårdagen Sverige som ett led i marknadsföringen av sin bok "En obekväm sanning". Boken baseras på det föredrag som i sin tur utgjort grunden för den framgångsrika dokumentärfilmen med samma namn.
Den före detta presidentkandidaten har genom sitt namn, sitt brinnande engagemang i klimatfrågan och sitt massiva genomslag i media lyckats att uppnå närmast "rockstjärnestatus" (flör att använda DN:s syrlige artikelförfattares formulering). Denna utrveckling är väl lite småfånig men säger mer om människors behov av att skaffa sig ikoner än om Al Gore.
Jag var själv inte och hörde på Gore, men han tycks ha understrukit en hel del väsentligeheter. För den som redan är insatt i klimatproblematiken tycks det visserligen mest ha handlat om gammal skåpmat men det är saker som tål att sägas om och om igen så länge de inte fått gensvar i form av praktisk handling.
– Världen skulle ha varit dramatiskt annorlunda i dag om USA hade godkänt Kyotoprotokollet om växthusgase.r Vi har redan sett de positiva effekterna i EU av till exempel handeln med utsläppsrätter. När inte USA är med blir åtgärderna mot klimatförändringarna som att fylla en hink med ett hål i. Man kan fortfarande använda hinken, men lagar man hålet så blir hinken betydligt effektivare.
Gore meddelar ockspå att han själv inte har några planer på att ställa upp i presidentvalskampanjen. Det är glädjande eftersom något sådant kunde äventyra såväl Gores trovärdighet som miljörörelsens och därför kanske snarast inverka kontraproduktivt på klimatfrågan.