Ibland blir man sådär riktigt glad mitt i vardagen. Till exempel när man hittar en raritet som man länge sökt efter. Till exempel en vinylskiva.
Just detta hände mig häromsistens. Jag har sedan många år varit på jakt efter Folk och Rackares debutskiva, från tiden innan de började kalla sig för Folk och Rackare, Med rötter i medeltiden.
Så dök skivan plötsligt upp på Tradera.com och jag bjöd naturligtvis på den. Under de följande dagarna invaggades jag i förvissningen om att skivan var min eftersom ingen bjöd över mig.
Tyvärr var jag bortrest den dag som auktionen ifråga gick ut och när jag kom hem dagen efter blev jag mycket nedslagen då jag upptäckte att någon j*vel hade bjudit över mig med fem kronor och kammat hem skivan. Förmodligen rörde det sig om någon outsägligt nördig person som vigt sitt liv åt att sitta och bevaka auktioner på Tradera. Skivan gick mig hursomhelst ur händerna.
Tung till sinnes vandrade jag ned på stan för att uträtta några ärenden. På hemvägen fick jag en ingivelse och tog en omväg för att titta in i en andrahandsbutik där jag emellanåt fyndat gamla LP-skivor. Vad tror ni då att jag finner när jag bläddrar mig igenom backarna?
Jo, precis samma skiva som jag bjudit tvåhundra pix för på nätet, fast här till det ynkliga priset av femtio! Inte nog med detta, i samma back fann jag även den nästföljande skivan, som kort och gott heter Folk och Rackare! O sälla glädje!
Det är något visst med denna gamla folkrockgrupp som förnyade den svenska folkmusiken under sjuttiotalet. Arrangemangen är sparsmakade men otroligt snygga. Inte blir de sämre heller av att fiolerna trakteras av personer som Björn Ståbi, Kalle Almlöf och Jonny Soling – idag tre av våra mest namnkunniga fiolspelmän.
Men framförallt är det Carin Kjellmans fantastiska sångröst som skapar magin hos Folk och Rackare. Hon sjunger på ett vackert men samtidigt naivt vis som dagens folksångerskor tyvärr sällan lyckas uppnå. Idag känns det ofta som att man är tvungen att välja mellan en skönsjungande folksångerska eller en som tolkar texterna hon framför. Carin Kjellman lyckades kombinera båda och hon gjorde det med den äran. Ulf Gruvbergs insatser skall förvisso inte heller ringaktas.
Nu sitter jag här och gläds åt dessa folkmusikrariteter och funderar över varför i hela friden man återfinner dem under den nedsättande genrebeteckningen ”progg”!?
Folk och Rackare, Ulf Gruvberg och Carin Kjellman, från tiden då det begav sig.
Ha! Vilken glädje, grattis! 🙂
Trevligt fynd, man ska inte ge upp vid första försöket 🙂
Grattis till fyndet ! Det är ALLTID kul att göra bra affärer eller hur…
Även om jag måste erkänna att jag aldrig hört Folk och Rackare, åtminstone vad jag vet…men mitt i 70-talet var jag 14-15 år och då var det lite annan musik som gällde. David Bowie, Elton John, Slade, Sweet, Kiss och ABBA (fast det tordes man inte säga för det var töntigt) .
Kram Eva
Åh, jag önskar verkligen att det var jag som hade bjudit emot dig på Tradera. Jag hade ialla fall haft vett att njuta av skivan.
Jag kan inte annat än instämma i dina lovord till gruppen. Har just plockat undan ”Stjärnhästen”. Den har snurrat varm även denna säsong.
Som 60-talist borde jag vara mycket bekant med den skivan. Den spelade ivrigt på efterfester under min tid på Skånska Teatern i Landskrona. Men jag minns inte så mycket av den, för mycket rödtjut, antar jag.
Jag har mig veterligen aldrig lyssnat till Folk och Rackare, men det verkar vara trevlig musik och något i stil och ålder med Contact, också ofta benämt som ”progg” men är mer utav modern folkmusik. Särskilt gillar jag låtarna ”Hon kom över mon” och ”Fyrvaktarens dotter”. Väldigt vackra.
För övrigt är din ”Helig Lund” riktigt ljuv att lyssna till.
Mifflan: Bara du inte norpat plattorna på second handaffären så är jag nöjd! =)
Elizabeta: Du kanske skulle ta och återuppliva minnena genom att leta rätt på ett exemplar?
Drakskepp: Folk och Rackare var, åtminstone till en början, helt akustiska. Jag kan emellertid rekommendera dem varmt.
Kul att du gillar Helig lund, det är en dikt av Karlfeldt som jag har tonsatt som ett led i mitt Karlfeldtprojekt.
Hej!
Jag har under de senaste veckorna kammat hem både, med rötter i medeltiden, folk och rackare och rackarspel för det ljuva priset under 60:- så jag känner att jag gjort mer än en jackpot 🙂
Jag får nog snart försöka få tag i en omgång till då min far börjat kika snett på dom och mummlat något om att hans exemplar är något sönder spelade sedan jag var barn…..
Åsa: Vilket klipp!
Härligt att de återupptäcks igen.
Proggrörelsen omfamnade dem, både som Ulf och Carin och senare som Folk och Rackare. Men egentligen så växte duon fram ur vistraditionen. Den som hittar ett exemplar av Sid Janssons bok ”60 visor från 60-talet” kan se en mycket tidig bild av Ulf & Carin på sidan 45. Bilden är tagen 1970 visfestivalen i Västervik och de sitter längst fram, strax till vänster om Lasse Berhagen (sic).
På sidan 65 dyker Ulf upp igen, tillsammans med Susanne Löwenhard. Den senare i oändlig saknad.
Ulf var tidigare med i en visgrupp som hette ”Tre” som även gjorde en LP som jag gärna skulle vilja lägga vantarna på.
Det fina med Folk och Rackare var att de vågade vara gränsöverskridande och att de plockade inspiration från såväl visa, folkmusik, balladtradition och även den engelska folkrock-traditionen. Kanske med Steeleye Span som en av många förebilder.
De var inte väl sedda överallt. Ett öde som drabbar många som vågar bryta med traditionen.
MVH
/Clas
Tänk om de nu fanns på CD, eller åtminstone mp3 – då skulle en hel del fler kunna lyssna på dem nu. Jag t ex ;-(
Fortsätt att kolla på Tradera!
Idag hittade jag själv ”Rötter från medeltiden” där — för 49 spänn!
Frakt tillkommer förstås, men det är ändå billigt.
Nu ser jag med spänning fram emot när jag får hem den….
Ett annat ställe att leta på är Nostalgipalatset – dom har massor med gamla vinyl.