Jag skrev nyligen ett inlägg under kategorin Folkvett där jag ondgjorde mig över människor som uppträder hänsynslöst gentemot andra besökare på museum. Dessvärre var det en del som valde att tolka det som att jag menade att man inte skulle få tala med varandra överhuvudtaget när man är på ett dylikt etablissemang. En befängd åsikt som jag aldrig omfattat.Hursomhelst påminde mig denna diskussion om den angelägna fråga som museikulturens utveckling utgör.
Sakkunskapen vandrar ut.
Som ett led i den allmänna förflackningen och blinda tjurrusningen rakt in i historielöshet och fördumning håller de svenska museerna på att genomgå en omfattande förändringsprocess. Det är en förändringsprocess som minskar medborgarnas tillgång till historiska föremål och även sakkunnig expertis.
En stor del av denna problematik består i att museernas personal håller på att bytas ut, från sakkunniga arkeologer och historiker till så kallade museivetare och museologer. Där fackkunskapen vandrar ut vandrar trendfixeringen och historielösheten in.
Jag har en del obehagliga erfarenheter av diskussioner med museologistudenter här i Uppsala, vilka alla rapat upp samma typ av dävna argumentation om att det viktiga på ett museum inte skulle vara samlingarna man har att visa upp utan den ”upplevelse” besökaren får sig till livs. Man pratar om att museerna är till för ”levande människor och inte såna som är döda sedan flera hundra år”. Det tycks aldrig ha slagit dessa historielöshetens korsfarare att den generelle museibesökaren kanske har kommit dit just för att han är intresserad av dessa människor som levde för hundratals år sedan?
Det är numera viktigare med flashiga multimediapresentationer, cool ljussättning och en politiskt korrekt framställning av historien med tyngdpunkt på de som numera anses ha varit förtryckta. Den historiska grundsynen är generellt sett teleologisk och förflutna tider värderas moraliskt genom jämförelser med dagens samhälle.
Vad är då problemet med denna utveckling? Är det inte bra att man gör museerna lättillgängligare och mer tilltalande för yngre generationer?
För det första så tror jag inte att de yngre generationerna är så värst imponerade. Tonåringar och barn av idag har tillgång till åtskillig högteknologi redan i hemmiljön. De besöker inte ett museum för att uppleva högklassig datorgrafik eller olikfärgade spotlights. Det skulle kräva en omfattande budget för att museologerna skulle kunna hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen inom till exempel datorspelsindustrin. Detta är emellertid vad jag tror skulle krävas om man skulle försöka locka ”de yngre generationerna” med hjälp av teknologin.
Men redan en sådan ambition bygger på falska premisser. Till ett museum går man inte för att bli historieintresserad, man går dit för att man redan är det. De flesta som tvingas med på något mot sin vilja blir inte frälsta. Intresset väcks någon annanstans.
Museernas roll.
Det stora problemet med den nuvarande utvecklingen är att museerna alltmer överger den roll som de ensamma kan fylla, för att istället försöka konkurrera på ojämlika villkor med nöjesutbudet – en kamp som är dömd att misslyckas.
Vad är det då museerna ensamma kan erbjuda? Jo, tillgången till de faktiska historiska föremålen, dvs inte fotografier eller datoranimationen utan ”the hard stuff”. Du kan titta på hur många avsnitt av Vetenskapens värld du vill, riktiga bronsyxor behöver du gå till ett museum för att se. Vidare kan, eller kunde, museerna erbjuda medborgarna tillgång till sakkunnig expertis som kunde fördjupa de historiska insikterna hosa besökarna.
Naturligtvis är det inte fel att lätte upp framställningarna med till exempel någon film eller datoranimation (personligen är jag dock mest förtjust i modellbyggen), men det får inte konkurrera om utrymmet. Tyngdpunkten måste ligga på att visa upp samlingarna.
Som det nu ser ut flyttas allt större delar av museernas samlingar undan och göms i magasin där bara de anställda har tillgång till dem, för att ge plats att ovan nämnda trendriktiga utställningstyper.
Ett följdproblem av detta är politiskt: Om medborgarna har direkt tillgång till de historiska föremålen har de själva större möjligheter att bilda sig personliga uppfattningar om historien. De designade utställningarna lägger en ideologisk barriär mellan medborgaren och det förflutna, vilket är mycket problematiskt i ett land som kallar sig för demokrati.
Återigen håller jag med och imponeras av din förmåga att via välformulerad text framföra genomtänkta synpunkter.
Go on!
Blackout: Jag tackar och bockar!
Jag håller med men bara till viss del. Jag håller med dig om att sakkunskapen är viktig. Men samtidigt är det ju enligt min åsikt bara en fördel om framställningen sker på ett levandegörande sätt. Museer för mig handlar om människans upplevda berättelser genom tiderna och i olika kulturer. Och allt som förmåt levandegöra och förmedla dessa berättelser är för mig enbart av godo. Må det vara en musikupplevelse som förmår förflytta mig i tiden, eller ett filmklipp där någon berättar om sin sjukdom (detta har exempelvis Världskulturmuseet i Göteborg i sin HIV-utställning).
Världskulturmuseet i Göteborg är annars ett intressant exampel på museivärldens förändring från historisk och forskningsinriktad sfär till propagandaapparat och politisk korrekt godhetsförmedlare. Man har helt sonika låst in allt material från de gamla, politiskt inkorrekta etnografiska samlingarna i magasin, och ägnar sig istället helt och hållet åt samtidspropaganda.
Kanske det första museet i världen som upkommit med den uttalade avsikten att hindra människor från att se samlingarna.
Till Anark: Nu var det ett tag sedan jag var på världskulturmuseet, men sist jag var där så fanns både samlingar att se på och även ”samtidspropaganda” om det är det du menar med AIDS-utställningen som jag talade om i förra inlägget. Men jag ser inte problemet i att kombinera nutid och dåtid i ett museum. Men smaken är ju olika. Sedan måste jag fråga vad som kan representera politiskt inkorrekta samlingar? och politiskt inkorrekta för vem?
Emma: Från många historiska epoker har vi inte mycket annat att väva våra berättelser om det förflutna kring än kvarlämnade föremål. Därför är det ett oskick att föremålen göms undan i magasin och vi lämnas med utslätade rekonstruktioner. Historiska museet i Stockholm är ett talande exempel.
Anark: ”den uttalade avsikten att hindra människor från att se samlingarna” – kan man läsa det uttalandet någonstans? Jag har själv aldrig varit på världskulturmuseet.
Armémusum i Stockholm är ytterligare ett exempel på ett politiskt korrekt inrättat museum, som efter en omfattande restaurering förvandlats från att visa upp ett rikt urval föremål i original till att via konstruerade dioramor och på annat sätt föra fram en antikrigisk ideologi.
Obehagligt med dessa försåtliga pekpinnar, vare sig man delar den ”korrekta” uppfattningen eller inte.
Museer bör vara neutrala och ge besökarna möjlighet att bilda sig en egen uppfattning utan att föremålssamlingar censureras bort.
Börje: Precis min uppfattning! Jag tror dessutom att just armémusém tappar många besökare genom sin pacifistiska propaganda.
Jag känner också igen mig i din beskrivning av dagens museum och undrar om det inte finns en tråd till synen på kunskap i grundskolan och gymnasiet nuförtiden. Idag går ju inte pedagogiken så mycket ut på att läraren = sakkunnig expertis, förmedlar sina kunskaper till eleverna, utan att eleverna ska hitta den själva och då blir det lätt lite rörigt ur många aspekter. Och visst ska man veta hur man tar reda på något, men det kan knappast vara det bästa sättet för skolan.
Men å andra sidan undrar jag hur pass kunniga dagens lärare egentligen är – lärarutbildningen verkar ju inte vara den bästa och många är väl barn av sin tid, och då har de ju inte heller så mycket kunskaper med sig i bagaget. Verkar som om allt hamnar i en ond cirkel. Vet inte om jag har lust att låta mina barn gå i svensk skola, jag tror inte de lär sig något vettigt där.
Helt rätt att ”museerna är till för levande människor och inte såna som är döda sedan flera hundra år”, jag tror besöksstatistiken kan berätta en hel del. Och skolans obligatotiska besök i dessa ”döda” muséer väckte inte historieintresset perecis. Vad ska då finnas i dessa muséer? Inte tillhörigheter, som tillhör andra. Nu ska samernas kvarlevor lämnas tillbaka till dem. Muséerna är fulla av bedrövliga ting, som inte sällan är stulna från andra kulturer!
Lovisa: Du har så rätt, lärarutbildningen dessa dagar är bedrövlig!
Hannele: Trist att konstatera att du omfattar precis det kortsiktiga synsätt som håller på att fördärva våra statliga muséer. Museernas uppgift är att ge medborgarna tillgång till de historiska lämningarna, inte att leverera tillrättalagda framställningar av det förflutna.
Samlingarna, ”stulna” eller inte, bör visas upp där folk kan se dem, inte gömmas undan till följd av något missriktat revanchtänkande.
Det är inte kortsiktigt att väcka det sovande historiaintresset bland svenska ungdomar, som inte ens får någon historiaundervisning i gymnasiet (i de flesta program slipper de läsa historia helt och hållet).
Hannele: Som jag skriver i inlägget: Historieintresset grundläggs någon annanstans, föreslagsvis i skolan. Till museet går man för att man redan är intresserad. Det finns mängder av historiska texter, filmer, datorspel med mera att tillgå som kan väcka historieintresset hos unga. Själva föremålen kan man emellertid bara se på museum, varför det är en katastrof om de undanhålls den historieintresserade allmänheten.
Det är otroligt kortsiktigt att tro att ett museums huvudsakliga uppgift är att väcka själva intresset för historia. Dessutom underkänner du barn och ungdomars intelligens och fantasiförmåga. Redan som barn blev jag mer exalterad av att se de faktiska föremålen än av att se tillrättalagda utställningar.
Att titta på 50 år gamla muséer är ungefär lika spännande som titta på tv från 1950-talet.
Hannele: Eftersom du är så monumentalt ointresserad av historia annat än i vulgärpopulariserad form kanske du skulle söka dig till andra platser än museer, en biograf förslagsvis. Hollywood brukar vara bra på att erbjuda de effektfyllda och tillrättalagda framställningar som du tycks efterlysa.
Det ÄR (eller VORE iaf) spännande att titta på TV från 1950-talet!
Jag har erfarenhet både från skola och museum – som anställd och som elev/besökare.
Har arbetat på Skansen sedan 1985 – och använder en stor del av min fritid åt museibesök.
Har varit i ganska många magasin och blir förtvivlad över att sån många fina föremål aldrig någonsin visas.
Men jag uppskattar den pedagogiska aspekten på många museer – speciellt som en introduktion.
Guidade turer och audioguider är en stor hjälp när man första gången besöker ett museum – och om guiden eller audioguiden säger något man inte håller med om så kan man antingen påpeka det direkt – eller lämna en lapp i informationsdisken – museerna och personalen är i allmänhet lyhörda.
Skulle man inte kunna tänka sig en kompromiss – dvs i anslutning till varje museum skulle det finnas en magasinslänga med enorma mängder föremål i långa rader – för den som
vill gå in och dregla över alla original. I en del som ansluter till längorna finns en pedagogisk och förklarande del – för den som är nybörjare. Och om man vill kan man kombinera båda delarna under ett besök.
Jag tillhör dem som gillar båda delar – men har full förståelse för de som inte älskar sten- och flintyxor i långa banor och för de som inte vill ha en pekpinneaktig och övertydlig tolkning i ansiktet ? när man redan är ganska kunnig på området.
Historiska museet i Lund är ett museum av den gamla stammen (om de inte gjort om det nyligen). Det lever under hot – det kommer inte tillräckligt många besökare dit för att det ska bära sig.
http://www.luhm.lu.se/
Jag gick in och läste om museet ? det står att tills vidare är bara bottenvåningen öppen ? medeltidsavdelningen endast efter överenskommelse.
Synd.
Så här står det om medeltidsavdelningen:
?Det goda samarbetet mellan arkeologiprofessorn Rydbeck och arkitekten Wåhlin år 1918 märks kanske bäst i medeltidsutställningen på tredje våningen. Originalscenografin från 1918 är ett briljant utfört arbete som på ett genialt sätt tog hänsyn till byggnadens möjligheter och inströmmande dagsljus. Här finns en av Europas största samlingar av medeltida träskulpturer och andra sakrala föremål. Våningsplanet kommer i framtiden också att rymma landets näst största myntsamling ? Myntkabinettet.?
Men när Myntkabinettet kommer dit kan man kanske hoppas på att hela museet håller öppet under ordinarie öppethållande.