Politiker och kommunala tjänstemän planerar medvetet för ett underskott på den typ av bostäder som flest efterfrågar. I framtiden kommer villaboende att vara ännu mer av en exklusivitet, till följd av politiska beslut.
Jag skriver på Bostadspolitik.se om den ideologi som driver samhällsplanerarna att prioritera andra typer av bostäder än de som människor efterfrågar.
Det finns en klyfta mellan de som planerar våra städer och dem som ska bo och verka i dem. De som planerar framtidens städer tycker inte att människor ska bo i villor. Villor tar för mycket plats, tycker de. De tycker inte heller att människor ska äga och köra egna bilar. Bilarna tar för mycket plats, tycker de.
Istället är det spårbunden kollektivtrafik som gäller. Den är framtidens trafikslag, tycker de. Därför ska framtidens bostäder planeras i närheten av den spårbundna kollektivtrafikens linjesträckningar. Eftersom mark i närheten av rälsen är begränsad blir det då rationellt att argumentera för att bygga flerbostadshus, gärna höga, och att bygga tätt.
Visionen om en framtid där alla, eller nästan alla, bor i lägenheter och cyklar eller åker pendeltåg till jobbet kolporteras från myndigheter och organisationer som ser det som sitt uppdrag att forma vår bild av verkligheten. Boverkets “Vision 2025” från 2012 finns att se på Youtube. I filmen berättar två fiktiva framtidsmänniskor om utopin de lever i: ett “urbant stationssamhälle”, där man bor “resurssnålt” och “tätt” och där stadskärnan givetvis är tömd på bilar.
Läs artikeln här.
Jag har kommenterat din artikel på Bostadspolitik.se.
Tillägg: Vad som, i brist på alternativ och fullständig information eller på grund av yttre faktorer bortom de enskildas kontroll, ”efterfrågas” av människor – om det är så var opium i 1800-talets Kina, bilar med körförbud i dagens Nigeria som exporteras från Europa, att hacka ihjäl sina grannar i Rwanda 1994 eller att ha två SUV:ar och en moppebil på uppfarten i nån steril villamatta utanför Borlänge – är inte alltid vad som är bäst för samhället.