Tillbaka till historien!
Jag skriver i Opulens om historierevisionism, i samhällsdebatten och i populärkulturen. Om faran när populärkulturen tänjer bilden av det förflutna, om publiken har för liten egen kunskap för att kunna skilja fakta från fiktion.
”En av de stora fördelarna med att leva i en demokrati är möjligheten att rösta bort politiska makthavare om de inte sköter sig. De stora fördelarna med att leva i en liberal demokrati är att majoritetsväldet begränsas av ett skydd för individuella fri- och rättigheter, vilket möjliggör till exempel en fri press och och oberoende forskning. I ett sådant samhälle är det svårare för den politiska makten att ta kontroll över historieskrivningen.
Men vad spelar det för roll om vi har en hel armé av kunniga och skickliga historiker vid våra institutioner om allmänheten likväl får sin bild av det förflutna tillrättalagd genom populärkulturens falsarier?
[…]
När populärkulturen försöker lägga det förflutna till rätta för politiska eller ideologiska syften bör vi lyssna på de historiekunnigas invändningar. Kritiken från fackhistoriker och självlärda nördar ska inte avfärdas, utan lyftas fram. Diskussionen om den historiska korrektheten i en film eller tv-serie kan vara vägen till ett verkligt historieintresse. Den som väljer att söka sig vidare, bakom de tillrättalagda klichéerna, kommer dessutom sannolikt att upptäcka att den verkliga historien inte är mindre dramatisk, upprörande, engagerande eller roande än filmversionen. Verkligheten överträffar som bekant oftast dikten.”
Läs artikeln här: https://www.opulens.se/opinion/kronikor/tillbaka-till-historien/