Barn i offentliga sammanhang är en hett debatterad fråga. De två ytterlighetsståndpunkterna tycks utgöras av för det första dem som är fientliga mot barn, som betraktar dem som en främmande och motbjudande art som bör hållas borta från offentliga sammanhang. Ett utslag av denna mentalitet är att allt fler krögare väljer att porta barn från sina etablissemang, till och med i vuxens sällskap.
För det andra har vi dem som betraktar barnen som chica accessoarer att ha med sig vart man än går, utan hänsyn till vare sig barnen eller omgivningen. Ibland kan det kännas minst sagt olustigt när föräldrar tagit med sig sin avkomma till fyllefester eller på krogen vid en alltför sen timma.
Själv förespråkar jag ingen av dessa ytterligheter. Jag tycker att det är vansinnigt att förbjuda barn på exempelvis restauranger och jag tycker att det är motbjudande att kräva att barnen ska vara hänvisade till vissa enskilda vagnar på tågen som vissa har föreslagit, som om det vore allergiframkallande husdjur vi talade om. Det är klart att barnen redan från unga år ska få följa med på restaurang – om de inte får lära sig hur man uppför sig på restaurang som små, hur ska man kunna förvänta sig det av dem när de har blivit äldre?
Å andra sidan tror jag inte att det är nyttigt för barn att vistas i vilka miljöer som helst. De ovannämnda fyllefesterna och krogmiljöerna är tydliga exempel, men också en hel del arbetsplatser (i vissa kretsar förespråkas att man ska ha sina barn med på jobbet).
Att förbjuda barnen från restauranger, kaféer, museum och andra offentliga sammanhang är en enkel men kortsiktig lösning. Alla stör sig naturligtvis på ouppfostrade, skrikande ungj*vlar som kräver uppmärksamhet från allt och alla och vars föräldrar låter dem hållas. Felet ligger dock inte i deras ringa ålder utan i att föräldrarna inte lärt dem hederligt folkvett: förmodligen grundar sig detta i att föräldrarna själva saknar sådant.
Häromdagen var jag på ett kafé här i Uppsala och vid bordet bredvid satt tre kvinnor i nedre medelåldern och höll låda. En av de tre hade med sig en liten knodd i treårsåldern, vilket efter att hon fått sitt fika, tilläts driva kring i lokalerna under högljutt skrikande alltmedan de tre vuxna satt och pratade med varandra. Höga barnskrik är en fruktansvärt enerverande akustisk förorening och det var nära att sinnet rann på undertecknad. Som tur är avlägsnade sig hippiemorsan och hennes osnutna avkomma innan bägaren hann rinna över.
Lösningen är dock inte att portförbjuda barnen. Mitt förslag är istället att man ställer samma krav på barnfamiljer som man gör på andra sällskap. Föräldrarna ansvarar för sina minderåriga barn – således bör man avvisa såväl barn som föräldrar från ett etablissemang om barnen uppför sig illa, liksom man skulle göra om en fullvuxen person sprang runt mellan borden och skrek.
Att portförbjuda de små sänder helt fel signaler. Inget av detta skulle emellertid behöva ske om bara dagens föräldrar tog sin föräldraroll på allvar och inpräntade i sina arvtagare grunderna i vanligt hederligt folkvett!
Du har helt rätt ! Det är ju inte barnens fel att föräldrarna inte ”orkar” ta i problemen.
Och ungar har INGET att göra på fylleslag. Antingen ordnar man barnvakt och går dit eller så är man hemma. Enkel lösning…
Men att förbjuda barn på restauranger mm låter helt sjukt ! Ingen annan ska väl bestämma vem som har rätt att gå ut och äta eller kika in på ett museeum…
Det är ju mitt ansvar som förälder att se till mitt barn och om det inte orkar sitta still längre, ja, då är det väl dags att gå…
Kram Eva
Din folkvettsskola borde ges ut i bokform och delas ut som samhällsinformation till samtliga svenska hushåll!
Ser fram emot nästa avsnitt
Haha, Du är för rolig Du! Nej, jag skulle aldrig ta med barnen på fyllefester, fast å andra sidan skulle jag inte gå dit själv heller. 🙂 Och självklart mår barn bra av gränssättningar där de lär sig sociala regler och att ta hänsyn till andra. Samtidigt måste de få ta plats, som Du skriver. Inbjudas att vara med i samtal och ta deras åsikter på allvar. (ok, mina barn är 8 och 10 och har numera åsikter inom olika områden, det går ju inte med en tvååring på samma sätt) Jag tycker synd om barn som får fara omkring vind för våg utan att föräldrarna kärleksfullt visar dem hur man ”bör” bete sig offentligt. Jag har ofta med mig barnen i olika sammanhang, men måste påpeka att jag själv inte ser dem som en ”chic accesoar” :-)Och jag håller med, barn ska få vara med, men de måste få lära sig att man beter sig olika på olika platser. Och så måste de få gott om tid på platser där de fritt kan hoppa, skutta, tjoa, skratta och vara busiga barn.
Medhåll från mig också.
Visst skall barn fostras och vara med så mycket som möjligt. Men, som sagt, vanliga umgängesregler gäller.
Det jag minst av allt förstår när det gäller barnnärvaro, är konserter, scenframträdanden etc., som barnen absolut inte kan ha något utbyte av, eftersom de måste sitta stilla och vara tysta. Det går inte, särskilt när den lille pilten börjar protestera och brotta sig ur mammas eller pappas famn under högljudda protester. Och mamman/pappan kämpar tills omkringsittandes blickar blir för mycket.
Man kan bara undra vad de som står framme på scenen tycker.
Rim och reson. Tack!
Det är hundägarnas fel att hundar inte kan uppföra sej.
P.S.
Äger ingen hund.
Du är måttfullheten personifierad.
Inget skandaliserande över Sveriges föräldrar.
Inte heller hymlande om din egen irritation.
Jag har själv barn.
Och tycker bara det är pinsamt när barnen inte uppför sig.
Därför försöker man få de små att lugna sig.
Eller komma bort från stället så fort som möjligt.
Jag försöker vara en fader i din måttfulla anda…
Eva: Vi tycks vara rörande överens!
Ica: Ett utmärkt förslag! Har du månne något intresserat bokförlag på g? =)
Cleo: Mer överens kunde vi inte vara!
Bert: Precis min mening!
Hannele: Självklart är det så!
PERSPEKTIVET: Självklart borde det vara genant för föräldrarna när deras barn beter sig illa. Synd bara att många föräldrar inte tycks fatta när de ska vara generade.
Klokt sagt, tycker jag. Visst blir man tokig på barn som skriker och för alltför mycket oväsen, och galen på föräldrar som inte kan säga till sina barn, eller som tycker att det är ”fult” att sätta gränser för dem. Men jag tycker du har helt rätt i att barnen skall få vara med de vuxna, på de villkor som är lämpliga för deras ålder. För de är ju individer lika mycket som de vuxna. Ha en bra kväll!
Klokt sagt, tycker jag. Visst blir man tokig på barn som skriker och för alltför mycket oväsen, och galen på föräldrar som inte kan säga till sina barn, eller som tycker att det är ”fult” att sätta gränser för dem. Och jag tycker du har helt rätt i att barnen skall få vara med de vuxna, på de villkor som är lämpliga för deras ålder. För de är ju individer lika mycket som de vuxna. Ha en bra kväll!
Givetvis är det enbart föräldrarnas fel om ett litet barn uppför sig illa.Om man som vi reser till Spanien då och då får man verkligen se ytterligheter ibland, där barn är tvungna att följa med på sina föräldrars fylleeskapader! För att inte tala om dagen efter! Föräldrarna ligger på var sin solstol och slumrar av sig bakfyllan helt ovetandes om var dom har sina ungar.Oftast vid havet eller på någom poolkant! Fruktansvärt!
Kan inte barnen sköta sig på t.ex. en restaurang, ja då måste ju föräldern ursäkta sig och ta barnet med sig därifrån anser jag. Det är inte alla som tycker om ” Världens gulligaste lilla barn” om än många föräldrar tycks tro det.
Rolle 4-barnspappa
Jag håller med dig!! Självklart ska barn få vistas på restauranger och museum. Lika självklart är det att föräldrarna då också har koll på sina barn. Barnen får inte springa runt omkring och gapa eller förstöra. Det får ju inte heller vi vuxna göra.
Jag måste tillägga att barn hör inte hemma på fyllefester!!!!!
Så klok du är! Det är väldigt många som inte fattat att hur barn sköter sig beror på hur de fostras. Konstigt att så många inser att hundar ska fostras…
Jag blir inte det minsta störd av att barn FINNS i normalt ljudläge – men ack så störd om de stör mig med gap och skrik och slammer.
Mest störd blir jag när barn tas med på konserter, mkt vanligt när det är gratis kyrkor, och låter ungarna tjoa i kapp med musikerna. Det är total nonchalans mot både musiker och åhörare.
Barn är är bedårande så länge de är tysta.
Många vuxna är är bedårande så länge de är tysta.
Vilket bra inlägg! Barn måste få vara med så att de lär sig hur man ska umgås och bete sig. Och föräldrarna måste ta sitt ansvar när de är i offentliga lokaler så att deras telningar inte stör övriga gäster. Jag brukar för det mesta hålla tyst när jag blir störd, men för några år sedan när jag åkte buss så rann bägaren över. En mamma åkte buss med en glad och högljudd tvååring som satt i sin vagn på barnvagnsplatsen. Jag satt på en plats nära dem och hade huvudvärk. Visst förstår man att barn måste få vara glada och låta, och det är bara glädjande att se glada ungar tycker jag. Men den här mamman eldade upp sin unge så att han blev allt mer högljudd. Hon uppmuntrade honom att skrika högre och högre, så att det blev olidligt att lyssna på barnastämman. Jag frågade då artigt om hon kunde försöka dämpa sin son lite, men hon blev arg på mig, och fortsatte demonstrativt att egge på honom. Så kan det gå när man försöker säga till…
Som svar på din fråga, nej jag har inte varit i Köln i år men vi kommer åka på andra mässor framöver så håll utkik 🙂
Kan bara hålla med. Gärna barn med, men de ska inte busa och uppföra sig illa. Då är det utgången som gäller både för deras egen skull och för andra barns skull och vuxnas.
Håller helt med!
Tänkte titta in och se om det hade kommit nån bild på de söta små råttbebisarna…
men det funkar bra att läsa om döskallar också 🙂
Thea
Social träning borde vara obligatoriskt för föräldrar!
Jag håller med. Kan man göra annat? Jag har en kompis som beukar säga att barn är jättesöta – på foto och när de sover. Kan väl tillägga att jag inte riktigt håller med.
Jag håller helt med dig!! Bra inlägg!
Så synd att folkvett har försvunnit med jämställdhets/rättviseprincipen. Alla har rätt att få kläderna först och att ta plats i det offentliga rummet. Alla vill vi sitta runt ett jättebord i restaurangen och umgås högljutt med alla barnen och stendöva gammelmormor på medelhavsvis. Men det är nog bara i Sverige som man tror att hyvs inte behövs – det kommer naturligt och ingen förälder behöver föregå med gott exempel. Ex vis den pappa jag såg i flyghallen som klev över stolarna i stället för att gå runt med barnen.
Vad föräldrar (som jag själv) måste inse, är att alla platser är inte lämpliga för barn i ala åldrar.
Dremot kan man givetvis inte förbjuda barn i vssa delar av sammhället, då de aldrig kommer att lära sig att uppföra sig lämpligt på det sättet.
Själv har jag ett väldigt litet barn. Det är svårt att ”säga till” en 11-månaders baby (och ännu värre när han var yngre) och jag anser mig som småbarnsförälder ÄNDÅ ha rätt att befinna mig på restauranger och fik.
Men skriker den lille för mkt får man plocka upp honom och gå ut, till han lugnat ner sig… Man får ju visa respekt gentemot andra gäster, så är det! Det är iallafall hur MIN mamma uppfostrat MIG.