När blev dödskallar som modedetalj en sådan svenssonpryl? Fram till nyligen användes dödskallen som symbol av dem som ville utmärka sig på ett eller annat sätt: av hårdrockare, satanister, punkrockare, gothare dvs sådana subkulturer som antingen anspelade på kopplingar till döden eller på någon allmän föreställning om hårdhet och farlighet.
Som ett led i mainstreamungdomarnas övertagande av alla subkulturella attribut tycks numera dödskallen ha gått samma sorgliga öde till mötes som punk- och hårdrocksmusiken sedan den började spelas högljutt i mainstreambutiker som JC och Carlings.
Redan i höstas började den föga inspirerande krimskrams och inredningsbutikskedjan Mique sälja sin Jolly Rogerkollektion bestående av plastiga artiklar i svart prydda med en flinande dödskalle och korslagda benknotor. Mainstreamfolket, som tidigare sett med oblida ögon på den alternativa ungdomen och dess attribut kan nu omge sig med badrumsmattor och duschdraperier med dödskallemotiv, sedan symbolen ifråga erhållit godkännande i och med att numera sanktionerats av den nämnda butikskedjan.
Den ultimata devalveringen har emellertid dödskallesymbolen råkat ut för sedan Gina Tricot – ni vet lågpriskedjan som riktar sig till dem som inte gör skillnad mellan lammull och akryl – lanserade sin nya kollektion. Av någon anledning befann jag mig inne i en av dessa butiker och fick se hylla efter hylla, bord efter bord, med vedervärdiga tröjor, linnen, toppar, strumpbyxor med mera, huvudsakligen i vitt och guld, prydda med olika dödskallemotiv. Runt bland dessa gick små söta, blonderade flickor och valde entusiastiskt, flickor som för ett halvor sedan skulle ha fnyst föraktfull åt någon som bar dödskallemotiv. Samma affär sålde för övrigt glittriga t-shirts med trycket ”punk-chic” i ett utförande som ingen punkbrud någonsin skulle vilja ta på sig.
Också Åhléns har hakat på trenden och säljer scarfs med dödskallemotiv. Dödskallen har helt klart blivit mainstream, ja rentav någonting gulligt. Jag tycker att det är tråkigt att se hur alla subkulturella attribut dras in i den tjocka och intetsägande sörja som mainstreamkulturen utgör. Framförallt tycker jag dock att det är märkligt att dödskallen – denna starka och uråldriga symbol som funnits i alla kulturer sedan urminnes tider och som symboliserar en enda sak: Döden – berövas sitt symbolvärde på detta tanklösa sätt.
bra skrivet!
Det kanske är ett omedvetet försök att göra en ”dödssymbol” mindre skrämmande? Många är ju rädda för döden och för att tala om döden och att man själv ska dö en dag. Att göra en dödskalle till en intetsägande modedetalj kanske är ett sätt att bearbeta den stora rädslan? Eller så handlar den bara om kommers… Vad det jag…
Mary: Tack så mycket!
Pallas: Om det skulle vara som du spekulerar så tror jag dock att effekten blir den motsatta: vi förlorar ytterligare ett redskap i vårt besvärjande av döden i och med att dödskallen berövas sitt symbolvärde.
En halloween döskalle platsar utmärkt i min Shakespearehörna i trädgården.
Men döskallarna kommer ju genom Johnny Depp och ”Pirates”-filmerna. När första filmen kom, då började det synas döskallar överallt.
Och mig gör det inget alls. Vår dotter har svarta tröjor med glittriga döskallar på, svartvitrandiga kjolar och rödsvarta strumporbyxor. En salig blandning av pirater och punk. Och det är kul !!
Jag tror inte man ska dyka för djupt ner i filmtrender som snabbt försvinner…
Kram Eva
Jag tenderar att hålla med Eva; att det är Pirates of the caribbean som gjort det populärt. Själv skulle jag aldrig ha på mig kläder med döskallar och jag vill inte ha det i min inredning heller, men i min sons sjörövarrum finns en piratflagga med döskalle på och även piratboken pryds av en dito. Här har dock symbolen inte förlorat sin mening, det är meningen att det ska vara lite läskigt och farligt eftersom det har med ond bråd död att göra. Hmmm, ja, jag köper ju inga krigsspel till barnen, men lite piratanda insuper vi tillsammans. Och jag sa nej till en döskalle i porslin i ödlornas terrarium! 😉
I övrigt kan jag bara säga att jag tycker gullifierandet av döskallar i modet känns väldigt banalt.
Mode och pynt intresserar mig föga, men dödskallen som svenssonkidsens symbol är bara ytterligare ett bevis på att allt går att sälja ned mördande reklam.
Jag tror att det hänger ihop mycket med den här ”nya helgen”, Halloween.
Helt plötsligt är ju alla ställen översvämmade av dödskallar då, allt från dagis till skolor och butiker.
När det säljs bebikläder (vilket det görs i samband med halloween) med dödskallar på, så har de, som du säger, fullkomligt ryckts ur sitt tidigare sammanhang. Och blivit just – en konsumtionsvara för alla.
Om det nu har med Halloween att göra så är det ju ännu en anledning att bojkotta den helgen.
Jag tror dock inte att det har så mycket att göra med piratfilmer eller så, utan mer att, som Lars säger, subkulturer, tex. olika musikgenrers attribut, av någon anledning blir Svenssonfierade. Titta bara på Idol-programmet tex. – olika genreteman för varje avsnitt, vilket känns rätt löjligt, eftersom det kanske bara är vissa personer som faktiskt har känsla för en viss genre – och på så sätt suddas gränser ut. Men fejkade tatueringar är inte så mycket rock’n’roll.. faktiskt…
Ja, dom är så fula. Jag fattar inte…Bra skrivet.
Håller med dig om att dödskallen har blivit mainstream. Kanske ett led i att samhället blir mer vardagligt bekanta med döden igen, från att den länge i västerlandet representerats på löpsedlar beträffande mord, katastrofer etc. Man kan ju alltid hoppas! Positivist javisst. 🙂
För övrigt vill jag berätta om en kompis till mig som är dödskallefan av högsta rang. Hon har dödskallar runt halsen, på barnens kläder på barnvagnen etc. Och hon var FÖRE trenden kan jag meddela. En riktig trendsetter med andra ord. Och på något sätt känns det inte banalt över huvud taget hos henne, snarare ett uttryck för att de mörka sidorna hos personligheten också måste få uttrymme. Ha en bra da!
hah, vi har ett dödskalledraperi i duschen. men som gammal skinnskalle kanske det är ok?? För övrigt har dödskallen lika ofta representerat liv som död världen över. Det är mest i våra västliga trakter, där det är vanligare att folk springer runt och är rädda för döden, som dödskallen repsenterar något tufft och hårt.
Men Du, nu seer jag i ett annat inlägg, hos Vicke, att Du har en dödskalle på brevlådeinkastet, med hos om voodoo… Där var det ingen devalvering av symboliken inte! 😉 Trevlig helg!
Annars är det väl bra att man spränger gränser och influerar varandra…? *gömmer min kökshandduk med dödsskallar från Lagerhaus innan du ser den och kanske kokar över* ;P
Nå, nu vill jag bara uppmärksamma folket på att dödskallen som accessoar utanför goth/dödsmetallare/punkare/iron maidenfans-kategorin först etablerades av Alexander McQueen, på sin s k Skullscarf. Vilken blev en stor framgång med piratkopior och ”inspirerade artiklar” som följd, av vilka väl något nått Gina Tricot-designerna och Mique-folket.
Trevlig blogg fö. Mvh /anna (som föredrar kashmir)