Det blev stående ovationer när jag bevistade kungliga Dramaten för att se deras nya uppsättning av Eugene O´Neill’s familjedrama Lång dags färd mot natt. Stående ovationer för skådespelarprestationerna alltså, inte för att jag bevistade Dramaten. De stående ovationerna var välförtjänta. Inte minst Lena Endre gjorde en helt lysande insats som den morfinmissbrukande modern.
Jag är visserligen sedan tidigare förtjust i Lena Endre, men jag måste säga att detta överträffade mina förväntningar, och visade på hennes stora bredd och mångsidighet.
Börje Ahlstedt övertygade mig till slut som den bittre skådespelaren och tillika fadern i familjen Tyrone, men det dröjde ända in i andra akten innan jag helt köpte hans rolltolkning. Jag brukar ha mycket svårt för Ahlstedt, och sedan jag såg honom i Macbeth i våras var jag mycket orolig inför Lång dags färd mot natt. Om en man lyckas göra buskis av Macbeth, vad kan han då inte göra som papopa Tyrone. Mina farhågor infriades emellertid inte och buskisbörje lyste med sin frånvaro, även om skådespelaren Börje Ahlstedt några gånger skymtade fram bakom den bedagade Tyrone. Men som sagt, det tog sig i den andra akten där Ahlstedt stod för en stark rolltolkning.
De båda sönerna spelades av Jonas Malmsjö och Jonas Karlsson och de kändes på det hela taget trovärdiga. Kanske kunde framtroningen och uttrycket kännas lite väl modernt (inte minst när rekvisitören utrustat en av dem med mobiltelefon) men så har också regissören Stefan Larsson deklarerat på Dramatens hemsida att han vill att publiken ska ” känna att familjen Tyrone lever och existerar i vår tid.”
Man förstår att Larsson vill göra något nytt av sin uppsättning av en pjäs som är något av en huspjäs på Dramaten, tidigare regisserad av både Ingmar Bergman och Thorsten Flinck bland annat. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att jag inte sett någon av dessa uppsättningar. Hursomhelst tror jag att jag såg föreställningen mer förutsättningslöst än många flitiga Dramatenbesökare med fler år på nacken än undertecknad.
Förutom ett litet minus för den besynnerliga scenografin och ljussättningen tycker jag att denna uppsättning av Lång dags färd mot natt är väl sevärd och rekommenderar den varmt till de av er som ännu inte har varit och sett den!
Vilken underbar recension. Tyvärr har jag lite för långt till Dramaten, annars hade jag med spänning bevistat denna förställning efter att ha läst ovanstående.
cleo: Ja, den var väl sevärd. Jag tror faktiskt att detta var första gången som jag och de tre kamrater jag gick med var överens i våra omdömen om en teaterpjäs!
Förlåt mig! När jag hör ordet Dramaten tänker jag bara på att jag somnade i en av logerna! Det var så mörkt och jag kunde inte se tolken och jag inte hade läst om pjäsen tidigare, minns inte vad det var men misstänker något med Hjalmar Söderberg. Detta för 15 år sedan. Ut i pausen med andra kursdeltagarna berättade karlarna att dom somnade också!
Anne-Maj: det låter sannerligen inte som någon höjdarföreställning!
Hittade via Cleo till din blogg. Vilket härligt språk du har. Bra inlägg. Helt klart intressant. Imponerande recension.
Purple: Jag bugar och bockar mig!
Det verkar som du haft en underbar teaterupplevelse.
Jag såg pjäsen på Dramaten 1988 med Jarl Kulle och Bibi Andersson och jag blev totalt omskakad. Det var två giganter på scen; de spelade inte -de var makarna Tyrone. Fantastisk. ( det var Ingemar Bergman som satte upp då, det var suveränt)
Så nunderar på om jag vågar se Stefan Larssons uppsättning… 🙂
Inkan: Ja, med ett sådant jämförelsematerial förstår jag att du är orolig! Jag måste dock tillstå att Lena Endre gör en fantastisk rollprestation!
Vi ska se pjäsen 17/1. Biljetter på bänkrad ett, så jag ser fram mot att bokstavligen bli bespottad av Ahlstedt. DN har haft några oroande notiser om hur Ahlstedt kommit av sig och läxat upp sufflören.
Mitt stora minne av pjäsen är annars en amerikansk tv-variant för över 30 år sedan och den visste var den tog.
frktjatlund: Härligt att bli bespottad av Ahlstedt! Faktum är att han inte kändes helt fokuserad under den första akten – han kanske börjar bli gammal?