Vem är det egentligen som skriver recepten i kokböcker och tidningar? Vad är det för fel på dessa människors sinne för proportioner? Låt mig illustrera med några exempel:
Häromdagen skulle jag och en mig närstående person baka hemmagjorda pizzor. För degens räkning konsulterade vi den Rutiga kokboken – vid sidan av Vår kokbok– standardverket inom svensk hushållsmatlagning. Där fanns recept angivet för antingen två eller fyra pizzor. Visa av erfarenheterna från tidigare pizzabak valde vi receptet för fyra pizzor.
Trots detta räckte degen endast till två pizzor av mindre omfång än en genomsnittlig pizza för en person. Är kokbokens recept gjort för småbarn eller är det mellanmålspizzor det är frågan om?!
Vidare skulle jag i samband med helgens julbak rulla chokladbollar. Eftersom jag inte gjort detta sedan koltåldern var jag återigen hänvisad till receptens värld. Då Rutiga kokboken utelämnat detta standardbakverk (det fanns varken med under ”chokladbollar”, ”negerbollar” eller ”kokosbollar”) sökte jag upp ICA:s recept på nätet.
Även vad gällde chokladbollarna hade jag en vag föraning om att receptet, som utgav sig för att räcka till hela 30 chokladbollar, skulle vara tilltaget i underkant, så jag rullade mycket små bollar – små på anständighetens gräns.
Döm om min förvåning när slutresultatatet blev 19 stycken ynkligt små kreationer som stirrade tillbaka på mig med sina små pärlsockerögon. Hur i hela h*lv*te skulle den satsen kunna räcka till 30 chokladbollar!?
Är receptens orimligt snåla omfång ett utslag av någon form av missriktad folkhälsofascism? Finns det något hemligt statligt direktiv riktat till författare av kokböcker och recepthemsidor som tvingar dem att halvera ingridiensernas mängd?
Eller har de helt enkelt inget sinne för proportioner?
Ligger och skrattar… Ja jag har pizzarecept som räcker till hela familjen nånstans på min blogg och då ska det räcka till två killar? Chokladbollar, flickorna gör alltid dubbla satser så det blir ungefär 30 stycken. eller större men mindre till antalet.
Det var jag som skrev inlägget ovanför. Inte hemlig längre..
Hemliga Anne-Maj: Vi var iofs en kille och en tjej, men pizzorna var snålt tilltagna i alla fall.
Besynnerligt att man ska behöva göra dubbel sats för att få ut rätt antal. Mysteriet kvarstår.
jag hängde inte heller med, men hej hej!
Kokbokens recept är skrivna för mej – inte för mina söner 🙂
*skrattar* Det var det roligaste! : ) Och det är ju faktiskt RIKTIGT sant. För hur många gånger har man inte försökt sära på de där jäkla skira bullformarna som envist klistrar sig fast i varandra för att sedan inse att hälften vore nog så då får man helt sonika ta tillbaka dem och sedan ligger de där, alldeles skrynkliga och fula och blir aldrig någonsin uppanvända så man kan aldrig köpa ett nytt paket. (Och tror du det finns några muffins/bullar sen då? Nej, för vi är 5 i familjen, så det räcker inte…)
Ja det där är nått jag inte ens tänker på längre. Man får alltid ta minnst dubbelt av allt. Och när det gäller smulpaj har de dåliga proportioner inom pajen också, man måste ha dubbel sats deg i förhållande till resten för att det ska bli nått vettigt av det hela.
Hannele: Det är alltså du som är boven i dramat!?
Clåla: Det är ett elände det där!
Anna-Frida: det låter ju ännu värre! Är det också Rutiga kokboken vi talar om här?
Det likadant med alla matvaror. En portion ris, enligt paketet, räcker väl lagom till att föda en hamster.
Nej det var nog Vår kokbok men jag är säker på att samma sak gäller Rutiga kokboken, Annas kokbok och alla de där vanliga.
Men det joshua_tree säger vet jag inte om jag kan hålla med om lika mycket. Det varierar jättmycket mellan märken tycker jag. Ibland blir det ris till en hel famlilj när jag gör en portion och ibland blir det till en hamster.
Och de där recepten är dessutom ofta taffligt direktöversatta från något annat språk och kan blir väldigt skumma.
Joshua_Tree: Där kanske svaret står att finna: proportionerna riktar sig till husdjur i den mindre skalan!
Anna-Frida: Då ska man hålla sig till recepten som räcker till en familj. Hellre för mycket än för litet, det har jag alltid hävdat.
Har du något kul favoritexempel på missar i receptöversättningarna?
Ja, jag är boven, skyldig till för små portioner 🙂