Konservatismen är inte varumärkesskyddad.
Jag skriver i Expressen om kampen om konservatismen:
Väljarkåren har gått högerut och det borde vara skördetid för den svenska högern. Ändå lyfter inte Moderaterna inte i opinionen. I stället går en betydande del av de nya högerväljarna till Sverigedemokraterna, som allt mer har börjat marknadsföra sig som ett konservativt alternativ, med förre gruppledaren Mattias Karlssons nya tankesmedja Oikos som senaste tillskott.
När Oikos lanserades i ett inslag i Sveriges Televisions ”Agenda” för några veckor sedan lät kritiken inte vänta på sig. Trots att tankesmedjan inte åstadkommit mer än ett konstituerande möte hade många redan sin uppfattning färdig. Enligt Aftonbladets och Dagens Nyheters ledarsidor tycktes det stora problemet bestå i att det konstituerande rådet saknade kvinnliga medlemmar.
Den moderata kritiken var av ett annat slag. Bland moderater tycks Mattias Karlssons tankesmedja uppfattas närmast som en form av varumärkesintrång. ”Så SD startar en tankesmedja som ska opinionsbilda mot abort, för Swexit och mot skilsmässor. Det är inte konservatism, det är bara korkat” dundrade Muf-ordföranden Benjamin Dousa på Twitter.
”De försöker kidnappa konservatismen”, läser jag moderater på Facebook beklaga sig. Att konservativa väljare går till Sverigedemokraterna är naturligtvis besvärande för det traditionella högerpartiet, men inte förvånande då Moderaterna under Reinfeldtåren motarbetade konservativa medlemmar och ståndpunkter. Moderata profilfrågor som försvarspolitiken kastades över ända och Försvarsmakten beskrevs av partiordföranden nedlåtande i termer av ett ”särintresse”.
På kulturpolitikens område fick de identitetspolitiska aktivisterna fritt spelrum trots att Moderaterna styrde kulturdepartementet, och på migrationsområdet anammades det mest radikala partiets, Miljöpartiet, linje. Konservativa ungmoderater lämnade Muf för KDU och stödet till arenor för fri idédebatt som Svensk Tidskrift och Fria Moderata Studentförbundet ströps. Dåvarande Muf-ordföranden Erik Bengtzboe tyckte att Moderaterna skulle ”släppa borgarstämpeln”. Partinamnet fick prefixet ”nya” och kampanjande partifunktionärer uppmanades att inte bära slips och pärlhalsband eftersom det riskerade att uppfattas som konservativt.
Många av de ledande Moderater som berusades av radikalismen under Reinfeldtåren försöker nu övertyga skeptiska väljare om att Moderaterna åter är ett liberalkonservativt parti. Vissa försöker till och med hävda att Reinfeldt var konservativ. Dessa försök till äreräddning tycks dock ha varierande framgång. I sin sammanfattning efter senaste valet konstaterade eftervalsanalysgruppen att partiet upprepade gånger ”skjutit sig självt i foten”.
De moderater som gnölar om att Sverigedemokraterna inkräktar på deras domäner borde i stället ta upp Mattias Karlssons kastade handske: visa att det fortfarande finns utrymme för en vital liberalkonservativ idédebatt. Den svenska högern har en lång och vital historia att hämta inspiration från. Återuppliva folkhemskapitalismen och ägardemokratin, visa att originalet är att föredra framför kopian, och att konservatism och liberalism blir en smakligare brygd än nationalism och socialism.
Läs artikeln i Expressen.